Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petrassi, Goffredo - Petre, Thore - Petreiska Arabien - Petrén, släkt - Petrén, 1. Edvard - Petrén, 2. Alfred - Petrén, 3. Karl - Petrén, 4. Bror - Petrén, 5. Jakob - Petrén, 6. Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Petre—Petrén
150
(f. 1904). P. är nyklassiker och har vid sidan
av de under vår tid förhärskande riktningarna
sökt skapa ett diatoniskt och tonalt tonspråk, ofta
i anslutning till förklassisk form och stil. Bland
hans verk må nämnas ”Introduzione e allegro”
för soloviolin med instrumentensemble samt
orkesterverken ”Divertimento”, ”Overtura da
concerto”, ”Passacaglia”, ”Partita” och
”Con-certo”.
Petre, Johan Theodor (Thore), industriman,
politiker (1793—1853). P. ägnade sig först åt
juridiska studier och var 1812 bondeståndets
kanslist. Snart övertog han ledningen av Hofors
och Hammarby bruk i Gästrikland, vilka han
förde mot en storslagen utveckling. Från 1834 till
sin död var P. bruksägarnas representant i
borgarståndet. Han anslöt sig till ståndets liberala
opposition, och redan vid sin första riksdag väckte
han uppmärksamhet. 1840 tillhörde P.
konstitutionsutskottet, där han liksom senare i
statsutskottet nedlade ett betydelsefullt arbete. Varm
anhängare av representationsreformen, var P.
en av ledarna för örebromötena 1849 och 1850,
vid vilka han uppträdde på den radikala linje,
som vid 1850—51 års riksdag bekämpade det
kungliga representationsförslaget. — Litt: E.
Fahlbeck, ”Idéer och män” (1936).
Petrèiska Arabien, lat. Ara’bia Petraè’a,
äldre namn på n. delen av Sinaihalvön med
angränsande del av n. v. Arabien, är uppkallat
efter staden Petra.
Petrén, släkt, vars namn antogs av
kyrkoherden i Halmstad (Skåne) Carl Daniel Edvard
P. (1825—1901), son till kvarnägaren Carl
Henrik Pettersson i ö. Ryd (Östergötland) och far
till bl. a. nedannämnda P.i)—7).
1) Johan Edvard P., jurist (1863—1930),
assessor i Skånska hovrätten 1897, revisionssekr.
1900, byråchef för lagärenden i Justitiedep. 1901,
expeditionschef där 1902—05, konsultativt statsråd
12/ä—2/s 1905, justitieråd från s. å. P. var länge
en ledande kraft i Högsta domstolen.
2) Daniel Alfred P., den föreg:s bror,
psykiater (f. 1867 17/s), med. dr 1908, 1909—18 doc.
i psykiatri vid
Karolinska inst, 1909—24
överinspektör för
sin-nessj ukvården samt
1929—32 prof, i
psykiatri i Uppsala och
sjukhuschef vid
Uller-åkers sjukhus. P.
tillhörde 1912—35 F. K.
(socialdemokrat) och
har där som
sakkunnig vid olika
utredningar rörande vården
av sinnessj uka och
sinnesslöa m. m.
tagit viktiga initiativ.
P. har bl. a. varit medlem av Medicinalstyrelsens
vetenskapliga råd, sinnessjuknämnden och
inter-neringsnämnden. Bland hans talrika skrifter av
övervägande socialpsykiatriskt innehåll märkas
”Über Spätheilung von Psychosen” (1908), ”Den
sinnessjuke och samhället” (1913), ”Grunddragen
av sinnesslövårdens utveckling i Sverige” (1916),
”Om alkoholistvård” (1918), ”Steriliseringsfrågan
ur rashygienisk och social synpunkt” (1930) och
”Om behandling av alkoholbrottslingar” (i Sv.
läkartidn., 1938).
3) Karl Anders P., den föreg:s bror, läkare
(1868—1927), med. dr och doc. i praktisk medicin
i Lund 1896, laborator i fysiologi 1899, prof, i
praktisk medicin i
Uppsala 1902, i Lund
1910. Redan tidigt
ägnade P. det centrala
nervsystemets
fysiologi och patologi sitt
intresse, och hans
studier över de sensibla
banorna i ryggmärgen
gj orde hans namn
vida känt. Inom
neurologien märkas vidare
hans undersökningar
över
barnförlamningen. Frågan om
lungtuberkulos liksom även
njursjukdomar och magsår har han ägnat ett
ingående studium. Sitt största kliniska arbete har
han ägnat studiet av sockersjuka
(”Diabetes-stu-dier”, 1923, ”Om behandlingen av sockersjuka”,
1926). Som klinisk lärare var P. känd och högt
uppskattad. Som en av huvudred, för ”Lärobok
i intern medicin” (1915—24) och förf, till de
neurologiska kapitlen där har P. på ett
synnerligen förtjänstfullt sätt främjat den kliniska
undervisningen i medicin. Som sjukhusorganisatör
var han betydande; härom vittna framför allt
Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund med
deras moderna kliniker; från 1921 till sin död
var han sjukhusdirektör. — Litt.:. Självbiogr. i
”Die Medizin der Gegenwart in
Selbstdarstel-1 ungen”, 3 (1924).
4) Bror August P., den föreg:s bror, jurist,
politiker (1870—1938), fiskal i Skånska
hovrätten 1902, assessor 1903, hovrättsråd 1909,
konsultativt statsråd i Staaffs ministär 1911-—14,
häradshövding i Vemmenhögs m. fl. hdr från 1915,
ånyo konsultativt statsråd (i Edéns ministär)
1917—20. P. var 1908—11 samt 1914 led. av
A. K., där han anslöt sig till Liberala
samlingspartiet, 1912—14, 1918—20 och 1922—25 av
F. K. 1922—25 ordf, i 2:a lagutskottet.
5) Jakob Georg P., den föreg:s bror,
me-tallurg (1872—1950), fil. dr vid Lunds univ.
1900 och bergsingenjör vid Tekniska högsk. i
Stockholm 1901. 1903 lektor i metallurgi och
hyttkonst där och 1911—37 prof, i bergskemi och
metallurgi. 1927—37 var han föreståndare för
fackavd. för bergsvetenskap.
6) Erik Gustaf P., den föreg:s bror, kirurg
(f. 1874 n/s), fil- kand. 1895, med. lic. 1904,
med. dr och doc. i kirurgi 1911, allt i Lund;
prof, i kirurgi i Uppsala 1918, i Lund 1921—39.
Som praktisk kirurg har P. framför allt varit
verksam inom magsäckens, gallvägarnas och
bukhålans, urinvägarnas och sköldkörtelns kirurgis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
