Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pingströrelsen - Pingstvänner - Pinguicula - Pingviner - Pinje, pinie - Pinkerton - Pinkiang - Pinksalt, ammoniumtennklorid - Pinneberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Pingstvänner—Pinneberg
220
Kungspingviner. Se även bild vid Antarktis, sp. 590.
Tibet, Mongoliet, Indien, Sydamerika,
Mellanamerika och Afrika. Organ för densamma äro
Evangelii Härold (1915 ff.), Evangelisk Tidskr.
(1933 ff.) och dagstidn. Dagen (1945 ff.). Den
har eget förlag i Stockholm, Filadelfiaförlaget.
1943 förvärvades godset Kaggeholm, som inrättats
som folkhögsk. och semesterhem.
P. vill vara ett återupplivande av den urkristna
församlingens andeliv. Varje församling bildar
ett helt för sig, och det anses stridande mot
N. T., att dessa lokalförsamlingar sammanslutas
i större samfund. I en sådan församling få endast
omvända kristna upptagas, vilka genom dop
avsäga sig det gamla livet i synden. Trosåskådningen
är starkt påverkad av den metodistiska läran om
den fullkomliga helgelsen; den omvända
människan tages helt i besittning av Guds Ande, såväl
själsligt som kroppsligt; hon renas från alla
synder och förlänas de övernaturliga nådegåvorna,
framför allt profetians, helbrägdagörelsens och
tungomålstalets gåvor. Ang. dopet läres, att detta
skall ske genom neddoppning och sedan personen
i fråga kommit fram till ”tro på Jesus”. — Det
extatiska i p., som i början av dess framträdande
starkt dominerade, är nu betydligt på retur, så
att den numera icke på något markant sätt skiljer
sig från andra sekttyper. — Litt.: E. Briem,
”Den moderna p.” (1924); E. Linderholm, ”P.
Dess förutsättningar och uppkomst” (s. å.), ”P.
i Sverige” (1925); G. E. Söderholm, ”Den
svenska pingstväckelsens historia” (2:a uppl., 2 bd,
1929—33, och suppl.-bd ”Den svenska
pingstväckelsens spridning”, 1933).
Pingstvänner, anhängare av pingströrelsen.
Pingui’cula, bot., se Insektätande växter.
Pingviner, S pheni’ scidae (Impe’nnes), den enda
fam. av ordn. pingvinfåglar (förr hänförd till
ordn. gumpfotade fåglar). Kroppen är kägellik,
halsen lång, näbben spetsig och sammantryckt
från sidorna, vingarna korta, platta, fenlika och
beklädda med fjälliknande fjädrar, tårna
framåt-riktade och förenade med simhud. Benen sitta
långt bak, och stjärten är vanl. kort och bred.
Fjädrarna äro ej ordnade i fjäder fält och bestå
huvudsaki. av platta spolar. Skelettbenen äro
märgfyllda. Alla p. sakna flygförmåga men simma
och dyka skickligt, varvid de använda vingarna
som fenor. Födan hämtas ur havet. På land, där
de endast vistas under fortplantningstiden men då
ofta i ofantliga samhällen, röra de sig otympligt.
Äggen läggas i grävda hålor el. i en fördjupning
i marken. Ungarna äro dunklädda. Så gott som
alla p. äro mer el. mindre utpräglat antarktiska,
och endast några få av de 17 arterna ha mer
nordlig utbredning. Till släktet Spheniscus hör
glasögonpingvinen, S. demersus, som blir
55—60 cm lång och ovan är svart, under vit med
ett mörkt band. Den förekommer vid s. v. kusten
av Afrika. En annan art av samma släkte är
Galapagospingvinen, S. mendiculus,
den nordligaste av alla. Adeliepingvinen,
Pygoscelis adeliae, lever i ofantliga skaror kring
det antarktiska fastlandet. Den är ovan svart,
under vit och har en vit ring kring ögat. T o f
s-pingvinerna, släktet Catarrhactes
(Eudyp-tes), som igenkännas på en tofs av gula, hårlika
fjädrar på huvudet, leva i Sydaustralien, på
Eldslandet, Nya Zeeland och de subantarktiska öarna.
De ståtligaste av alla p. äro j
ättepingvi-nerna, släktet Aptenodytes. Dit höra de över
meterlånga kungs- och kej s a r p i ng v
i-n e r n a, A. patachonica, resp. A. forsteri. Den
förra lever vid Magellansundet och på några
subantarktiska öar, den senare vid kusten av det
antarktiska fastlandet. Båda äro ovan grå med
svart huvud och gul krävtrakt.
Pinje, p i n i e, bot., se Tallfamiljen.
Pinkerton [pi^katan], berömd amerikansk
detektivfirma, grundad 1850.
Pinkiang, nuv. namnet på staden Harbin (se
d. o.) i Manchuriet.
Pinksalt, (NH^tSnClel,
ammoniumtenn-k 1 o r i d, är lättlösligt i vatten och användes i
färgeritekniken som betningsmedel.
Pinneberg, underbetalad el. illa betalad lägre
tjänsteman, ”småfolk”, efter H. Falladas ”Klei-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
