Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Péguy, Charles - Pehlevi (språk) - Pehlevi (mynt, stad) - Pehrson, Per, i Törneryd - Pehrson, Torsten - Pehrsons, Mårten, valsqvarn, ab. - Pehrsson, Pehr, i Åkarp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Pehlevi—Pehrsson
20
står P. som den symboliske ledaren för den av
i :a världskriget märkta studentungdomen. Med
sin bildrika, flammande prosa erinrar han på en
gång om Rousseau och V. Hugo. Bland hans
religiösa dramer, inspirerade av
Chartreskatedra-lens medeltidsskulptur, må nämnas ”Le mystère
de la charité de Jeanne d’Arc” (1910). —
”GEuvres complètes” (15 bd, 1916—44). — Litt.:
J. och J. Tharaud, ”Notre cher P.” (2 dir, 1926);
S. Stolpe, ”Själar i brand” (1938); R.
Johan-net, ”Vie et mort de P.” (1950).
Pe’hlevi, vedertaget namn på
västmedelirans-kan, d. v. s. de iranska språk och dialekter, som
talades och skrevos i Iran ung. 300 f. Kr.—
650 e. Kr. Ordet betyder eg. ”partiska” och
betecknar i trängre bemärkelse den iranska, som
skrevs och talades i parterriket. Detta rikes off.
språk var grundat på nordvästdialekterna och
skrevs med ett nordarameiskt alfabet. I s. v.
förekom tidigt ett självständigt skriftspråk, som
var baserat på sydvästdialektema och begagnade
en annan form av det arameiska alfabetet. Det
är huvudsaki. detta språk, som man något
oegentligt plägar kalla pehlevi, ehuru det åtm. borde
heta sydvästpehlevi el. sasanidisk pehlevi; i
modern vetenskap kallas det ofta pärsik, d. v. s.
”språket i Pars”. Detta språk blev genom de
från Sydiran utgångna sasaniderna, som 226
e. Kr. svingade sig upp till Irans behärskare,
upphöjt till persernas off. språk. På egentlig el.
arsacidisk p. föreligga från arsacidisk tid endast
få minnesmärken, men de första sasaniderna ha
ofta avfattat sina inskrifter på detta språk.
Sydvästpehlevi el. pärsik är däremot fylligt
representerad, dels av en mängd inskrifter från den
tidigare sasanidiska tiden, dels av den
mazdayas-niska (mazdeiska) kyrkans religiösa litteratur.
Denna består dels av översättningar från Avesta,
dels av teologiska kompilationer, ss. ”Bundahisn”
(Världsskapelsen), huvudkällan för den
mazdayas-niska kosmogonien och kosmologien, den etiska
skriften ”Mènöké xrat” (Den himmelska
visheten), katekesartade översikter över den
mazday-asniska dogmatiken och etiken m. m. ”Denkart”
(Religionsboken) är en vidlyftig
religionsveten-skaplig encyklopedi, som sammanställts efter
sa-sanidrikets fall men nästan uteslutande bygger
på sasanidiska källor. Boken om prästen A r d a
v i r a f s himmels- och helvetesvandring är också
i sin nuv. form sen men återgår på äldre källor.
Av profanlitteraturen äro bevarade t. ex. en
le-gendartad framställning av den förste
sasani-dens, Ardaslr i Päpakäns, liv och den till den
episka sagolitteraturen hörande skriften ”Zarèrs
minnesbok”. — Då Mäni framträdde med sin
nya religion, sökte han främst vinna de nyss
till makten komna sasaniderna och avfattade
därför några av sina huvudskrifter på sasanidiskt
riksspråk.
P. företer i förhållande till forniranskan de
flesta kännemärken, som karakterisera de
moderna iranska språken. Då arameiska var det
förhärskande språket i akemenidernas kanslier,
såsom den v. riksdelens off. språk, så inkom
även i den iranska, som skrevs, en mängd
ara
meiska element. Dessa uppträda också i stor
myckenhet även i vanlig pehleviskrift men
användas här endast som tecken el. ideogram för
de iranska orden och tillhöra icke det levande
språket. Så skrev man t. ex. det arameiska
lahmä, ”bröd”, men läste det iranska nän.
Ma-nikéerna bröto helt med den gamla skriften och
skrevo sina böcker strängt fonetiskt med syriska
bokstäver, som tilläto en noggrann
ljudbeteckning.
Litt.: C. Salemann, ”Mittelpersisch” (i
”Grund-riss der iranischen Philologie”, 1:1, 1895—1901;
eng. övers. ”A Middle Persian grammar”, 1930);
H. S. Nyberg, ”Hilfsbuch des P.” (2 bd, 1928
—31).
Pe’hlevi. 1) Persiskt guldmynt = 100 rials.
— 2) Hamnstad i Persien, se Resht.
Pehrson, Per, i T ö r n e r y d, riksdagsman
(1845—1915). Plan var från 1865 lantbrukare
i sin fädernebygd i Blekinge, tillhörde från 1874
länets landsting (från 1903 som ordf.) samt var
1879—98 led. av Andra och 1910—11 av Första
kammaren. P. kom snart att inom
Lantmannapartiet intaga en framskjuten ställning. Vid
tullstridens utbrott slöt sig P. till
protektionisterna men kvar stannade dock efter
Lantmannapartiets sprängning inom Gamla lantmannapartiet.
P. var sträng sparsamhetsivrare och försiktig i
fråga om militära anslagskrav. 1903—08 var
han Andra kammarens vice talman.
Pehrson, Gustaf Torsten, zoolog (f. 1887
10/ii), fil. dr vid Stockholms högsk. 1922, adjunkt
vid Nya elementarskolan 1916—22, lektor vid
N. reallärov. 1922—48, doc. vid Stockholms
högsk. 1942, prof, där 1948. P. har särsk. ägnat
sig åt utforskningen av kraniets och
sidolinjeorganens utveckling och jämförande anatomi hos
olika fiskgrupper. Hans arbeten härom ha varit
av mycket stor betydelse för fastställandet av
de skilda fiskgruppernas inbördes
släktskapsförhållanden och relationen mellan dem och de
tidigaste fyrfotadjuren. P. har även sysslat med
sköldpaddskraniets anläggning och utg.
läroböcker i biologi och kemi, delvis tills, m. O.
Hammarsten och I. Sefve, samt populärvetenskapliga
arbeten, bl. a. ”Naturens liv i ord och bild” (2
bd, 1927—28; tills, m. L. Jägerskiöld).
Pehrsons, Mårten, valsqvarn, ab.,
Kristianstad, grundat 1898, tillverkar mjöl och kli av
vete och råg vid anläggningar bl. a. i Kristianstad
och sedan 1927 även i Landskrona. Arbetarantal
c:a 125. Till P. äro anslutna ab. Nyköpings
storhusqvarn och ab. Gefle valsqvarn. Bland
övriga dotterföretag märkas Oljefabriks-ab.
Merkantil och ab. Saltsjöqvarn. Aktiekapital
6 mkr.
Pehrsson, Pehr, i A k a r p, lantbrukare,
bankman, politiker (1853—1950), genomgick
Vilans folkhögsk. och lantmannaskola och
tjänstgjorde 1880—1904 som lärare vid dessa, samtidigt
som han skötte sitt lantbruk och ägnade sig åt
allmänna uppdrag. 1897—1908 var han led. av
A. K. Vid 1899 års riksdag frambar han en
motion, vartill initiativet tagits av R. Dickson
och L. Annerstedt och vilken efter bittra
fej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
