Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pio, Louis - Piombino - Piombo, Sebastiano Luciani - Pion - Pionjär, pioniär - Pionjärtrupper - Pip - Pipa - Pipa americana, pipagrodan, surinampaddan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
Piombino—Pipa americana
224
han sedan levde, sysselsatt med olika arbeten.
Han nämnes som den danska socialdemokratiens
grundare.
Piombino [piåmbi’nå], hamnstad i it. prov.
Pisa, på en udde mitt emot ön Elba; c:a 25,000
inv. Gammal stad med murar och torn. —
Napoleon I gav 1805 furstendömet P. som franskt
län åt sin syster Élise, men 1815 tillföll det
Tos-cana; det införlivades 1860 med kungariket Italien.
Piombo [piå’mbå], SebastianoLuciani,
kallad del P., italiensk målare (omkr. 1485—
1547), var född i Venedig och lärjunge till
Gior-gione, vars stil han i sina tidigare verk i stor
utsträckning tillägnat sig (t. ex. orgelbilderna i San
Bartolomeo in Rialto i Venedig). Inemot 1511
överflyttade P. till Rom, där han blev
Michel-angelos lärjunge och skyddsling och av denne
sköts fram i konkurrensen med Rafael. P. lärde
sig snart förena stor romersk form med
vene-tiansk färgskönhet och lyckades skapa några av
högrenässansens förnämligaste konstverk, sådana
som ”Kristi gisslande” (1518—19) i San Pietro
in Montorio i Rom. Hans målningar få stundom
en stor likhet med Rafaels. I synnerhet gäller
detta om porträtten ”Fornarina” (Uffizierna i
Florens) och ”Fiolspelaren” (Rothschild, Paris).
Piön, Paeönia, i Gamla världens, företrädesvis
Asiens, tempererade länder hemmahörande släkte
av fam. ranunkelväxter, med 5—8 stora röda el.
vita kronblad. Flera arter odlas som perenna
prydnadsväxter för de stora och vackra blommorna,
vilka vanl. bli ”fyllda” genom att ståndare
övergå till kronblad. Äldst i odling och vanligast är
P. officinalis.
Pionjär, p i o n i ä r (fr. pionnier, av pion, fot-
Sebastiano del Piombo: Fiolspelaren. Privat ägo.
Luktpion. Foto A. Fors.
soldat), urspr. skansgrävare, ingenjörsoldat;
överfört ”nyröjare”, banbrytare, en av de första i sitt
slag.
1) Krig sv., urspr. sådan ingenjörsoldat, som var
skansbyggare. Benämningen användes i Sverige
numera på i ingenjörteknisk tjänst utbildat
manskap vid andra truppslag än ingenjörtrupperna.
De sammanföras i förband om högst plutons
storlek (pionj ärpluton). — Stormpionjär
är p., som utbildats spec. i anfallsstrid.
2) Polit., medl. av kommunistisk
ungdomsorganisation.
Pionjärtrupper funnos i tyska armén under
2:a världskriget. De hade i huvudsak samma
uppgifter som ingenjör trupper. — Jfr Pionjär 1).
Pip, bot., den nedre, smalare delen av en
sam-bladig krona.
Pipa. 1) Borrhål i skaftet på en nyckel (passar
till en motsv. tapp i nyckelhålet). — 2) Grovt
avlopp för rök och gaser, t. ex. skorstenspipa.
— 3) Dets. som schaktugn, t. ex. masugnspipa.
— 4) Se Orgel. — 5) Se Tobakspipa. — 6)
Gammalt rymdmått för våta varor, mest vin. I
Sverige var en pipa =180 kannor = 4,71 hl. I
Spanien och Portugal växlade måttet på olika orter
(4,83—5,83 hl). En engelsk pipa (pipe) är 5,724
hl, en amerikansk 4,769 hl. — 7) (Mus.) Enklare
flöjtinstrument, särskilt ”låtpipa” el. ”spelapipa”.
Pipa americana, pipagrodan, s u r i n a
m-p a d d an, egendomligt groddjur från Guayana
och tropiska Brasilien, tillhörande fam. Pipidae
inom underordn.
Aglossa.
Kroppen är gul- el.
svartbrun,
platt-tryckt, nästan
fyrkantig med
trekantigt,
spetsigt huvud,
svaga f ramben med
i spetsen
stjärn-likt flikade tår
och långa
bakben med simhud
mellan tårna.
Honan, som är
Pipagroda. Fullt utbildade ungar
hålla på att arbeta sig fram ur
moderns rygghud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
