Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pligg - Plikt - Plikt (i fartyg) - Pliktankare - Plikten framför allt - Plikthuggare - Pliktåra - Plimsoll-lagen - Plinius, 1. Gaius Plinius Secundus maior (d. ä.) - Plinius, 2. Gaius Plinius Caecilius Secundus minor (d. y.) - Plint - Pliocen - Plisnier, Charles - Plissé - Plister - Plit - Płock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
Pligg—Plock
290
Pligg, korta, spetsade trästift, vanl. av
tät-ringad björk. Användas inom skomakeriet.
Plikt, i) (Filos.) Den handling, som fordras
av sedelagen och obetingat bör realiseras.
Motsatsen mot plikthandling säges vara en handling
enbart av böjelse. P. är särskilt i Kants etik ett
av grundbegreppen.
2) (Jur.) Urspr. straff i allm., sedan endast
bötesstraff. Jfr Kyrkoplikt.
Plikt (mlty. plicht), ett i öppna fartyg för
el. akter ut inrättat förrådsrum.
Pliktankare, extra ankare, större än det
vanliga bogankaret, avsett för användning vid
tillfällen, då de ordinarie ankarna icke anses
tillräckliga att hålla fartyget.
Plikten framför allt, konung Gustaf VI
Adolfs valspråk.
Plikthuggare, se Bog-åra.
Pliktåra, detsamma som bog-åra (se d. o.).
Pli’msoll-lagen, populär benämning på vissa
engelska parlamentsakter, tillkomna 1873—94 på
initiativ av parlamentsledamoten Samuel
Plimsoll (1825—98; led. av underhuset 1868
—80). P. avsåg obligatorisk undersökning och
kontroll av fartyg såsom garanti för deras
sjövärdighet samt fastställande av lastlinjen som
skydd mot överlastning. — P1 i’m s 0 11 a r e,
icke sj ovärdigt fartyg.
Plinius. 1) Gaius P. Secundus maior
(P. d. ä.), romersk lärd, f. 23 e. Kr. av
riddar-familj i Comum i Gallia cisalpina, d. 79 e. Kr.
P. beklädde befattningar, som tillhörde ”den
ridderliga karriären”, sysslade med studier
och författarskap samt gällde som sin tids
lärdaste man. Ryktbarast av hans verk blev den
ännu bevarade ”Historia naturalis” (i 37 böcker;
utg. av bl. a. C. Mayhoff, 6 bd, 1892—1909), en
naturvetenskaplig encyklopedi. De sista böckerna,
ägnade åt mineralogien, innehålla även en
redogörelse för målar- och bildhuggarkonstens
förnämsta verk och utövare. Arbetet är okritiskt
men äger stort värde genom sin rikedom på
upplysningar. P. omkom i Pompeji vid stadens
förstöring genom det stora Vesuviusutbrottet 79
e. Kr.
2) Gaius P. Caecilius Secundus
minor (P. d. y.), den förres systerson och
adoptivson, f. i Comum 62 e. Kr., d. 113, började
under Domitianus sin bana som sakförare och
var under Nerva och Trajanus mycket anlitad
i statens tjänst, bl. a. som konsul 100 och
ståthållare (kejserlig legat) i Bitynien m el. 112.
Hans levnadshistoria är med stor noggrannhet
känd genom hans litterära verk och genom
inskrifter. De förra bestå i hans ”Panegyricus”,
en omständlig bearbetning av ett tacksägelsetal
till Trajanus, samt av en samling brev
(”Epis-tulae”) med rikt växlande stoff och avsedda för
offentliggörande. I hans skriftväxling med
Trajanus under ståthållartiden äro särskilt de brev
av intresse, som växlats om de kristna och deras
ställning. Ett urval av Plinius d. y:s brev utg.
av J. Bergman 1915. — Litt.: J. Bergman, ”P.
d. y.” (1904).
Plint (grek. pli’nthos, eg. tegelsten). 1) En
NF XVII — 10
fyrsidig skiva av sten, trä etc., som bildar
underlaget för en kolonnbas (se Kolonn). Även
fotplatta för staty, vas el. dyl.
2) Gymnastikredskap för hopp, överslag etc.,
bestående av en vanligen med läderklätt lock
försedd trälåda, som kan söndertagas för
åstadkommande av olika höj dlägen. — Se bild 3—5 å pl.
vid Gymnastik.
Pliocén, geol., se Tertiär systemet.
Plisnier [plinje’], Charles, belgisk-fransk
författare (1896—1952). P. utgav från 1913 ett
flertal diktsaml., vari han till en börj an ger uttryck
åt sitt revolutionära patos och sin beundran för
Ryssland men småningom tolkar sin strävan efter
klarhet i livet. Sedan han överflyttat till
Frankrike, blev han internationellt beaktad genom
”Faux passeports” (1937; sv. övers. ”På falskt
pass”, 1938), som erhöll Goncourtpriset. De fem
novellerna i boken ge av sympati burna,
inträngande studier av övertygelsetrogna kommunister
utom och inom Ryssland, samtidigt som de belysa
bolsjevismens fanatism. P:s radikala samhällssyn
uppbar romanen ”Mariages” (1936; sv. övers.
1944), där han i skildringen av en
storborgarfa-miljs framgång och förfall diskuterar erotik och
äktenskap i ofta starkt ohöljda teckningar. Den
antireligiöst uppfostrade P. övergick under mitten
av 1930-talet till katolicismen. Han fortsatte sina
brett upplagda skildringar ur borgerliga miljöer
med romanerna ”Meurtres” (5 bd, 1939—41; 2 dir
i sv. övers., ”Familjen Annequin”, 1945—46),
vars handling utspelas i n. Frankrike, och
”Mè-res” (3 bd, 1946—49), där han kontrasterar
moderskärleken och den erotiska kärleken.
Plissé, fr. (av plisser, rynka, lägga i veck),
fint veckade tygremsor (till kvinnodräkt). —
Plissera, lägga i fina veck.
Plister, Lämium, släkte av fam. Labiatae.
Hithörande växter ha välvd kronöverläpp, som
täcker ståndarna; underläppens sidoflikar äro
spetsi-. ga och vanl.
små. De täml.
stora
blommorna sitta i
knippen i
bladvecken. Den
rödblommiga r ö
d-p 1 i s t e r n, L.
purpureum, är
ett allmänt,
ettårigt ogräs.
Den
vitblommiga v i t p 1 i
s-tern el.
blindnässlan, L.
album, är allmän i ö. Sverige upp till s. Norrland.
Den gulblommiga gulsugan el. g u 1 p 1 i
s-t e r n, L. galeobdolon (Galeobdolon luteum),
med långa revor, växer i bokskogar i Skåne,
sällsynt i Småland och Blekinge.
Plit, (hugg-)värja.
Plock [plåtsk], stad i Polen, vid Weichsels h.
strand 90 km v. n. v. om Warszawa; c:a 35,000
inv. P. är en av Polens äldsta städer och var
1138—1351 Masoviens huvudstad.
Rödplister (t. v.), vitplister och
gulplister.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
