Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pima - Pimelinsyra, heptandikarbonsyra - Pimenta - Pimentel (el. Pimentelli), Antonio, de Prado - Pimpelfiske, pimpling - Pimpinell - Pimpinella - Pimpinellsläktet - Pimsten el. pimpsten - Pinaceae - Pinakoider - Pinakoner - Pinakotek - Pinakryptolgrönt, Pinakryptolgult - Pinar de Río - Pinass - Pinatypi - Pinay, Antoine - Pincenez, pincené - Pincering - Pincett - Pindaros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
Pimelinsyra—Pindaros
216
och söderut till de mexikanska staterna Zacatecas
och Jalisco. De nuv. p. äro jordbrukare och
använda både konstbevattning och terrassering. Även
jakt och fiske bedrivas.
Pimelinsyra, heptandikarbonsyra,
COOH. (CH2)5. COOH, smpt 1050, användes
liksom andra dikarbonsyror med längre kedjor
till framställning av konstmassor.
Pime’nta, släkte av fam. myrtenväxter, P.
offi-cinalis (Eugenia pimenta) är ett högt, i
Västindien och Mellanamerika vildväxande och särskilt
på Jamaica och i Ostindien i stor skala planterat
träd, vars torkade omogna bärfrukter utgöra
kryddpeppar. Se Peppar.
Pimente’l (el. P i m e n t e’l 1 i), don Antonio
P. de Prado, spansk diplomat (1604—71). P.
var spansk minister i Stockholm 1652—54. Han
vann genast drottning Kristinas gunst i en grad,
som gav upphov till rykten, att han var
drottningens älskare. Kristinas intima förhållande till
P. berodde nog huvudsaki. på att han var invigd
i hennes planer att abdikera och bli katolik. Efter
Kristinas tronavsägelse var P. spansk ambassadör
hos drottningen i Bryssel och Rom. En brytning
mellan Kristina och P. inträdde våren 1656.
Under följ, år spelade han en betydelsefull roll i de
fredsunderhandlingar mellan Spanien och
Frankrike, som ledde till avslutandet av pyreneiska
freden 1659. — Litt.: C. Weibull, ”Drottning
Christina” (2:a uppl. 1934).
Pimpelfiske, p i m p 1 i n g, ett slags mete med
blänke (p i m p e 1, pir k), rev och spö
(pim-pelspö), försett med löst hängande el. fast
ingjuten krok. Kroken agnas med mask, aborröga
el. annat, och blänket föres upp och ned i vattnet.
En särskild typ av blänke är balanspimpeln, som
hänger vågrätt i vattnet och ger intryck av en
fisk, som simmar fram och tillbaka. P. idkas efter
aborre, gös m. fl., på senare tid också i saltsjön
efter torsk, makrill och vitling. P. bedrives även
från is.
Pimpine’ll, bot., se Pimpinellsläktet.
Pimpine’lla, bot., se Anis och Back-anis.
Pimpinellsläktet, Sanguiso’rba, hör till fam.
rosväxter och är i Sverige representerat av 2
arter, upprätta, 3—6 dm höga, fleråriga örter
med parbladiga blad och i toppställt huvud
sittande, små blommor med enkelt hylle.
S. minor, p i m p i n e 11, har
grönaktiga blommor; växer sällsynt
upp till Uppland. Bladen användes
förr som krydda, särskilt i rödvin.
S". officinalis, blodtopp, har
mörkröda blommor; växer i
fuktiga ängar på Gotland. Denna och
andra arter odlas som
prydnadsväxter.
Pimsten el. p i m p s t e n, en
skum- el. svampliknande, på gr. av
stark porositet på vatten flytande
form av glasiga vulkaniska
bergarter på Lipariska öarna m. fl.
ställen. P. är till färgen grå,
vit el. gulaktig, ibland röd el.
svart, och brukas som poler-
och slipmedel antingen i hela stycken el. som
pulver.
Pinäceae, bot., se Tallfamiljen.
Pinakoider, miner., enkla kristall former, vilka
skära endast en axel.
Pinakoner [-å’n-], dioxiföreningar, vilka
bildas vid reduktion av ketoner.
Pinakotèk (grek, pinakothéke, av pi’nax, tavla,
och théke, förvaringsrum), rum el. byggnad, där
tavlor förvaras. Ett p. var i Aten propyléernas
n. v. flygel; numera namn på bl. a. två
tavelgallerier i München.
Pinakryptolgrönt, Pinakryptolgult [-tå’l-],
tjärfärgämnen, brukade i fotografien såsom
desensibilisatorer.
Pina’r del Rfo [Öäl ri’å], huvudstad i prov.
P., på v. Cuba; 77,000 inv. (med förorter).
Tobaksindustri.
Pina’ss (eng. pinnace, fr. pinasse), mindre,
skonerttacklat, segeldrivet örlogsf artyg; även
mindre slup till örlogsfartyg.
Pinatypi, fotografiskt kopieringsförfarande,
lämpat för framställning av fotografier i
naturliga färger.
Pinay [pinä’], Antoine, fransk politiker (f.
1891), eg. garveriägare. P. var före 2:a
världskriget en kort tid senator. Han stödde 1940
Pé-tain men samarbetade senare med
motståndsrörelsen. P. invaldes 1946 i nationalförsamlingen
(moderat höger), var 1950—52 transportminister
och minister för allmänna arbeten i Plevens,
Queuilles och Faures regeringar och bildade i
mars sistn. år en koalitionsregering med ökat
konservativt inslag. Redan i dec. s. å. avgick P.
som konseljpresident.
Pincenez [päsne’], fr., försvenskat p i n c e n é
[päqsnè’], eg. ”näsklämma”, ögonglas, som
fast-hålles endast av en klämma över näsryggen (se
t. ex. porträtt av Albert Ehrensvärd och Gustaf
Fröding).
Pincéring, trädg., se Avknipning.
PinceTt [ibland päijse’t] (av fr. pincer, knipa,
nypa), tångliknande metallinstrument, som nyttjas
för fattandet av små föremål.
Pi’ndaros, Greklands störste lyriker, f. omkr.
518 f. Kr. i Tebe i Beotien, d. 442. P:s diktning
tillhör uteslutande korlyriken. Den föredrogs av
en kör till ackompanjemang av musik och
dans-rörelser och omfattade samtliga dess arter:
hymner till gudarnas ära, processionshymner,
segersånger, lovsånger till städer och män, klagosånger
över avlidna, sånger för jungfrukörer o. s. v.
Blott hans lovsånger (epinikier) till segrare vid
festspelen i idrott och kappkörning äro bevarade.
De indelas i fyra böcker: olympiska, pytiska,
ne-meiska och isthmiska oden. De föredrogos en tid
efter segern i segrarens hemstad. Sångens
byggnad är strofisk, ett komplex av strof och antistrof
i samma meter, avslutat av en epod i något
varierad meter. Dessa komplex upprepas efter behov.
Diktaren komponerade även musiken och
honorerades. P. delade den doriska adelns idrottsliga
och ridderliga ideal och underhöll förbindelser
med adelsfamiljer och konungar, t. ex. på Sicilien,
som han besökte 476. Med Delfi var han nära
Pimpinell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
