Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Personrätt - Personsökaranläggning - Persontariff - Persontåg - Perspektiv - Perspektiv, tidskrift för kulturdebatt - Perspektivfönster - Perspektivisk - Perspiration - Persson, Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Personsökaranläggning—Persson
108
hänföras dels reglerna om förutsättningarna för
att av rättsordningen erkännas som person el.
rättssubjekt, dels reglerna om personernas
rättsliga handlingsförmåga. Stundom fattas p. i
vidsträcktare mening, så att den inbegriper även hela
äktenskaps- och förmynderskapsrätten. I Sverige
brukar p. inordnas i familje- samt
förenings-och bolagsrätten.
Personsökaranläggning, ett system av
optiska tablåer, fördelade över kontors- el.
fabrikslokaler och manövrerade från telefonväxeln. Den
person, som sökes, kallas till närmaste telefon
genom att hans lampkombination lyser upp,
varvid uppmärksamheten riktas mot denna genom
att lamporna blinka el. medelst en summersignal.
Persontariff, se Järnvägstaxa.
Persontåg, huvudsaki. för personbefordran
avsett järnvägståg; i regel uppehåll vid alla
stationer.
Perspektiv (av lat. perspi’cere, se in i), den
avbildning av en solid figur (ett föremål) på
ett plan (en tavla) — undantagsvis en buktig
yta —, som med största möjliga noggrannhet
återger figuren, sådan den från betraktarens
ståndpunkt ter sig. — Är det blott fråga om
ett föremåls punkter och linjer, kallas p. 1 i n e a
r-perspektiv; däremot avser
luftperspektivet luftens, färgernas och reflexernas
avbildning, skuggperspektivet bestämmande
av de skuggor, som de upplysta delarna av
föremålet kasta. Med fågelperspektiv förstås
ett p., där åskådarens öga befinner sig högt (och
snett) över föremålet, med
grodperspektiv ett sådant, där ögat befinner sig (snett)
under föremålet. P. är naturligtvis riktigt blott
från e n punkt, näml, åskådarens öga, och ändrar
utseende, om dettas läge varierar. Det ur
saklig synpunkt förnämsta p. är det i k o n o
grafiska, d. v. s. grundritningen.
Det var först den tidiga renässansens fordran
på vetenskaplig grundval för den konstnärliga
framställningen, som medförde ingående studier
i perspektivläran. Dennas grundlagar framställdes
f. ggn i skrift i L. B. Albertis ”Trattata della
pittura” (1435). Den första läroboken i p. gavs
av målaren Piero della Francesca (d. 1492).
Lionardo da Vinci gav i sina anteckningar
skarp-synta utredningar om p:s lagar. 1505 utkom den
första tryckta perspektivläran, av en fransk
präst J. Pellerin (under pseud. Viator), och
1525 Älbrecht Dürers lärobok i samma ämne.
Sedan dess har ämnet ytterligare utbildats i
sammanhang med den deskriptiva och projektivistiska
geometriens utveckling. — Bildligt menas med p.
utsikt för framtiden.
P. är matematiskt sett koniskt el.
centralperspektiv, som erhålles medelst träffpunkterna i
ett plan av från perspektivcentrum dragna
riktningar, samt cylindriskt p., som har
perspektivcentrum på oändligt avstånd. Fotografien ger
centralperspektiv med matematiska centra utåt
i främre, inåt i bakre huvudpunkten (reellt
pupillcentra). — Litt.: A. Johansson, ”P.-lära” (2:a
uppl., 6:e tryckn., 1950).
Perspektiv, tidskrift för
kulturde
batt, utg. i Stockholm sedan 1950 av LT:s
förlag, utkommer med 10 nr per år. Huvudred.
1950—51 Ragnar Oldberg och från 1952 Yngve
Kämpe.
Perspektivfönster, en fönsterkonstruktion, vid
vilken fönsterbågen (som vanl. innehåller endast
en stor ruta) är ledbar kring två horisontella
tappar på ung. halva fönsterhöjden. P., som
började lanseras vid mitten av 1930-talet, ge en
obruten utsikt, medge vädring utan att regn slår
in och kunna putsas på bägge sidor inifrån
rummet. Konstruktionen har uppfunnits av
byggmästaren Eric Sigfrid Persson. — Liknande
konstruktioner benämnas pivåfönster.
Perspektivisk, som har sin grund i
perspektivet; tecknad el. målad i överensstämmelse med
perspektivläran; framställande på avstånd sedda
föremål.
Perspiration (av lat. pe’r, genom, och spiräre,
blåsa, andas), avdunstning av vatten från
kroppen.
Persson, Axel Waldemar, klassisk arkeolog
(1888—1951), fil. dr och doc. i grekiska vid
Lunds univ. 1915, doc. i klassisk fornkunskap
och antikens historia
där 1921, prof, i
klassisk fornkunskap och
antikens historia vid
Uppsala univ. 1924.
Sin mest betydande
insats har P. gjort
som klassisk arkeolog
i fältet, och alltsedan
han 1922 (tills, m. O.
Frödin) började de
svenska
utgrävningarna i Asine, tillbragte
han nästan varje
sommar i Grekland el.
Mindre Asien,
sys
selsatt med grävningar och studier.
Utgrävningarna i Asine (1922—30, publ. i ”Asine”, 1938)
ledde till betydande vetenskapliga resultat. En i
Asine funnen inskrift med minoiska skrivtecken
gav P. uppslaget till ett på den cypriska
stavelseskriften grundat försök till tolkning av den
forn-kretiska skriften (”Schrift und Sprache in
Alt-Kreta”, 1930), som visserligen bestritts men dock
har ett betydande metodiskt intresse. Sitt största
arkeologiska fynd gjorde P. 1926, då han grävde
ut en orörd kupolgrav vid Dendra i Argolis med
rika skatter från mykensk tid. Han
undersökte därjämte vid Dendra tre mykenska
kammargravar, av vilka särsk. den ena, en kenotaf,
var av stort vetenskapligt intresse (”The royal
tombs at Dendra near Midea”, 1931). 1935—36
undersökte P. en stor mykensk
krukmakarverk-stad vid Berbati ö. om Mykene och 1939
ytterligare sex kammargravar vid Dendra med rika
fynd (”New tombs at Dendra”, 1942). Asine
och Dendra ha bildat epok i svensk klassisk
arkeologi. Fr. o. m. 1938 vände sig P. till
ett helt nytt verksamhetsfält, Labranda i s.
v. Mindre Asien, där han igångsatte stora
och rikt givande utgrävningar, vilka han
emel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
