Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ostwald, 1. Wilhelm - Ostwald, 2. Wolfgang - Ostvax - Ostämne - Osuna - Osvald den helige - Osvald, 1. Hugo - Osvald, 2. Ingrid - Osvald, 3. Gunnar - Oswego - Oświęcim - Osyrat bröd - Otaheiti - Otaru - O tempora, o mores! - Oterdahl, Jeanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
653
O stvax—Oterdahl
654
Lehre” (1896), ”Grundlinien der anorganischen
Chemie” (1900), ”Die Schule der Chemie” (1903),
”Prinzipien der Chemie” (1907). — Redan tidigt
började O. ägna sig åt studiet av det för
naturvetenskapen fundamentala begreppet energi. Han
skapade och utvecklade en ”energetik”, som sökte
återföra materialismens grundbegrepp, massa och
kraft, under energibegreppet. Utgående från
denna ”energetiska monism”, härledde O. en etik,
varvid i spetsen ställdes det ”energetiska
impera-tivet”, samt en kulturfilosofi, vari lyckan
betecknades som kulturutvecklingens mål. Bland
O:s skrifter över hithörande frågor märkas ”Die
Energie” (1908; sv. övers. 1910), ”Vorlesungen
über Naturphilosophie” (1902), ”Energetische
Grundlagen der Kulturwissenschaft” (1909), ”Der
energetische Imperativ” (1912), ”Die Philosophie
der Werte” (1913). O. grundade ”Annalen der
Naturphilosophie” (14 bd, 1901—21). — Den
senare delen av sitt liv ägnade O. åt studiet av
färg- och formlära, som han försökte att
vetenskapligt grundlägga. — 1889 grundade O. den
berömda saml. ”Klassiker der exakten
Wissen-schaften”, som sedan dess utkommit i över 200
bd. Han skrev även en serie biogr.: ”Grosse
Männer” (1909). Självbiografier av O. finnas
i ”Philosophie der Gegenwart in
Selbstdarstell-ungen”, 4 (1923) och ”Lebenslinien” (3 bd, 1926
—27). — För sina undersökningar av
katalysfenomenet och de kemiska jämviktsförhållandena
erhöll O. 1909 års nobelpris i kemi. — Litt.: Biogr.
av H. Schmidt, K. H. Schwarz och R. Riemann
(1932).
2) Wolfgang O., den föreg:s son, kemist
(1883—1943). O. erhöll i Leipzig 1923 den
första professuren i kolloidkemi. Genom sina
forskningar skapade han grunden för den
moderna kolloidkemin. Hans arbeten omfattade hela
det ofantliga området, och hans litterära
produktion av flera hundra publikationer bär vittne
därom. Den sysslar med kolloidala systems optik,
viskösitet, skumbildning, sedimentation m. m.
Mest kända av hans större arbeten äro:
”Grund-riss der Kolloidchemie” (1909, 7:e uppl. 1922),
”Kleines Praktikum der Kolloidchemie” (1920,
7:e uppl. 1930) och ”Die Welt der
vernachläs-sigten Dimensionen” (1915, li:e uppl. 1937).
Från 1907 ledde O. red. av Kolloidzeitschrift,
och 1922 grundade han Kolloidgesellschaft.
O stvax, en gulaktig, vid 50—8o° smältande
paraffin, som användes som skyddande hinna
kring ost.
Ostämne, kem., se Kasein.
Osuna [åso’na], stad i Spanien, mitt emellan
Sevilla och Malaga, vackert belägen på en kulle;
c:a 25,000 inv. Av den forna romerska staden,
Urso, finnas flera rester kvar, ss. av ett kastell
och en nekropol; här äro funna bronstavlor med
stadens lag, utfärdad av Caesar (nu i Madrid).
Osvald [å’s-] den helige, konung av
North-umberland (omkr. 605—642). Uppfostrades i
klostret lona, erövrade 634 el. 635 sitt
fädernerike och verkade där för kristendomens
utbredande. O. var ett ivrigt dyrkat helgon.
Osvald [å’s-]. 1) Karl Hugo O., botanist (f.
1892 22/n), fil. dr i Uppsala 1923, doc. där 1924,
föreståndare för Svenska mosskulturfören.,
Jönköping, 1925, prof, i växtodlingslära vid
Lantbruks-högsk., Uppsala, 1933. O. har utg. ekologiska
och torvgeologiska undersökningar över
myrmarker i Skandinavien, England och n. Amerika.
Av hans arbeten i mosskultur och växtodling
märkas ”Myrar och myrodling” (1937),
”Potatis” (1940), ”Konsttorkning av grönt foder”
(s. å.; tills, m. A. Laudon och J. Axelsson) samt
”Spånads- och oljeväxter” (2 bd, 1944—45). Han
har (tills, m. andra) även utfört betydelsefulla
undersökningar rörande ogräsbekämpning. O. var
red. för Svenska mosskulturfören :s tidskr. 1925—
34. Han är sedan 1943 led. av Uppsala läns
landsting och sedan 1947 led. av F. K.
(Folkpartiet) och ordf, i Svenska naturskyddsföreningen.
2) Ingrid Maria O., den föreg:s syster,
hushållslärarinna, politiker (f. 1896 31/i2),
utexaminerad från Fackskolan för huslig ekonomi
i Uppsala 1918, lärarinna vid Fackskolans
lant-hushållningsseminarium vid Brogård 1919—20
och från sistn. år föreståndarinna där. O. blev
1934 Statens inspektris för lanthushåll sskolorna,
1934 led. av överstyrelsen för yrkesutbildning
och 1947 byråchef i denna. Hon har anlitats för
ett flertal utredningar i undervisnings-, hem- och
familjefrågor. O. var led. av Uppsala läns
landsting 1939—49 och av F. K. (Folkpartiet) 1946—
50. — G. 1951 m. f. d. landshövding Malte
Jacobsson.
3) Gunnar Sixten O., de föreg:s bror,
sjöfarts- och industriman (f. 1901 9/i), var efter
sjökaptensexamen 1921 anställd som styrman å
olika fartyg 1922—30, fartygsbefälhavare 1931
—34, verkst. dir. i Sveriges fartygsbefälsfören.
1934—44 och samtidigt red. för Nautisk tidskr.
Han tjänstgjorde 1940—42 i Trafikkommissionen
som sakkunnig rörande inrikes sjöfart, var 1944
—47 hamndir. i Göteborg och är sedan 1947
verkst. dir. i Koppartrans olje-ab. i Göteborg.
— O. har anlitats för en mångfald
förtroendeuppdrag, bl. a. inom sjöfartsnäringen, och har
verksamt bidragit att uppbygga
tjänstemannaorganisationen Daco (ordf. 1938—44), resp. TCO.
Oswego [åziofgåu], stad i staten New York,
U.S.A., vid Ontariosjön; 23,000 inv. Utmärkt
hamn, ändpunkt för Oswegokanalen, som
förbinder Ontariosjön med Eriekanalen.
Oswi^cim [åsjvjå’tsjim], stad i Polen, se
Auschwitz och Koncentrationsläger.
Osyrat bröd, dets. som ojäst bröd.
Otahéi’ti, se Tahiti.
Otaru, stad i Japan på v. Hokkaido längst in
i Otarubukten; 145,500 inv. (1945). Livlig
hamn-och handelsstad; i närheten de stora
Ishikari-kol-fälten. Rikt fiske; konservfabriker.
O te’mpora, o möres!, lat., ”0 tider, o
seder!”, hos Cicero vanligt uttryck.
Oterdahl [o’t-], Jeanna, författarinna,
pedagog (f. 1879 9/8), utexaminerades 1901 från
Högre lärarinneseminariet och var 1901—35
lärarinna vid Mathilda Halls skola i Göteborg. O. har
som föreläsare gjort en stor insats i folkbild-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
