Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Precht, Burchardt - Preciositet - Precipitat - Precipitiner - Precis - Precisera - Precision - Preciös - Predella - Predestination - Predestinera - Predikament - Predikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
459
Preciositet—Predikan
460
Burchardt Precht: Predikstolen i
Uppsala domkyrka, 1707—09.
ningar) samt
predikstolen
(påbörjad 1707)
och altaret med
uppsats (färdigt
1731) i Uppsala
domkyrka (nu
i Vasakyrkan
i Stockholm).
Dessutom
skulpterade P. och
hans verkstad
spegel- och
ta-velramar, geri-donger och
större bord,
epita-fier m. m. —
P:s son
Christian P. (1706
—79) var
guldsmed och
grafiker. — Litt.:
Monogr. av J.
Roosval (1905).
Preciositet,
benämning på
den överdrivna
sirlighet i
ordval och
uttryckssätt, som
framträder i
fransk litteratur och umgängeston under
1600-talet. — Adj.: preciös (jfr Pretiös).
Precipität, eg. fällning. Nyttjas i
lantbruks-terminologien för att beteckna fällt kalciumfosfat.
Precipitiner, specifika antikroppar, som
uppträda i blodet efter tillförsel av artfrämmande
äggviteämnen. Precipitinhaltiga sera framkalla
utfällningar (precipität), då de blandas med
lösningar, innehållande det äggviteämne, p r e c i p
i-t i n o g e n, som använts vid serumframställningen.
Man kan på detta sätt genom att pröva mot kända
sera fastställa, från vilken djurart ett
äggviteämne härstammar (precipitinreaktion).
Medan p. endast kommit till begränsad klinisk
användning, ha de däremot fått stor betydelse
inom rättsmedicinen för att t. ex. avgöra, om
fläckar bestå av människoblod el. av blod från
något djur. Det är dock att märka, att
precipitin-reaktionen endast avgör, om äggvita från en viss
djurart (el. från människa) föreligger. För att
fastställa, att verkligen blod förekommer i det
misstänkta materialet, måste andra metoder
tillgripas. Även vid spårandet av
livsmedelsförfalskning, då t. ex. andra köttsorter, än vad som
upp-givits, kommit till användning, kunna
precipitinhaltiga sera användas.
Precis (fr. précis), noggrann, punktlig; just,
alldeles.
Precisera, skarpt, noga bestämma.
Precision, noggrannhet, punktlighet. —
Precisions- i sammansättningar betecknar
instrument el. annan anordning för mycket noggranna
observationer vid skjutningar, mätningar o. dyl.
Preciös, se Preciositet och Pretiös.
Prede’lla, it., pall; trappsteg; uppsats på
altarbordet, varpå ställdes ljusstakar, altarkärl o. dyl.;
sockeln till altarskåp el. annan altaruppsats.
Predestinatiön, teol., förutbestämmelse,
utkorelse, ”nådaval”. I predestinationstanken ligger
närmast, att de olika människornas öde föres
tillbaka på Guds förutbestämmande vilja, hans eviga
”rådsslut”. Denna tanke, som sedan kan utformas
på många sätt, har, religiöst sett, sitt egentliga
upphov i förvissningen om att människornas
frälsning och salighet ha sin grund i den gudomliga
frälsningsviljans utkorelsegärning. — Den
främste representanten för p.-tanken inom
urkristendomen är Paulus. Gud är den absolut suveräne.
Människan är i Guds hand som leret i
krukoma-karens, vilken ”av samma lerklump kan göra ett
kärl till hedersamt bruk, ett annat till mindre
hedersamt” (Rom. 9:21), utan att någon därför
har rätt att träta med honom. Det bör
emellertid framhållas, att Paulus’ framställning i Rom.
9—11 närmast tar sikte på Israels utkorelse och
förkastelse som folk. Under den följ, tiden träder
p.-tanken mycket i -bakgrunden; tyngdpunkten
faller på den ”fria viljan”. Först hos
Augustinus möter åter en utpräglad p.-åskådning. Alla
människor äro hemfallna under synden och
förtjäna därför att förkastas av Gud. Ur denna
”fördärvets massa” har Gud emellertid i sin
barmhärtighet utkorat vissa människor till
salighet. Men däri ligger inneslutet, att de övriga på
gr. av Guds rättfärdighet förutbestämts att
hemfalla till den fördömelse, som alla förtjänat. Trots
pelagianismens avvisande inom kyrkan kunde
Augustinus’ tankar om p. icke slå igenom i den
medeltida teologien. Reformationen med
dess teocentriska orientering betyder en förnyelse
av p.-tanken. I sin skrift ”De servo arbitrio”
(”Om den trälbundna viljan”) 1525 avvisar
Luther tanken på den mänskliga vilj ans
religiösa frihet och hävdar en rent religiös
p.-uppfattning, som grundar sig på enheten av Guds
majestät och Guds kärlek. Calvin följer i stor
utsträckning Luther, men det, som hos Luther
utgjorde en enhet, kommer här delvis att falla
isär, varvid tanken på Guds suveräna majestät
blir den allt behärskande. I ortodoxiens
lära, att Guds utkorelse sker ex praevisa fide,
d. v. s. att Guds eviga rådslut bestämmes av hans
förutseende beträffande människans tro, resp,
otro, föreligger en kompromiss mellan p.-tanken
och tanken på ”den fria viljan”, varigenom den
förra i själva verket blir upphävd. Inom den
reformerta kristendomen har p.-läran städse
intagit en central ställning, även om det ej heller
där saknats uppmjuknings försök. Inom den nyare
teologien kan man iakttaga en ökad förståelse för
p.-tankens rent religiösa betydelse. — Litt.: G.
Ljunggren, ”Zur Geschichte der christlichen
Heilsgewissheit” (1920).
Predestinera, förutbestämma.
Predikame’nt, tillstånd, (kinkigt) läge.
Predikan (av lat. praèdicäre, förkunna), den
i regel i gudstjänsten ingående, oftast till ett
bibelord knutna offentliga förkunnelsen av det kristna
budskapet, har alltifrån kyrkans äldsta tid jämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
