Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palm, Conny - Palm, Gottfrid - Palm, Gustaf Wilhelm - Palm, Torsten - Palma - Palma, de Mallorca - Palma, La - Palma, 1. Giacomo d’Antonio de Negreti (Vecchio) - Palma, 2. Jacopo (il Giovane) - Palmae - Palmær, Georg - Palmær, 1. Henric
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
751
Palm—Palmær
752
rade 1943 till tekn. dr och blev doc. i
telegrafteknik på en uppmärksammad statistisk
undersökning av intensitetsvariationer inom
telefonkommunikationerna; han var 1947 t. f. prof, i
till-lämpad matematik vid Tekniska högsk. Från
1948 ägnade P. sitt huvudintresse åt
matematikmaskiner; under hans ledning konstruerades den
svenska matematikmaskinen ”Bark”.
Palm, Gottfrid (1881—1950), urspr.
järnarbetare i Eskilstuna. P. blev 1912 led. av
Folkparkernas centralstyrelses verkst. utskott och var
1915—46 chef för Folkparkernas
centralorganisation. På denna post gjorde han en stor insats
genom att höja folkparkernas kulturella standard
och bidrog i hög grad till införandet av god
teaterkonst i deras program. Han grundade 1915
och redigerade till 1939 tidn. Folkparken
(sedermera kallad Scen och salong).
Palm, Gustaf Wilhelm, målare (1810—
90). Han studerade vid Konstakad. i Stockholm
från 1828, målade och tecknade små landskap och
Stockholmsvyer, utgav 1837 ”Croquier efter
naturen”, vistades utomlands 1837—52, bl. a. i Wien,
Rom och Paris, därefter i Stockholm. P. var
teck-ningslärare vid Konstakad :s principskola 1859—
78; fick titeln vice prof. 1881. Han målade små
landskap och stadsbilder, noggrant och smakfullt
anordnade, i sin stil besläktade med samtida tyska
och franska landskap. Typiska för hans riktning
äro framför allt hans italienska utsikter med
plastiska linjer och ytterst omsorgsfullt studerade
detaljer. Han målade även arkitekturmotiv från
gamla Stockholm, Visby och Lund i klar om också
sträv färghållning. Väl representerad i
Nationalmuseum i Stockholm och i Konstakad. — Se bild
vid Arkitekturmåleri och vid Lund, sp. 108. —
Litt.: Monogr. av G. Lindgren, (1933).
Palm, Carl Torsten Ivar, landskapsmålare
(1885—1934), ledare för de s. k. ”intimisterna”,
som på 1920-talet började göra sig bemärkta
genom små poetiskt realistiska naturstudier från
Stockholmsidyllerna Smedsudden och Pålsundet.
P:s stil torde ha varit influerad av 1870-talets
franska friluftsmåleri, t. ex. hos Pissarro, men
företer en mera blåtonig skala och beräknad
komposition. — Litt.: F. Holmér, ”P.” (1949).
Torsten Palm: Parti av Pau, 1928. Nationalmuseum.
Palma (holl. palmen), sjömansuttryck för
hiss-ning el. halning, då detta sker växelvis (icke
samtidigt) med v. och h. hand.
Palma, P. de Mallorca [öä maljå’rka],
huvudstad i spanska prov. Baleares, vid Bahia de
P. på Mallorcas s. v. kust; 141,000 inv. I den
gamla delen av staden med dess trånga gator
finnas många ålderdomliga byggnader. Den ståtliga
katedralen, La Seo, med gotisk prägel är urspr.
medeltida. Det forna kungl. palatset, Castillo de
la Almudaina, har delvis medeltida drag, liksom
börsen, Lonja, nu konstmuseum. Staden har god
hamn och blomstrande handel; textil-, sko- och
konstindustri. — P. grundades av romarna, möjl.
under Metellus Balearicus, 123 f. Kr.
Palma, L a P., en av de västligaste
Kanarieöarna; 729 km2, 60,500 inv. Huvudort är Santa
Cruz de la Palma (8,800 inv.) på östkusten.
Palma. 1) Giacomo d’Antonio de
Ne-g r e t i P., kallad Palma V e c c h i o (d. v. s.
den äldre), italiensk målare (omkr. 1480—1528),
verksam i Venedig. Ehuru på intet sätt
nyskapande, var P. en av den norditalienska
högrenässansens mest berömda målare. Hans popularitet beror
till stor del på hans alltid i varm kolorit utförda,
sköna venetianska kvinnotyp. I sina bästa verk
ansluter sig P. nära till de venetianska målarna
(Tizian), så t. ex. i Barbaraaltaret i Santa Maria
Formosa i Venedig. Utom madonnabilder och
kvinnoporträtt har konstnären med förkärlek
målat s. k. Santa Conversazione-bilder (madonnan,
omgiven av helgon), gärna i breddformat och med
täml. fri komposition (särskilt vackra ex. i
museerna i Wien och Neapel). — Litt.: Monogr.
av A. Spahn (1932).
2) J a c o p o P., kallad Palma il Giovane
(d. v. s. den yngre), den föreg:s brors sonson,
målare (1544—1628). Han var en av de mest
anlitade av Venedigs målare omkr. 1600, men
hans betydelse står ej i proportion därtill. Han
levde på arvet efter Tizian men har även tagit
intryck av Tintoretto, Bassano m. fl.
Pa’lmae, bot., se Palmer.
Palmær [-è’r], Georg Natanael, läkare
och missionär (f. 1882 22/s). Efter studier vid
Svenska missionsförbundets missionsskola i
Stockholm och medicinsk utbildning i London var P.
1911—30 verksam som läkarmissionär på
Missionsförbundets missionsfält i Belgiska Kongo,
där han uträttat ett betydande arbete för
sjuk-vårdsväsendets allmänna utveckling. P. var 1930
—47 Missionsförbundets sekr. för den yttre
missionen och har bl. a. utg. ”Jorden runt i
missionens ärenden” (2 bd, 1935—36).
Palmær [-é’r]. 1) Henric Bernhard P.,
tidningsman (1801—54). Han blev student i
Uppsala 1819, fil. mag. 1830, var adjunkt i kemi vid
Karol. inst. 1832—35. 1838 uppsatte han tidningen
östgötha Correspondenten i Linköping men
överlämnade redan okt. 1840 redaktionsbestyren åt C.
F. Ridderstad, var 1844—47 lärare i
åkerbrukskemi vid Sjögestads lantbruksskola och 1847—48
led. av borgarståndet. — P. bidrog med
nyromantiska dikter till 1822 års Poetisk Kalender men
råkade snart i fiendskap med Palmblad och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
