Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palestina, Israels land - Näringsliv - Undervisningsväsen - Litt. - Palestra - Palestrina - Palestrina, Giovanni Pierluigi da
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
743
Palestra—Palestrina
744
spelar stor roll. Odlingen av frukt, ss. oliver,
vindruvor, fikon, j ohannesbröd, citrusfrukter,
mandel, aprikoser, äpplen, päron och plommon
samt i Jordan-dalen bananer och dadlar, har stor
betydelse. Viktigast är odlingen av citrusfrukter,
huvudsaki. på sandiga områden i kustlandet. Till
följd av utestängandet från den europeiska
marknaden under 2:a världskriget och på gr. av
följande inre oroligheter försummades emellertid
skötseln av plantagerna. Israel är ännu ej
självförsörjande vad beträffar födoämnen, och
spannmålsproduktionen täcker endast l/i av behovet.
Utnyttjandet av landets mineraltill g ån
g-a r tar främst sikte på att utvinna salter ur Döda
havet bl. a. vid S’Dom (Sodom) vid sydändan av
Döda havet; vid sjöns nordända finns ett annat
saltverk vid Kallia, men detta ligger inom den
till Jordanien hörande delen av P. —
Industrien befinner sig i oerhörd stark utveckling;
1949 sysselsattes 76,000 arb. För att betala dessa
investeringar lägges i första hand vikt vid att
främja exportindustrien; hemmaindustrien får
komma i andra hand. De viktigaste
exportindustrierna äro oljeraffinaderierna i Haifa,
diamant-sliperierna, maskin-, textil-, konserv- och
kemiska industrierna. Av betydelse för
hemmamarknaden äro spec. möbel- och tobaksindustrierna samt
raffineringen av vegetabiliska oljor. Nästan all
industri är koncentrerad till Tel-Aviv och Haifa,
men nya centra hålla på att bildas i Jerusalem,
er-Ramle, Matania m. fl orter.
Kommunikationer. Israel har 2 goda
hamnar: Haifa och Jaffa/Tel-Aviv, vilka 1950
anlöptes av 1,552 fartyg om sammanlagt 3,088,570
nettoregisterton. Endast 6% av transporten 1949
skedde med egna fartyg; 1951 hade Israels
handelsflotta ett nettotonnage av endast c:a 116,000
ton. Den inhemska transporten sker dels med
järnväg, dels med lastbilar och bussar.
Järnvägsnätet har en längd av 418 km; de viktigaste
linjerna äro Tel-Aviv—Jerusalem över Lydda
samt (Egypten—) Ghaza — Lydda — Haifa
(—Sidon). S. å. funnos 24,000 automobiler och 6,300
motorcyklar; omnibusar transporterade 190,3 mill.
passagerare. — Det finnes dels ett statligt
flygbolag, Palestine Airways, dels ett privatägt,
Aviron. Det senare handhar i första hand
in-rikestrafiken. De förnämsta flygplatserna inom
landet äro Haifafältet och Lydda. Det sistn. är
en av de mest betydande flygplatserna i världen
och utgör en viktig länk mellan Europa och
Fjärran östern. De klimatologiska och
topografiska förhållandena medgiva, att fältet kan
användas hela året om, och banorna äro av sådan
beskaffenhet, att de f. n. i bruk varande största
civila flygplanen kunna använda platsen.
Utrikeshandel. 1950 importerades för
102,6 mill. och exporterades för 13,2 mill.
israeliska pund (£ I). 59,2% av importen utgjordes
av industrivaror, 22,9% av närings- och
njutningsmedel, 16,7 % av råämnen och halvfabrikat.
55,7% av exporten voro närings- och
njutningsmedel, 43,5 % industrivaror. Av exportvarorna
dominerade citrusfrukter och produkter därav
med 49,8 %, därnäst kommo diamanter (23,9 %)
och yllevaror (7,0%). Viktigaste importvaror
voro maskiner (11%), mjöl och spannmål
(8,5%), transportmedel (7,6°/o), vegetabiliska
oljor (6,4%) samt järn och stål (5,8%). Av
importen kommo 36,8 % från U.S.A., 8,8 % från
England, 5,6 % från Italien, 4,2 % från Canada
och 4,0 % från Sydafrika. Exporten gick
huvudsaki. till England (31,1%), U.S.A. (23,7%),
Danmark (8,2%) och Sverige (4,6%).
Undervisningsväsen. Numera lyder hela
undervisningssystemet i Israel under ett särskilt
ministerium, och skolförhållandena regleras genom
lag av 1949. Enl. denna är undervisningen
kostnadsfri och obligatorisk fr. o. m. kindergarten
t. o. m. 8:e skolåret. Den högre undervisningen
är i stort sett understödd av kommunerna el. av
kolonisationsrörelsen. I 113 högre skolor
undervisades 1950/51 c:a 13,000 elever. Vidare finnas
16 lärarutbildningsanstalter, 68 yrkesskolor av
olika slag, 135 religiösa skolor och 97 arabskolor
med c:a 25,000 elever. 1950 funnos dessutom 37
judiska teologskolor med 4,300 elever. — Det
judiska univ. i Jerusalem (formellt grundat 1918,
i verksamhet sedan 1924, invigt 1925) hade 1951
290 prof, och 1,862 studenter. Tekn. högsk. i
Haifa (grundad 1912) hade samtidigt 960
studerande. Dessutom finnas i Tel-Aviv en högsk. för
ekonomiska och juridiska studier samt i Rehoveth
Weizmann-inst. för naturvetenskapliga studier,
främst kemi.
Litt.-. L. Picard, ”Structure and evolution of
Palestine” (1943). — D. Trietsch,
”Palästina-handbuch” (sæ uppl. 1922); F. M. Abel,
”Géo-graphie de la Palestine” (2 bd, 1933—38); A.
Bonne, ”Palästina. Land und Wirtschaft” (2:a
uppl. 1933). — P. Thomsen, ”Palästina und seine
Kultur in fünf Jahrtausenden” (3:e uppl. 1931);
W. F. Albright, ”Archaeology and the religion
of Israel” (1942), ”From the Stone Age to
Christianity” (2:a uppl. 1946; ty. övers. ”Von
der Steinzeit zum Christentum”, 1949). — H. v
Soden, ”Palästina und seine Geschichte” (4:e uppl.
1918; sv. övers. 1901); F. F. Andrews, ”The
Holy Land under mandate” (2 bd, 1931); H.
Valentin, ”Kampen om P.” (1940); A. Hamrin,
”Storm över P.” (1949); A. Koestler, ”Promise
and fulfilment. Palestine 19x7—1949” (s. å.; sv.
övers, s. å.).
Palestra, se Palaestra och Gymnasium 1).
Palestrfna, antikens Praene’ste, stad i Italien,
37 km ö. om Rom; c:a 8,000 inv. Palazzo
Bar-berini blev delvis förstört under 2:a världskriget.
Palestri’na, Giovanni Pierluigi da,
katolska kyrkomusikens främste tonsättare (omkr.
1525—94), född i Palestrina (därav namnet).
Han var korgosse i Santa Maria Maggiore i
Rom 1537—42, organist i födelsebyn 1544—51
och blev magister capellae vid Cappella Giulia i
Vatikanen 1551. P. hade redan då komponerat
en del körer och utgav 1554 en samling mässor,
som vunno så stort erkännande, att påven Julius
III 1555 utnämnde honom till medlem av sitt
privatkapell. Påven Paul IV avlägsnade P. ur
kapellet, emedan denne ej var präst, och 1555
—61 var han kapellmästare vid Laterankyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
