Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pyramid - Pyramidal(isk) - Pyramidbana - Pyramidon - Pyramidpoppel - Pyramidsuga - Pyramus och Thisbe - Pyran - Pyranol - Pyrargyrit el. mörk rödgylden - Pyrazin - Pyrazol - Pyren - Pyrenéerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
595
Pyramidal (isk) —Pyrenéerna
596
en polygon, p:s
bas, och ett med
polygonens sidantal
lika antal
trianglar, p :s sidor,
sammanlöpande i en
punkt, p:s spets.
P. kallas
regelbunden, om
basen är en
regelbunden polygon och
sidorna liksidiga och
kongruenta. P:s
volym är = en
tredjedel av basen,
multiplicerad med
höjden (vinkelräta avståndet från spetsen till
basen).
2) Pyramiderna, fornegyptiska
kungagra-var av sten el. soltorkat tegel, med kvadratisk
grundplan och triangulära sidor, som upptill mötas
i en spets. Det är möjligt, att deras form
utvecklats ur mastaban. Pyramidkroppen är solid så
när som på gravkammaren och det till denna
förande korridorsystemet, vars ingång urspr.
doldes under den yttre beklädnaden av finkornig vit
kalksten. Ryktbarast och störst äro de av Cheops,
Chef ren och Mykerinos av 4:e dynastien uppförda
Gizepyramiderna. Äldst och högst är
Cheopspy-ramiden (omkr. 2900 f. Kr.; se bild 22 å pl. vid
Afrika och bild 2 å pl. vid Egyptisk konst), som
anses vara världens största byggnadsverk (urspr.
146,59 m hög, nu 137,18 m). Den innehåller mer
än 2 V2 mill. m3 material. På grund av att
bygg-nadsplanen under uppförandet två gånger
ändrades, är denna pyramids gångsystem ovanligt
invecklat. Andra betydande pyramidgrupper från
Gamla riket äro de vid Abusir (5:e dynastien)
och Sakkara (6:e dynastien; se bild 1 å pl. vid
Egyptisk konst). Längre söderut, vid bl. a.
Dah-schur, Illahun och Hawara finnas ståtliga, urspr.
kalkstensklädda tegelpyramider från 12 :e
dynastien (omkr. 2000 f. Kr.). — Litt.: J. E. S.
Edwards, ”The Pyramids of Egypt” (1947).
3) Ett slags biljardspel., se Biljard.
Pyramidäl(isk), som har form av en pyramid;
häpnadsväckande stor.
Pyramidbana, anat., se Hjäma, sp. 352 och
355-
Pyramidon [-å’n], dimetylamidoantipyrin,
C11H11ON2 . N(CH3)2, ett vitt, kristalliniskt
pulver, upptaget i Sv. farmakopén med namnet
a m i d o p y r i n u m. P. är ett milt
febernedsät-tande och smärtlindrande medel, särskilt använt
vid långvariga febertillstånd (tuberkulos) i dos
av 30—50 cg flera ggr om dagen.
Pyramidpoppel, bot., se Popplar.
Pyramidsuga, A’juga pyramidälis, bot., se
Blåsugsläktet.
Pyramus och Thi’sbe, ett älskande par, vars
tragiska öde Ovidius skildrat i ”Metamorfoser”.
Pyrän, kem., modersubstans till en mängd
viktiga heterocykliska föreningar.
Pyranol [-å’l], handelsbeteckning för 1) en
blandning av penta- och hexaklordifenyl,
använ
des som transformatorolja, 2) läkemedlet
natrium-acetylsalicylat, CH3 . COOCeH» . COONa.
Pyrargyrit el. mörk r ö d g y 1 d e n, ett
me-tallartat diamantglänsande, (grå) svart, i tunna
splittror med röd färg genomlysande, hexagonalt
kristalliserande mineral av silversulfantimonit, 3
AgsS . Sb2Ss, med hårdheten 2,5 och spec. v. 5,85.
P. är ett viktigt silvermalmsmineral med 6o°/o
silver.
Pyrazin, kem., heterocyklisk förening, närmast
besläktad med pyridin men innehållande två
kväveatomer i paraställning. P. har ingen praktisk
betydelse, men dess ringsystem ingår i en mängd
färgämnen.
Pyrazol [-å’l] är pyrrol, vari en OH-grupp
är ersatt med en kväveatom,
CH = N\
>NH.
CH = CHZ
Ett viktigt pyrazolderivat är läkemedlet a n t
i-p y r i n.
Pyrén, ett kolväte, bestående av fyra
kondenserade bensolringar, bildar gula kristaller med
smpt 1490, förekommer i stenkolstjära.
Pyrenéerna, fr. les Pyrénées, sp. los Pirineos,
bergskedja mellan Frankrike och Spanien,
sträcker sig från Biscayabukten i v. till Lionbukten
i ö. med en längd av omkr. 435 km och utbreder
sig mellan Garonnebäckenet i n. och Ebrodalen
i s. med en bredd av i v. 100 och i ö. 140 km.
Av P. ligger inom Frankrike den brantare och
smalare delen el. omkr. Vs av den pyreneiska
regionen.
P. ingå i det alpina veckningssystemet som det
äldsta av de tertiära mediterrana veckningsbergen
och äro resultatet av upprepade veckningar, som
börjat under eocen tid. Systemet omfattar en
serie parallella veckriingszoner med ö. s. ö.
huvudriktning. Ur geol. synpunkt särskiljas tre
zoner : en n. sedimentzon, en central kristallinisk
zon och en s. sedimentzon. Centralzonen, bestående
av graniter samt kristalliniska skiffrar och med
P:s högsta toppar (se Maladetta), bildar kedjans
huvudkam. Dock räcker den s. sedimentzonen
fram till den vattendelande huvudkammen med
toppen Mont Perdu. Höjdförhållanden m. m.
motivera en indelning av P. i: 1) Västpyrenéerna,
som täml. sakta stiga från Biscayabukten till Pic
d’Anie (2,504 m ö. h.) och Somportpasset. 2)
Centralpyrenéema, omfattande de egentliga
högfjällen med många toppar om mer än 3,000 m
ö. h. och smärre glaciärområden ovan ung. 2,500
m ö. h. Här har istiden verkat i hög grad
formbildande (t. ex. Cirque de Gavarnie).
Snögränsen ligger omkr. 2,800 m ö. h. 3) östpyrenéerna
från Medelhavet till Col de la Perchepasset (1,571
m ö. h.), där blott enstaka massiv nå större höjd,
ss. Puigmal (2,909 m ö. h.) och Canigou (2,785
m ö. h.). P:s vattendrag äro typiska
bergsströmmar med oregelbunden, kraftig vattenföring och
stark slamhalt, särskilt på den nederbördsrikare
franska sidan, som står under klimatiskt
inflytande av Atlanten, östpyrenéerna ha Medelhavets
sommartorra klimat, och jordbruket kräver här
konstbevattning. Även idkas fåravel och skogs-
Femsidig pyramid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
