- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 17. Payer - Rialto /
205-206

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pigou, Arthur Cecil - Pihkala, Lauri - Pijper, Willem - Pik - Pikador - Pikant - Pikareskstil - Piké (tyg) - Piké (kortspel) - Pikenerare - Pikera - Pikermi - Pikes Peak - Piket - Pikfall - Pikis - Piko- - Pikofarad - Pikolin, metylpyridin - Pikotit - Pikrinsyra - Pikrotoxin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

205

Pigou—Pikrotoxin

206

Pigou [pi’gö], Arthur Cecil, engelsk
nationalekonom (f. 1877), sedan 1908 prof, i
Cambridge. P:s största insats är att ha väckt till
debatt frågan om den ekonomiska välfärden, hur
denna mätes och hur den kan påverkas genom
den ekonomiska politiken. P:s huvudarbete är
”The economics of welfare” (1920).

Pfhkala [h höres], Lauri, finländsk
idrottsledare och -journalist, major (f. 1888). 1921—26
och 1931—44 ledde han först som. byrå- senare
som avd.-chef finska skyddskårernas
idrottsverk-samhet. 1909—29 verkade han även som red. för
Suomen Urheilulehti, senare för tidskr. Kiri, och
är synnerligen känd som idrottsskribent (sign.
Tahko). P. har varit god kortdistanslöpare
och den drivande kraften vid införandet och
utformandet av det finska nationalspelet boboll.
1948 erhöll han prof:s titel.

Pijper [péi’par], W i 11 e m, holländsk
tonsättare (1894—1947), lärare vid konservatoriet i
Amsterdam 1925 och 1930 dess chef. P. bidrog
i hög grad till kännedomen om den moderna
holländska musiken. Hans verk, bl. a. 3 symfonier,
1 pianokonsert, musik till dramer, kammarmusik
och körverk, uppvisa en starkt modernistisk stil.

Pik. 1) Stickord, spydig hänsyftning, sarkasm.
Härtill verbet p i k a.

2) Geogr. P. (eng. peak, fr. pic, sp. och port.
pico, it. picco, pizzo, retoromanska piz),
bergstopp.

3) Krigsv., lättare lanstyp utan handläge, förd
av fotfolket och landsknektstrupperna på
1500-talet samt av pikenerarna på 1600-talet. Ang.
”p. med korsjärn” se fig. c vid Bardisan.

4) Sjöv. a) Den förligaste el. akterligaste,
skarpa delen av ett fartyg under däck. — b) Den
yttersta ändan av en gaffel. Ett gaffelsegel
pik as genom att gaffelns pik höjes.

5) Sportv. I frigymnastiken utföres ett
hopp med p. (el. med piker in g), när
kroppen ej hålles sträckt utan har en utpräglad vinkel
i höftleden. — Ang. p. vid s i m h o p p se d. o.

Pikador [pikaÖå’r], se Tjurfäktning.

Pika’nt [el. -a’jot] (fr. piquant), retande; livligt
fängslande; kvick, lätt frivol.

Pikare’skstil (sp. estilo picaresco, av picaro,
skälm, dagdrivare etc.), stil i spansk litteratur,
senare efterbildad t. ex. i Frankrike, som
kännetecknas av förkärlek för skälmar och
landstrykare som hjältar i noveller och romaner.

Piké.(fr- piqué), ett slags tätt bomullstyg med
krusig yta; väves med dubbel varp och är till
bindningen besläktat med matelassé.

Piké (fr. piquet), ett urspr. franskt kortspel,
spelas av två personer, som vardera få 12 av
de 32 kort, som begagnas; de 8 återstående äro
köpkort (talong).

Pikenèrare, den med pik el. lans utrustade
fotsoldaten. Då på 1500-talet hillebarden ersattes
med den betydligt längre piken, utrustades
härmed en stor del av fotfolket och kallades p.
De voro förutom med piken beväpnade med
sidogevär. När piken i början av 1700-talet
utträngdes av bajonetten, kom även benämningen p. ur
bruk.

Pikéra (fr. piquer), göra ett tyg uddigt i
kanten; reta, förarga.

Pike’rmi, på Pentelikon-berget i Ättika nära
Aten, bekant fyndort för tertiära däggdjur,
företrädesvis stäppformer, av underpliocen ålder.

Pikes Peak [påi’ks pi’k], berg i Colorado,
U.S.A., höjer sig relativt isolerat framför Rocky
Mountains till 4,300 m ö. h. v. om Colorado
Springs. En bilväg för upp till toppen av P.,
som är mycket besökt av turister.

Piket (fr. piquet, eg. tältpåle), avdelning, t. ex.
av krigstrupp (i Sverige numera kallad
beredskap), polis, brandpersonal el. fartygsbesättning,
beredd för omedelbar utryckning. Ombord å
fartyg, där p.-tjänstgöringen bestrides av den
personal, som senast avlösts från vakt, har
piket-vakt, piketkvarter etc. kommit att
beteckna närmast föregående vakt, kvarter etc.

Pikfall, talja (tåg), varmed ett segels gaffel
upphissas, d. v. s. p i k a s.

Pikis, fi. Piikkiö, kommun i Äbo och
Björneborgs län, Finland, vid kusten ö. om Åbo stad;
90 km2, 3,800 inv., finsktalande.

Piko- (av samma rot som ital. piccolo, liten),
förk. p, i sammansättning med måttsord: en
billiondels (t. ex. piko farad).

Pikofaräd, fys., se Elektriska enheter.

Pikolin (av lat. pix, tjära), metylpyridin,
förekommer som a-, fl- och y-pikolin, beroende
på metylgruppens ställning i förhållande till
pyri-dinringens kväveatom. Vid oxidation ger a-pikolin
med kokp. 1300 pikolinsyra, /Lpikolin med kokp.
1430 nikotinsyra och y-pikolin med kokp. 1440
isonikotinsyra. Odörtens alkaloid, koniin, är ett
derivat av a-pikolin.

Pikotit, miner., se Spinell.

OH

Pikrinsyra, 2,4,6-trinitrofenol, CsH2<^\tq2)3
framställes genom att behandla fenol el.
fenol-sulfonsyra med salpetersyra. P. upptäcktes 1771
av Woulfe vid behandling av indigo med
salpetersyra och erhöll namnet p. på gr. av sin
intensivt bittra smale (grek. pikro’s, bitter). P.
kristalliserar i ljusgula blad el. stavar, löser sig
något i vatten med intensivt gul färg, äger
färg-ämneskaraktär och färgar siden och ylle gult.
Smältpunkt I22°s. P. är en stark syra. Dess
salter (p i k r a t) kristallisera väl, och många,
ss. ammonium- och kaliumpikrat, äro svårlösliga
i vatten. De explodera i torrt tillstånd genom
slag. Även många organiska baser bilda
svårlösliga pikrat, varför p. användes för isolering
och renframställning av sådana baser. P., som
är giftig, spelar som färgämne numera icke
någon roll. Den användes däremot för
framställning av sprängämnen. Som projektilsprängämne
utprövades p. först av fransmannen Eugène
Tur-pin (1885) och har använts i de flesta länder,
i Frankrike benämnt mel init, i England
1 y d d i t, i Japan s c h i m 0 s e o. s. v. P. som
projektilsprängämne har dock i stor utsträckning
ersatts av trotyl och andra sprängämnen, som
ha fördelen att icke bilda stötkänsliga salter med
järn (projektilväggarna).

Pikrotoxin, ett giftigt, ytterligt bittert ämne,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:21:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffq/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free