- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 16. Nomader - Payen /
845-846

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Parapsykologi el. metapsykologi - Parasang - Parasiter - Parasitera - Parasitflugor - Parasitsteklar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

845

Parasang—Parasitsteklar

846

nomen äro kända huvudsaki. från de kretsar av
människor el. de psykologiska laboratorier, där
särskilda försök ha anställts. — Forskningen
inom p. försvåras av bristande tillgång till medier
samt därav, att åtskilliga medier icke äro
tillförlitliga. — Ett långvarigt och grundligt arbete för
utforskandet av de parapsykiska fenomenen har
gjorts av det engelska Society for Psychical
Research, grundat 1882. En känd men omstridd
forskare inom p. är f. n. J. B. Rhine, prof, vid Duke
Univ. i Durham, U.S.A. — Litt.: ”Proceedings
of the Society for Psychical Research” (1883 f f.);
A. Backman, ”Från det okändas värld” (2:a uppl.
1924); H. Driesch, ”Parapsychologie” (1932);
J. B. Rhine, ”The reach of the mind” (1947; da.
övers. ”Sjælens evner”, 1949); P. Bjerre,
”Spö-kerier” (1947) ; J. Björkhem, ”Det ockulta
problemet” (2:a uppl. 1951).

Parasa’ng, se Farsang.

Parasiter (grek. para’sitos, bordskamrat, av
para’, vid, och sitos, mat, föda).

1) I den grekiska världen urspr.
tempeltjänare, som åtnjöto måltider i templet, något som
ibland tilldelades förtjänta män som en ära.
Ordet övergick snart att beteckna snyltgäster, som
mer el. mindre objudna tränga sig in vid ett
kalas och hänga sig på förmögnare män.

2) (Zool.) Djur, som livnära sig på
bekostnad av andra organismer och därvid antingen
stadigvarande el. huvudsaki. uppehålla sig på
dessa (t. ex. löss) el. i deras kropp (t. ex.
binnikemaskar). I det förra fallet talar man om
ektoparasiter, i det senare om e n t o
pa-r a s i t e r. Den organism, på vilken en p.
snyl-tar, kallas dess värd. I samband med det
parasitiska levnadssättet undergår ofta
kroppsbyggnaden hos p. avsevärda förändringar. Hos
fastsittande p. förenklas sinnesorganen,
ställförflytt-ningsorganen förkrympa el. försvinna helt,
särskilda häftorgan utbildas, och även tarmkanalen
kan reduceras och födan upptagas genom huden,
såsom fallet är hos binnikemaskarna.
Könskört-larna utbildas däremot ofta för massproduktion,
då avkommans spridning är försvårad.
Utvecklingen av p. kännetecknas ofta av stor olikhet
mellan det fritt rörliga ungdomsstadiet och det
utvuxna djuret. Stundom förekommer
generationsväxling. P. förekomma inom nästan alla
provinser av ryggradslösa djur från de encelliga
och uppåt men äro talrikast bland maskarna och
leddjuren.

3) (Bot.) Växter, som hämta sin näring från
en annan levande organism, värdväxt el.
värddjur. Tränger en parasit blott delvis in
i värden, kallas den ektoparasit, är den
fullständigt innesluten i denna entoparasit.
Hämtar den all sin näring från värden, säges
den vara helparasit (holoparasit),
hämtar den en del även från annat håll (luften,
marken) halvparasit (hemiparasit). Kan
en växt efter omständigheterna leva än som
parasit, än som saprofyt, kallas den
fakultativ, är parasiterandet nödvändigt, obligat
parasit. Misteln och snarrevan t. ex. äro båda

obligata ektoparasiter, den förra halvparasit, den
senare helparasit.

Sådana växter, som ej kunna bereda organisk
substans av oorganisk och därför äro hänvisade
till organiska näringsämnen, kallas h e t e r o t r
o-fa växter. Hit höra utom alla p. även
sapro-fyter.

Bland bakterierna och svamparna finnas
talrika p., bland algerna mycket få, bland mossor,
ormbunkar och gymnospermer inga. Vad man
bland monokotyledonerna kallat p., t. ex.
orkidéer och bromeliacéer, äro i verkligheten
epify-ter. Bland dikotyledonerna finnas flera fam., som
uteslutande innehålla p., t. ex. Loranthaceae och
Orobanchaceae-, inom andra fam. finnas
parasitiska avd. (t. ex. Rhinanthoideae inom fam.
Scrophulariaceae) el. släkten (t. ex. Cuscuta inom
fam. Convolvulaceae). Hos helparasiterna saknas
i regel klorofyll, och de blad, som ej ingå i
blombildningen, äro förkrympta.

Parasitera, snylta, leva som parasit.

Parasitflugor, Tachi’nidae (Larvaevo’ridae),
fam. inom gruppen Schizophora bland flugorna.
Fam. omfattar stora el. medelstora arter, som
till sitt utseende mycket erinra om de vanliga
husflugorna. Bakkroppen är emellertid i regel
besatt med grova och styva borst; till färgen äro
p. vanl. svarta, ofta med gula, bruna el. röda
teckningar. De flesta hithörande arter äro
parasiter på andra insekter, vanl. fjäril- el.
stekel-larver, ehuru i allm. ej bundna till någon bestämd
art. Några få äro däggdj ursparasiter (se
Styng-flugor), andra åter leva i spillning, kadaver,
ruttnande kött och fisk m. m. (se Köttflugor). De
äro i regel äggläggande, några få dock
vivi-para, d. v. s. framföda larver. Äggen el. de
nyfödda larverna placeras antingen direkt på
värddjuren el. i deras närhet, i vilket fall
parasitlarverna själva uppsöka dem el. med födan
inkomma i deras tarmkanal. De, som parasitera
på andra insektlarver, livnära sig i början mest
av fettvävnad men skona värddjurens
livsvikti-gare organ, så att dessa i det längsta förbli
levande. Parasitpupporna äro omgivna av hårda
s. k. puparier och finnas inuti värddjuret el.
sitta fästa på dess kropp; i många fall ligga de
löst i jorden. —• P. representeras i Sverige av
omkr. 300 arter, de flesta dock jämförelsevis
sällsynta. Bland de få allmänna arterna må
nämnas den 5—8 mm långa Phryxe vulgaris och den
svartgrå, inemot 15 mm långa Ex orista larvarum,
vilka båda parasitera på fjärilar och växtsteklar.

Parasitsteklar, Parasitica (Terebra’ntia),
un-derordn. bland steklarna, där flertalet arter föra
ett parasitiskt levnadssätt. Från övriga steklar
skiljas p. därigenom, att bakkroppen vanl. genom
en tydlig insnörning är väl skild från
mellan-kroppen och ofta långt skaftad samt att
lårringarna (utom hos vissa Proctotrupidae) äro dubbla.
Vingarnas ribbsystem är i allm. jämförelsevis
glest och hos vissa fam. ytterst starkt reducerat.
Honan är utrustad med ett långt och fint
ägg-läggningsrör, som ej kan indragas och ej är
om-bildat till en ”gadd”. Larverna äro allltid
fotlösa. — Med undantag av vissa gallsteklar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffp/0529.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free