Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petroleum - Utvinning - Raffinering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Petroleum
156
inriktar sig på att lokalisera för uppkomsten av
en oljereservoar gynnsamma geologiska
formationer. Därest de geologiska förutsättningarna
bedömas vara gynnsamma, igångsättes
provborrning. Därest olja påträffas i lönsam mängd,
vidtager borrning för utvinning, och samtidigt
fortsättas provborrningarna för att bestämma fältets
utsträckning och struktur. I genomsnitt påträffas
olja endast i en av åtta brunnar, borrade
utanför redan påvisade fyndigheter.
De vid oljeborrning använda metoderna
äro: i) Stötborrning, varvid ett i en kabel
upphängt, tungt, mejselformat borr bringas att stöta
mot borrhålets botten, som därvid successivt
krossas. Metoden förekom allmänt fram till 1920 och
användes fortfarande på enstaka platser, 1 allm.
för borrhål intill 1,700 m i hårdare bergarter,
där ras i borrhålet icke befaras. 2)
Rotations-borrning, den numera universiellt använda
metoden, varvid en borrkrona, d. v. s. en krans av
kantställda, tandade kugghjul, el. en mejsel,
utformad som en fiskstjärt (användes endast vid
lösare bergarter), fastsatt vid ett ihåligt stålrör,
under tryck bringas att rotera mot borrhålets
botten, varvid berget nötes bort (bild 4 och 5).
Ytterligare sektioner av borröret tillfogas
efter hand som borröret fördjupas. Det
hittills djupaste borrhålet (1949 i Wyoming,
U.S.A.) nådde 6,255 m, medan
genomsnitts-djupet för de 1950 nyborrade 42,000
olje-brunnarna i U.S.A. var 1,800 m. — I många
fall är den oljeförande formationens
poro-sitet tillräcklig, för att oljan under
inverkan av det i reservoaren rådande trycket skall
tränga fram till brunnen. Där porositeten
är särsk. låg, är det nödvändigt att uppluckra
formationen för att underlätta oljans
framrin-ning.
Det i en oljereservoar rådande trycket
kan uppgå till 400 kg/cm2 el. mer. I
p.-indu-striens tidigare skeden ansågs det erforderligt med
ett mycket stort antal tätt placerade brunnar
(bild 8). Oljan och naturgasen fingo fritt
flöda ur dessa, ofta i form av en hög stråle, till
dess trycket avtog så mycket, att pumpning
måste tillgripas. Härigenom kunde endast 25 %
el. mindre av oljan utvinnas, varjämte
brandkatastrofer ofta inträffade. Moderna
produktionsmetoder, varigenom utvinningen drivits upp
till 80%, eftersträvar ett maximalt
utnyttjande av trycket i reservoaren, varför ett antal
observationsbrunnar borras för kontroll av
gas-och vattentrycket i dess olika delar. De
producerande brunnarna placeras glest, upp till 60
har per brunn (bild 9), varjämte en daglig
produktionsgräns fastställes. Trycket i en
reservoar sjunker vanl. efter hand till en punkt,
där det icke förmår pressa oljan upp till
markytan, varför pumpning måste tillgripas. I vissa
oljefält kan emellertid reservoartrycket
vidmakthållas genom att vatten, komprimerad luft el.
samtidigt med oljan utvunnen naturgas pumpas
tillbaka i reservoaren. Med detta förfarande har
man även i flera fall kunnat återupptaga
produktionen från äldre fält, som ansetts uttömda. —
Från oljebrunnen ledes råoljan till s. k.
stabilisatorer, där den i råoljan lösta naturgasen
samt i emulsion befintligt vatten frånskiljes,
varefter den går vidare till lagringstankar.
Ur naturgasen utvinnes råbensin samt som råvaror
för p.-kemikalier lämpliga kolväten. Återstoden
av gasen användes som industribränsle, därest
den icke återpumpas i olj ereservoaren.
Raffinering. Råoljan är praktiskt taget
oanvändbar i sitt ursprungliga tillstånd. Den måste
genomgå en rad invecklade förädlingsprocedurer.
Modern oljeraffinering kan uppdelas i två
huvudavsnitt: destillation och kemiska processer.
Genom destillation uppdelas råoljan i ett antal
huvudfraktioner, varvid man utnyttjar den
omständigheten, att dess olika kolväten ha olika
kokpunkt. Genom kemiska processer förändras i sin
tur de i varje fraktion ingående kolvätenas
uppbyggnad och egenskaper; härigenom har det blivit
möjligt att ur råolja utvinna tusentalet olika
produkter (jfr tab. och bild 11).
Några -viktigare ur råolja framställda produkter.
Huvudfraktion Produkter
Raffinaderigaser Bränslegas Råvaror för petrokemikalier Alkoholer, estrar, ketoner Bensinfraktioner Kimrök
Råbensin Flygbensiner Motorbensiner Industribensiner och ”white spirit” Råvaror för petrokemikalier
Råfotogen Lysfotogener Flygfotogen Motorfotogen
Brännoljedestillat Naftensyror Dieseloljor M otorbrännol j a Tunna eldningsoljor (i—2)
Smörjoljedestillat f medicinska Vita oljor | tekniska
Processoljor
f Paraffin Paraffinvax j Fettsyror 1 Fettsulfonat
f tunna Smörjoljor1) s medium 1 tjocka
Vaselin { medicinsk I teknisk
Destillatrester Tjocka eldningsoljor (a—4)
r asfaltlösningar Asfalt J ångdestillerad l oxiderad
Sulfonsyror Petroleumkoks
9 Genom tillsättning av metalltvålar framställas
smörj-fetter.
Vid fraktionerad destillation upphettas
råoljan till 300—3500 och ledes in nära bottnen
av en fraktioneringskolonn, varvid den till största
delen övergår i ångform. Kolonnen är en hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
