Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pergamon - Pergamonmuseet - Pergamott el. bergamott - Pergamyn (pergamin) - Perge (Perga) - Pergola - Pergolesi, Giovanni - Perho - Perhydrol - Peri- - Peri - Peri, Jacopo - Periandros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
Pergamonmuseet—Periandros
68
Även som konstort var P. berömt. Nyare
utgrävningar ha bragt förträffliga kopior av äldre
konst i dagen. Allmänt kända äro sedan länge
den pergamenska konstens framställningar av
stadens stora fosterländska minne, dess segrar
över gallerna (t. ex. ”Den döende gallern” i
Ca-pitolinska museet, Rom, ”Gallern och hans hustru”
i Termmuseet, Rom, och ett flertal andra
galliska gestalter, alla präglade av en kraftfull
realism och en nobel, idealiserande syn på fienden).
Bland P:s konstminnen är, både enl. antika
vittnesbörd och nyaste utgrävningar, det s. k. P e
r-gamonaltaret viktigast (se bild i å pl. vid
Altare). Det påträffades 1873 och stod till 1945
återuppbyggt i det s. k. Pergamonmuseet i Berlin,
därefter fört till Moskva. Altargårdens
underbyggnad prydes av en väldig, barockt svällande
relief framställning av gudarnas och giganternas
strid, medan därovanför en vekare, lägre relief
med talrika naturinslag skildrar P:s grekiska
grundläggningssaga (sagan om Herakles’ och
Auges’ son Telefos), anbragt på
omfattnings-muren i kolonnaden kring altaret. Altaret
härstammar från början av 100-talet. Det ingick
som ett led i storslagna monumentala
anläggningar på staden P:s, i terrasser bebyggda
akro-pol. Ovanom altarets terrass reste sig en annan
med ett Athenatempel, det stora bibi, och
vidsträckta kolonnader. På högsta toppen låg i
romersk tid Hadrianus’ Trajanus-tempel, ett
centrum för Mindre Asiens kejsarkult. På andra
terrasser runt kring höjden lågo de pergamenska
konungarnas palats, torg med dyrbar
marmorutstyrsel, tempel, gymnasier och teatrar. Såväl
altaret som hela denna märkliga arkitekturbild
och rester av den skulptursamling, som en gång
prydde densamma, ha återuppstått tack vare
preussiska statens utgrävningar sedan 1878. —
Litt.: ”Altertümer von P.” (10 bd, 1885—1937);
Esther V. Hansen, ”The Attalids of P.” (1947).
Pe’rgamonmuseet, i Berlin, ett av de stora
museikomplexen på Museumsinsel i Berlin,
uppfört 1911 ff. efter planer av Alfred Messel. Dess
förnämsta prydnad, det stora altaret från
Perga-mon, som återuppförts i P., fördes till Ryssland
1945.
Pergamott [-å’t] el. b e r g a m o 11, en
päronsort, se Päron.
Per gam yn (p e r g a m i n), ett papper, som
framställes ur blekt el. oblekt sulfitcellulosa på
liknande sätt som smörpapper {grease-proof).
Materialet, som användes vid förpackning av
livsmedel, tobak m. m., paraffineras stundom
för erhållande av god fuktighetstätning. Det
förekommer ofta färgat och ev. mönsterpräglat.
Pe’rge (Pe’rga), forntida stad i Pamfylien,
u km från havet, med ett stort Artemistempel,
teater, palestra m. m. från romersk tid. Ruiner
vid det nuv. Murtana, n. ö. om Adalia.
Pe’rgola [-gåla], it., ”berså”, ”lövsal”, av
slingerväxter övervuxen pelargång. Använda
slingerväxter äro bl. a. för mindre gynnsamma
lägen vildvin, för soliga och skyddade ställen
rosor el. vissa ettåriga klätterväxter. Ett särskilt
slags p. har man i den s. k. lövgången, järnbågar,
Pergola.
förenade med vågrätt uppspända trådar, el. en
trä- el. järnstomme, övertäckt av ett spjälverk.
De beklädas vanl. med slingerväxter el. i
konstlade former uppdragna fruktträd.
Pergole’si [-gå-], Giovanni Battista,
italiensk tonsättare (1710—36). P. vann i början
föga framgång med sina operor. Hans opera seria
”11 prigionier” (1733) hade emellertid ett litet
komiskt intermezzo, ”La serva padrona”, och då
detta snart uppfördes för sig, vann det en
exempellös framgång och gav upphov till en ny
operastil, opera buffa. Av P:s andra verk blev
körverket ”Stabat mater” mycket berömt och
uppföres alltjämt ofta. Hans triosonater fingo
betydelse för sonatformens utveckling. P. räknas bland
Italiens främsta tonsättare. — Biogr. av G.
Ra-diciotti (1935).
Pe’rho [-hå], kommun i Vasa län, Finland;
733 km2, 3,690 inv., finsktalande.
Perhydrol [-ä’l], kem. farm., koncentrerad
lösning av 30 viktprocent väteperoxid i vatten. Vid
beröring med allehanda, särskilt organiska,
ämnen skummar p. starkt, i det att väteperoxiden
sönderdelas i vatten och syre, som avgår i form
av gasblåsor. P. användes för beredning av
väteperoxid i svagare koncentrationer, som
blekmedel o. s. v.
Peri’-, grek, (i sammansättningar), omkring.
Peri, pers., i persernas mytologi odödliga,
välsinnade andeväsen (féer), som härstamma från
de fallna andarna och därför äro uteslutna från
paradisets fröjder. P. bo i luftens övre regioner,
leva av blomdoft och bistå människorna mot de
onda andarna.
Pe’ri, Jacopo, italiensk tonsättare (1561—
1633), hovkapellmästare hos Medicéerna i
Florens. Han var en av de ledande tonsättarna i
den nya musikdramatiska stilen, som sedan ledde
till operans skapande. Den första operan blev
P:s ”Dafne” (1594); sedan följde ”Euridice”
(1600), båda med text av Rinuccini. Endast den
senare operan finns bevarad.
Peria’ndros (grek. Peri’andros),
envåldshärs-kare i Korint omkr. 627—585 f. Kr., i
anekdotiska framställningar än skildrad som grym
despot, än räknad som en av Greklands sju vise.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
