Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Projektionsapparat - Projektionsritning - Projektiv geometri - Projic(i)era - Prokain - Prokansler - Proklama - Proklamation - Proklitika - Proklos - Prokofjev, Sergej Sergejevitj - Prokonsul - Prokopios - Prokopjevsk - Prokosch - Prokrustes - Prokura
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511
Projektionsritning—Prokura
512
Fig. 2. Episkopets princip.
är epidiaskopet, som är en
sammanbyggnad av de båda apparattyperna. Genom en snabb
omläggning av en hävarm på apparatens sida kan
epidiaskopet efter önskan ställas in för episkopisk
el. diaskopisk visning.
Projektionsritning, se Projektion i).
Projektiv geometri, läran om rumsstorheternas
projektiva egenskaper, d. v. s. de egenskaper, som
bli oförändrade vid perspektivisk projektion.
Dessa egenskaper äro huvudsaki. deskriptiva
(avseende blott läget), till en mindre del även
metriska (d. v. s. avseende även storleken). P. har
uppbyggts till ett system främst genom Poncelet
och Chasles i Frankrike samt Möbius, Plücker
och Steiner i Tyskland.
Projic(i)éra, utföra en projektion.
Prokain, dets. som Novokain (se d. o.).
Prökansler, se Universitetskansler.
Prokläma (it. procla’ma, av lat. proclamäre,
utropa, kungöra), offentlig stämning på en
persons borgenärer att inom viss dag (inom 6 mån.)
anmäla och bevaka sina fordringar, ”kallelse å
okända borgenärer”.
Proklamation, högtidligt offentligt
tillkännagivande, upprop (av statsöverhuvud, regering,
fältherre o. s. v.). — Proklamera, kungöra,
utropa.
Proklitika, svagtonigt ord, nära anslutet till
det följande, starktoniga ordet, t. ex. artikeln en,
ett (en bok). — Adj.: Proklitisk.
Pro’klos (lat. Pro’clus), en av den senare
ny-platonismens förnämsta representanter (410—
485). P. utarbetade på nyplatonismens grundval
ett ytterst omfattande och invecklat system, i
vilket han sökte förena senantikens religiösa
föreställningar. Tillvarons framträdande ur
urväsendet utvecklas av P. dialektiskt i ett system av
triader, som torde ha övat ett visst inflytande på
Hegel. Ett urval av P:s skrifter har utg. av
V. Cousin (6 bd, 1820—27).
Prokofjev [prakå’fjef], Sergej
Sergeje-vitj, rysk tonsättare (1891—1953). Efter
studier i Petersburg och Moskva lämnade han 1918
Ryssland och var sedan bosatt i Japan, U.S.A.
och Paris, men återvände 1934 till Ryssland. P.
var en av de mest uppmärksammade
begåvningarna bland ryska komponister. Plans musik
kännetecknas av en ej sällan polytonalt avancerad
harmonik och mekaniskt pulserande rytm i
förening med en egenartad, nästan asketisk lyrik. I
Sverige är P. känd bl. a. genom pianokonserterna
nr 2 och 3 (den förra framförd i Stockholm med
P. som solist 1925), en violinkonsert, ”Symphonie
classique”,
pianosonater samt
sagomelodra-men ”Peter och
vargen”. I hans ganska
omfattande produktion
märkas i övrigt 1
sin-fonietta, 4 symfonier,
”Suite scythe” samt
symfoniska dikter o. a.
orkesterverk,
ytterligare 1 violin- och 3
pianokonserter, operor,
baletter,
kammarmusik-, piano- och
körverk samt sånger.
Prökonsul (lat. procönsul), fornromersk
ämbetsman. En konsul kunde ofta efter tilländalupet
ämbetsår föra befäl med konsuls rang (lat. pro
cönsule); sedermera erhöllo dessa exkonsuler
som ståthållare provinser. Under kejsartiden
brukades titeln p. uteslutande om provinsståthållare.
Proköpios från Caesarea i Palestina (d. trol.
efter 562), en samtida till kejsar lustinianus, är
den störste grekiske historieskrivaren efter
Poly-bios. P. hade fått juridisk utbildning. Som
Beli-sarius’ sekr. och rådgivare följde han denne på
hans fälttåg. I P:s förnämsta verk, ”Historikön”,
skildras lustinianus’ tid med huvudvikten lagd på
de vandaliska, östgotiska och persiska krigen, med
öppen sympati för Belisarius men med, mest
förstucken, kritik mot lustinianus, Teodora och deras
hjälpare, öppen, hatfull och oresonlig blir
kritiken i de efter hans död publicerade
”Anekdota” (”Historia arcana”), ett suppl. till
”Historikön”. Ett tredje, panegyriskt arbete skildrar
lustinianus’ byggnadsverk. P:s verk äro utg. av
J. Haury (1905—13) och H. B. Dewing (7 bd,
1914—40).
Prokopjevsk [prakå’pjefsk], sedan 1929
uppvuxen industristad i Kuznetskbäckenet inom
Ke-merovoområdet, RSFSR; 107,227 inv. (1939).
Kolgruvor.
Prokosch [pråu’kåj], amerikansk författare
av österrikisk härkomst (f. 1909). P. har från
vidsträckta resor hämtat motiv för sina romaner.
Bland dessa märkas ”The Asiatics” (1935; sv.
övers. 1937), ”The skies of Europé” (1941; sv.
övers. 1942), ”The conspirators” (1943; sv. övers,
s. å.), ”Age of thunder” (1945; sv. övers, s. å.)
och ”Storm and echo” (1948; sv. övers. 1949).
P. har även framträtt som lyriker.
Prokru’stes (grek. Prokröu’stes, lat.
Procrüs-tes, ”utsträckaren”, ”uthamraren”), grek. myt.
Myten berättar, att P. lade alla främlingar, som
föllo i hans händer, på ett slags sträckbädd och
uttänjde dem, om de voro för korta, men avhögg
dem, om de voro för långa. Han dödades av
Theseus.
Proküra (it. procu’ra, fullmakt), jur., en
fullmakt, som uttryckligen betecknar sig som p. el.
som betecknar fullmäktigen som prokurist.
P., som utfärdats av innehavaren av en till
handelsregistret anmäld firma, medför behörighet att,
i allt vad till huvudmannens rörelse hör, handla
å hans vägnar och teckna hans firma. Dock
ford
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
