Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pahlen, Peter von - Pahr (Paar), familj - Paian - Paignton - Paijkull - Pailleron, Édouard - Paine, Thomas - Painlevé, Paul - Pain riche - Paionios
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
713
Pahr—Paionios
714
kollegiet och polisminister, 1801 generaldirektör
för postväsendet m. m. Han fruktade dock
kejsarens nyckfullhet och var ledare för den
sammansvärjning, som mars 1801 ledde till mordet
på Paul I.
Pahr (P a a r), tysk-svensk arkitektfamilj
under 1500-talet, i Sverige representerad av 4
bröder, verksamma under Johan HI:s tid, vilka ha
förtjänsten av att ha infört en italiensk-franskt
präglad renässansstil i Sverige. Den äldste av
dem, Johan Baptista P., byggde 1563—68
slottskyrkan i Schwerin och var verksam i
Kalmar 1572—74, då han för några oegentligheters
skull avlägsnades därifrån. 1574—77 var han
byggmästare på Älvsborgs slott. —
Francis-c u s P. (d. 1580) är mest känd som skaparen
av Güstrows slott i Mecklenburg. Han var i
Sverige framför allt verksam vid Uppsala slott
och domkyrka. — Christofer P. inkallades
av hertig Karl 1573 och ledde för dennes
räkning byggandet av Nyköpings och Eskilstuna
slott. Han var även bildhuggare och stuckatör.
— Dominicus P. (d. 1602), den mest
betydande av bröderna, var ledare av slottsbyggena
i Borgholm och Kalmar. I synnerhet satte han
sin prägel på det senare, vars medeltidskaraktär
fullst. fick vika för renässansens mera
dekorativa former. Även inredningarna i ”Rutsalen”
och ”Gyllene salen” härstamma från hans tid. —
Litt.: A. Hahr, ”Studier i nordisk
renässanskonst”, 1, 3 (1913—17).
Paiän (el. Paiéon, grek.; lat. Pae’an). 1) (Grek,
myt.) En helande och räddande gudomlighet; i
de homeriska dikterna namn på de olympiska
gudarnas läkare. Ordet brukades även som
tillnamn för andra gudar, i synnerhet Apollon, som
räddare i nöd och faror. — 2) En högtidlig sång,
ägnad någon skyddande gudom; p. hade sitt
namn av ropet ié Paian, varmed kören instämde
i sången. Den art av paianer, som företrädesvis
utbildades i litteraturen, var en med dans
förenad bön- el. lovsång till Apollon, bl. a. som
stridsbön el. segersång, samt till Artemis.
Paignton [péi’ntan], stad i Devonshire i s. v.
England, vid Tor Bay på sydkusten närmast s. v.
om Torquay; c:a 22,000 inv. Badort.
Paijkull, ätt, se Paykull.
Pailleron [pajrå’], Édouard, fransk
dramatiker (1834—99). Han debuterade med några
smärre versdramer och enaktare på prosa, bl. a.
”Le monde oü l’on s’amuse” (1868). Han ägnade
sig sedan åt modern samhällssatir i det klassiska
lustspelets form med bl. a. ”L’étincelle” (1879;
”Gnistan”, s. å.) och framför allt ”Le monde oü
l’on s’ennuie” (1881; ”Sällskap där man har
tråkigt”, s. å.), där han tar korn på sin tids ”löjliga
preciöser”. Detta mästerstycke föranledde hans
inval i Franska akad. (1882).
Paine [péin], Thomas, engelsk-amerikansk
politisk och filosofisk skriftställare (1737—1809),
son till en engelsk kväkare. Han kallades 1774 av
Franklin till Amerika, där han agiterade för
koloniernas frigörelse från England och under
frihetskriget genom massvis spridda flygskrifter
sökte elda soldaterna till uthållighet. 1787
åter
kommen till England, väckte han 1791
uppmärksamhet genom arbetet ”Rights of man” (2 bd,
1791—92; ”Menniskans rättigheter”, 1792), vari
han närmast mot Burkes angrepp på franska
revolutionens idéer tog dessa i försvar och framlade
ett radikalt reformprogram. För att undgå straff
för högförräderi flydde P. till Frankrike, där
han upptogs som medborgare och invaldes i
na-tionalkonventet. 1793 häktad av Robespierre, satt
P. i fängelse i 11 månader, då han delvis skrev
”The age of reason” (2 bd, 1794—96; sv. övers.
1865), som i deistisk anda riktade sig mot både
kristendomen och ateismen. 1802 bosatte han sig
åter i Amerika, där han dog i armod. — Biogr.
av M. D. Conway (2 bd, 1892).
Painlevé [palve’], Paul, fransk matematiker,
politiker (1863—1933), blev vid 23 års ålder
prof, i Lille, 1895 vid Sorbonne och École
normale, specialiserade
sig på
differentialekvationer och
publicerade 1895 ”Leqons
sur 1’intégration des
équations
différentiel-les de la mécanique”
och 1897 sitt
matematiska huvudarbete
”Lejons sur la théorie
analytique des
équations différentielles”.
Som politiker
debuterade P. 1910, då han
invaldes i
deputeradekammaren, där han
an
slöt sig till de republikanska socialisternas grupp;
han blev 1915 undervisningsminister under Briand,
fick 1916 säte i krigskabinettet, blev i mars 1917
krigsminister under Ribot och i sept. s. å.
därjämte själv ministerpresident. Som krigsministei’
fick P. inför parlamentet taga ansvar för
Nivel-les misslyckade apriloffensiv, sökte efter denna
reorganisera den franska hären genom att
utnämna Foch till generalstabschef samt Pétain till
överbefälhavare på västfronten men angreps
häftigt av Clemenceau och måste i nov. s. å. ge plats
för denne. Efter vänstersegern 1924 trädde P.
åter fram i den franska politikens centrum, blev
s. å. kammarens president och 1925
konseljpresident men måste avgå, då han icke kunde bemästra
de finansiella svårigheterna. Därefter var han
fram till sin död oftast krigs- el.
luftförsvarsminister i de växlande kabinetten.
Pain riche [pä’ ri’J], franskt bröd av
vetemjöl, vatten och jäst, som gräddas i ånga i
specialugn (vapeur).
Paionios, grekisk bildhuggare, verksam omkr.
425 f. Kr., av vars hand en skulptur blivit
bevarad, den i Olympia funna statyn av Nike. I
denna staty, som eg. är en samtida marmorreplik
av ett i Delfi uppställt bronsoriginal, har
konstnären djärvt och genialiskt löst problemet att
framställa en flygande el. rättare dalande figur.
En Apollon av P:s konstart har man velat
påvisa i en kopia i Ince-museet vid Liverpool;
däremot misstager sig Pausanias, när han tillskriver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
