- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 17. Payer - Rialto /
243-244

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pithecanthropus (erectus) - Pitholm - Pitholms hed - Pitkäranta - Pitman, Sir Isaac - Pitoëff, 1. Georges - Pitoëff, 2. Ludmilla - Pitot-rör - Pitprops - Pitressin, vasopressin - Pitschaft - Pitt, 1. William, d. ä. - Pitt, 2. William, d. y.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

243

Pitholm—Pitt

244

pus pekinensis vid Peking, och dit kan möjl. föras
även underkäken från Heidelberg, Protanthropus
heidelbergensis. — Litt.: E. Dubois och W. E.
Le Gros Clark i ”Man”, 37 (1937).

Pitholm, samhälle i Piteå landskommun.

Pitholms hed, vid Pite älvs mynning, var 1833
—82 mötes- och lägerplats för Västerbottens
reg:s livbataljon (från 1841 Norrbottens
fältjägarkår). Minnessten avtäckt 1924.

Pi’tkäranta, gruva vid n. stranden av Ladoga,
var ett av Finlands äldsta gruvområden.
Fyndigheterna, som innehålla koppar, järn, zink och tenn,
bearbetades i större skala 1830—1904. P. hörde
till den del av Karelen, som vid Moskvafreden
1940 och vapenstilleståndet 1944 av Finland
avträddes till Sovjetunionen.

Pitman [pi’tman], Sir I s a a c, engelsk
stenograf (1813—97), upphovsman (1837) till ett nytt
stenografiskt system, phonography, vilket i
motsats till äldre engelska system ansluter sig till
uttalet, ej till ortografien.

Pitoèff [fr. utt. pitåä’f]. 1) Georges P.,
rysk-fransk skådespelare, regissör och
teaterledare (1887—1939). P. debuterade i S:t Petersburg
1912 men lämnade Ryssland redan före
revolutionen och bosatte sig 1918 i Paris, där han hade en
ledande position som mångsidig teaterman. Tills,
m. P.2) spelade han på olika teatrar, tills han
1924 övertog Théåtre des Arts och senare
Théåtre des Mathurins. Till hans bästa roller
hörde Henrik IV (Pirandello).

2) L u d m i 11 a P., den föreg:s hustru,
skådespelerska (1896—1951). Hon vann på
Paristeatrarna vackra framgångar i de mest skilda
roller, bl. a. som Nora i ”Ett dockhem” och
titelrollen i Shaws ”Johanna från Lothringen”. Efter
makens död fortsatte hon hans traditioner och
turnerade efter 2:a världskriget i U.S.A. och
Canada med eget sällskap.

Pitot-rör [pitå’-], uppfunnet av franske
vetenskapsmannen Henri Pitot (1695—1771),
anordning för mätning av hastighet hos gaser el.
vätskor, i sin enklaste form ett vinkelböjt rör,
med ena skänkeln riktad rakt emot det
fram-strömmande mediet. Tryckändringen i röret på
grund av mediets rörelse är proportionell mot
hastighetens kvadrat. Instrumentet graderas
empiriskt. — Röret brukas även i tryckloggar (se
bild vid Logg) samt för mätande av hastighet
hos flygplan och av strömningshastighet i rör.

Pftprops [-pråps] (eng., av pit, gruvschakt,
gruvgång, och prop, stöd, stötta), p r o p s,
gruvstöttor, -stolpar, bestående av avbarkat rundvirke
av gran el. fur, vanl. från ungskog el. av
trädtoppar.

Pitressin, vasopressin, med., hormon
från hypofysens baklob, verkar
kärlsammandra-gande och blodtryckshöj ande samt minskar
urinutsöndringen.

Pi’tschaft (ty. Petschaft), graverat sigill;
signet.

Pitt. 1) William P., kallad d. ä., 1 :e Earl
of Chatham, engelsk statsman (1708—78). Han
inträdde i underhuset 1735 och gjorde sig där till
en början bemärkt för sina häftiga angrepp mot

Walpoles styrelse. Motarbetad bl. a. av Georg
II, fick P. först 1746 en mera underordnad plats
i bröderna Pelhams ministär, varur han 1755
utstöttes, sedan han börjat intaga en oppositionell
hållning. När ministären föll, blev P., under
hertigens av Devonshire nominella ledarskap, dec.
1756 det nya kabinettets verklige ledare som
stats-sekr. för krigs- och utrikesärendena. I april 1757
tvangs dock P. av konungen att avgå. Englands
kritiska läge under sjuåriga kriget gjorde det
dock omöjligt att regera utan honom, och i juni
1757 bildade han en ny ministär, vars nominelle
chef var hertigen av
Newcastle men vars
själ var P. Som
stats-sekr. ledde han åter
utrikes- och
krigsären-dena samt var
underhusets ledare. Han
sände trupper till
Tyskland och stärkte
även med subsidier
bundsförvanten
Preussen. Den av P. till
Amerika sände general
Wolfe erövrade
Canada, samtidigt med att
Clive för Ostindiska

kompaniets räkning erövrade stora delar av
Indien. Den franska handeln nästan bortsopades från
världshaven. Dessa framgångar framkallade en
allmän hänförelse i England. P. hade dock många
fiender, och när Georg III efter sin
tronbestig-ning 1760 slöt sig till dem och bl. a. vägrade att
gå med på P:s förslag att förklara Spanien krig,
avgick han 1761. I den utbrytande tvisten med de
nordamerikanska kolonierna tog P. avgjort parti
för de senares politiska frihetssträvanden, om han
också kraftigt bekämpade tanken på monarkiens
sönderstyckning. 1766—68 var han ånyo (denna
gång även nominell) ledare för en ministär men
hindrades av tilltagande sjuklighet att med
tillbörlig kraft ägna sig åt uppgiften. Härtill kom,
att hans överflyttning till överhuset 1766 såsom
Earl of Chatham berövade honom den egentliga
grundvalen för hans politiska ställning,
inflytandet på underhuset (han har kallats the great
com-moner, den store underhusledamoten). Under de
följ, åren uppträdde P. dock flera gånger med
uppmärksammade tal. — P:s ”Correspondence”
utgavs i 4 bd 1838—40. — Litt.: Biogr. av B.
Williams (2 bd, 1913), B. Tunstall (1938) och
K. A. v. Müller (1948).

2) W i 11 i a m P., kallad d. y., den föreg:s son,
statsman (1759—1806). Efter fullbordade
juridiska studier fick P. säte i underhuset 1781 och
gjorde sig genast gällande som glänsande
debattör. Han slöt sig till whigs, bidrog 1782 till
ministären Norths fall och inträdde s. å. som
skatt-kammarkansler i Shelburnes kabinett, som dock
föll mars 1783. Dec. s. å. blev P. vid endast 24
års ålder premiärminister, vilket mottogs med
stor förbittring av underhusets majoritet, men P.
upplöste efter tre månaders våldsamma
parlamentariska fejder underhuset och vann i det nya par-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:21:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffq/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free