Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Proust, Marcel - Proustit el. ljus rödgylden - Prout, William - Provence - Proveniens - Proveniensforskning - Proveniensprincipen (ursprungsprincipen) - Provensaler - Provensalska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
531
Proustit—Provensalska litteraturen
532
berömmelse. Dess andra del, ”A 1’ombre des
jeunes filles en fleurs”, belönades 1919 med
Goncourtpriset; de fem följ., ”Le cöté des
Guermantes”, ”Sodome et Gomorrhe”, ”La
prisonnière”, ”Albertine disparue” och ”Le
temps retrouvé” (1920—27), mottogos som
litterära evenemang. Hela verket har formen av en
mycket lätt maskerad självbiografi, ett slags
introspektiva memoarer, där varje själsrörelse
underkastas en minutiös analys, med särskild
hänsyn till sitt undermedvetna innehåll. Samtidigt
lämnar han en bred rundmålning av den
aristokratiska och intellektuella Parismiljö kring
sekelskiftet, vari han vuxit upp. P. led under större
delen av sitt liv av en svårartad astma. — Litt.:
Monogr. av bl. a. E. de Gramont (1948) och
C. Briand (1950).
Proustit [pros-] el. ljus rödgylden, ett
diamantglänsande, halvgenomskinligt, högrött,
hexagonalt kristalliserande mineral av
siversulf-arsenitet 3 Ag2S. AS2S3 med hårdheten 2,5 och
spec. v. 5,57. P. är ett viktigt silvermalmsmaterial
med 65,4% silver.
Prout [pråut], William, engelsk läkare
(1785—1850), upphovsman till en 1816 anonymt
framställd åsikt, Prouts hypotes, att väte
är det ämne, varav alla övriga grundämens
atomer äro uppbyggda.
Provence [pråvä’s] (av lat. provi’ncia,
provins), landskap i s. ö. Frankrike, motsv. de
nuv. dep. Bouches-du-Rhöne, Var och
Bas-ses-Alpes (se bild 10 å pl. vid Frankrike) samt
delar av Vaucluse, Dröme och Alpes-Maritimes.
Huvudstad var Aix, men den viktigaste staden
alltid Marseille. P. är ett mycket naturskönt
bergland, till större delen uppfyllt av den stora
alpbågens s. del. Kusten är en brant, bergig, starkt
sönderskuren abrasionskust. Klimatet är
subtropiskt med heta och torra somrar. Invånarna,
provensaler, äro starkt uppblandade med
italienare och tala provensalska. Marken är föga bördig.
I berglandets större dalar odlas dock vin, oliver,
mullbärsträd och grönsaker. I kustlandet
dominerar en ganska högt uppdriven trädgårdskultur.
Industrien är nästan helt koncentrerad till de
större städerna, Marseille, Toulon och Nizza. —
P:s urbefolkning var till stor del av ligurisk ras.
Alltifrån 600-talet f. Kr. koloniserades landets
kust vid Medelhavet av greker och fenicier,
varvid Marseille m. fl. städer grundlädes. 125 f. Kr.
erövrade romarna landet och bildade därav
Pro-vincia romana, varav P. bär sitt namn, med Aix
som huvudstad. Under kejsardömet blev Arles
provinsens centrum och efter 418 Galliens
huvudstad. 480 erövrades P. av västgöterna, som 510
avträdde landet till Teoderik den store, östgoterna
avträdde i sin tur landet till frankerna 537. Med
fördraget i Verdun 843 övergick P. till Karl
den skallige, vars svåger, hertig Boso, 879 blev
den förste konungen av Cisjuranska Burgund.
Hans rike omfattade P., Viennois, Lyonnais och
Vivarais. 1032 förenades detta konungadöme med
det tyska riket. Det var vid denna tid splittrat
i grevskap, av vilka grevskapet Provence på 11
ootalet tillföll det aragoniska kungahuset och på
1200-talet huset Anjou-Sicilien. 1482 övergick det
i den franske konungens, Ludvig XI :s, besittning
och blev en fransk provins. P. var under
högmedeltiden ett centrum för den sydfranska
kulturen (jfr Provensalska litteraturen).
Provenie’ns, härkomst, uppkomst. — Arftl.,
särsk. i fråga om skogsträd bruklig benämning
på fröavkomma från ett enstaka moderträd.
Proveniensforskning, skogsbr., studiet av
skogsträdens reaktioner vid förflyttning till från
hemortens avvikande klimatområden och
förekomst av skilda klimatraser. Sedan 1948 ingår
p. i genetiska avd:s vid Skogsforskningsinst.
uppgifter.
Proveniensprincipen
(ursprungsprin-c i p e n), regel inom arkivväsendet, enl. vilken
varje särskild myndighets, korporations o. s. v.
arkiv hålles tillsammans för sig och ordnas som
ett organiskt helt i enlighet med den historiska
utvecklingen av formerna för den arkivbildande
myndighetens etc. brganisation.
Provensaler, invånarna i Provence.
Provensalska litteraturen. De äldsta
minnesmärkena av provensalsk diktning, ett fragment
av en versifierad kommentar till Boèthius’ ”De
consolatione” samt sången om Sankta Fides från
Agen, tillhöra 1000-talet. Men trubadurlyriken,
som helt behärskar den fornprovensalska
litteraturen och gjorde denna känd vida utom
hemlandets gränser, tillkom ej förrän omkr. 1100,
då den förste trubaduren, G u i 11 a u m e de
Poitiers (d. 1127), uppträdde. Denna
litteraturs blomstringstid infaller på 1100- och
1200-talen. Ordet trubadur är nomen agentis till
verbet trobar (fr. trouver), uppfinna, dikta.
Trubadurerna hade till medhjälpare s. k. joglars (fr.
jongleur), som ofta skrevo musik till deras
dikter och föredrogo dem till eget ackompanjemang.
Trubaduren var ofta själv kompositör och
framförde ofta själv sina alster. Trubadurernas
verksamhet var med förkärlek förlagd till furstarnas
och grevarnas hov. — Trubadurlyrikens centrala
ämne är kärleken. L’amour courtois, som skänker
denna diktning dess egentliga originalitet, var
utbildad till en verklig kult. Kärlekens föremål
var den gifta kvinnan. På det hela taget var
denna lyrik av artificiell natur och fast bunden
vid de sociala förhållandena. Metern och
rimflät-ningen utbildades till en häpnadsväckande
rikedom av olika former. På sin tid voro mästarna i
trobar clus (fördold diktning) föremål för stor
beundran. De förnämsta diktarterna inom
trubadurlyriken äro följ.: 1) Cansonen var ägnad
kärleken och utmärkte sig genom den konstfulla
rimflätningen i sina 3—4 men vanl. 6—7
strofer, vilka avslutades med en s. k. envoi. 2) S i
r-ventesen skiljer sig blott till innehållet från
cansonen. Den är av olika slag, moralisk, religiös,
politisk el. personlig. 3) Tensonen utgör en
versifierad diskussion över någon, ofta kärleken
berörande fråga. Andra arter av
trubadurdiktning äro bl. a. pastourellen, romansen,
a 1 b a n och balladen. — Man känner omkr.
3,000 trubadurdikter, fördelade på något mer än
400 författare. Bland de första trubadurerna må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
