Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oslers sjukdom - Oslo - Historia - Stadsbeskrivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
623
Oslo
624
1919), namn på två olika sjukdomar, näml,
poly-cythemia vera (se Polycytemi) och teleangiectasia
haemorrhagica hereditaria, en ärftlig sjukdom, vid
vilken i hud och slemhinnor bildas små
kärlvidgningar med blödningsbenägenhet.
Oslo, 1624—1924 Kristiania, Norges
huvudstad, vid inre delen av Oslofjorden; 453,44
km2, 439,000 inv. (1952); med förorter över
Vs mill.
Historia. Enl. Snorre är O. anlagt av konung
Harald Hårdråde, men handelsplatsen på näset
mellan Alnaelva (Loelva) och Frysja (Akerselva)
är säkert äldre. Under senare delen av
1000-talet blev O. biskopssäte, på 1300-talet kungl.
residensstad. Sin glanstid hade det gamla O.
under Håkon V, då staden hade c:a 3,000 inv.
Ingen av medeltidskyrkorna är bevarad, men
grunden till de två viktigaste är delvis utgrävd.
Vid mitten av 1500-talet hade O. endast c:a
1,500 inv., men därefter tillväxte det hastigt på
gr. av ökad handel med trävaror. Staden (nuv.
stadsdelen Gamlebyen), som urspr. låg mellan
Loelva och Akerselva, alltså på Björvikas ö. sida,
var byggd av trä och nedbrann flera gånger,
bl. a. 1567 och 1624. Sistn. år tvang Kristian
IV borgarna att flytta över till Björvikas v.
sida till Akershusneset. Staden namn ändrades
samtidigt till Christiania. Den nya staden
uppbyggdes bakom Akershus fästning (se d. o.)
efter regelbunden stadsplan och omgavs med
jordvallar, som i v. gingo till nuv. övre Vollgate
och i n. till Grensen. Utanför vallarna låg
By-marka, där borgarna fingo sig jordlotter
tilldelade. Efter en eldsvåda 1686 raserades vallarna.
Vid den första folkräkningen 1769 hade O. 7,500
inv., vartill kommo 2,000—3,000 i förstäderna.
1814 blev O. återigen Norges huvudstad och hade
då 11,000 inv., förstäderna inberäknade. Först
på 1830-talet gick O. förbi Bergen i inv.-antal.
Från 1840-talet började en modern industri växa
upp (textilfabriker och mekaniska verkstäder),
1854 öppnades Norges första järnväg mellan O.
och Eidsvoll. Stadsgränsen utvidgades senast
1948, då grannkommunen Aker med omfattande
förstadsbebyggelse (138,416 inv.) inkorporerades
med O.
Stadsbe skrivning. O. ligger på båda sidor om
Akerselva. ö. om Akerselva ligger östkanten,
huvudsaki. fabriks- och arbetarkvarter,
omfattande stadsdelarna Grönland, Gamlebyen, Töyen
(med geologiskt-mineralogiskt och zoologiskt
museum samt botanisk trädgård), Grünerlökka
m. fl. På båda sidor om Akerselva finns ett
nästan sammanhängande fabriksområde
(stadsdelen Sagene, ”Sågen”). V. om Akerselva ligga
Vaterland och de gamla centrala stadsdelarna
mellan Grensen och fästningen, n. v. därom
Ham-mersborg med Deichmanske bibi, (kommunalt),
vid vilket den svenska (Margareta-) kyrkan
ligger, Homansby, Hegdehaugen och Majorstua,
där ett nytt cityområde har växt upp. Vid
Dram-mensveien ligga Nobelinst. och univ.-bibi., vid
stadsgränsen Frogners gamla huvudgård, nu
stadsmuseum med park, och G. Vigelands museum med
dennes gigantiska skulpturanläggning där
bred
vid. Affärscentrum sträcker sig från
Jernbane-torget, vid vilket östbanestasjonen (O:s
centralstation) ligger, västerut till Slottsparken.
Huvudgatan är Karl Johans gate, vid vilken
Stortinget, Studenterlunden, Nationaltheatret och de
gamla univ.-byggnaderna äro belägna. Det
egentliga affärscentrum utgöres av kvarteren mellan
Grensen och fästningen, men det har under de
senaste årtiondena förskjutits österut. Storgata, som
utgår från Stortorget, vid vilket domkyrkan, Vår
Frelsers Kirke, ligger, är nu O:s mest
trafikerade gata med många stora varuhus. Den gamla
bebyggelsen vid Vestbanestasjonen har till stor
del rivits för att giva plats åt det nya rådhuset
och nya affärshus. O. har vuxit upp längs de
gamla landsvägarna, som leda in till Stortorget,
stadens centrala torg. Det är svårt att komma
från ö. till v. i staden, tvärs över de stora
trafikådrorna. Den nya stadsplanen åsyftar att skapa
ringgator, som skära de gamla landsvägarna. De
yttre stadsdelarna äro huvudsaki. bostadsområden,
endast i ö. finns ett större sammanhängande
industriområde. Efter gränsregleringen 1948 höra
till staden även stora skogsområden i n., vilka
bl. a. tjäna som frilufts- och sportområden. V.
om O. ligger flygplatsen F o r n e b u.
I stadens äldsta parti, Gamlebyen, finnas en
del rester av medeltida byggnader, den äldsta
biskopsgården, dominikanklostret (i ”Nya
biskopsgården”) och franciskanklostret. Gamle Akers
kirke (noo-talet) är en romansk anläggning med
centraltorn. Bland den nyare stadens få äldre
byggnader märkes domkyrkan, Vår Frelsers
kirke, uppf. 1695—99, restaur. och påbyggd med
den nuv. tornspiran av tysken A. de Chateauneuf
omkr. 1850; efter en av A. Arneberg ledd
restaurering av interiören återinvigd som Oslo
dom-kirke 1950; i taket stor temperamålning av H. L.
Mohr. En del gamla trähus kvarstå också.
Små-stadsprägeln började först ge vika i och med
anläggandet av Karl Johans gate, vars fond i
n. v. utgöres av Kungl. slottet. Detta
uppfördes 1825—48 av H. D. F. Linstow i empirstil.
O:s ståtligaste byggnadskomplex i klassicistisk
stil är univ., vars huvudbyggnad uppfördes 1841
—53 efter ritningar av H. Grosch (och C. F.
Schinkel). Den stilhistoriska arkitekturen är
också företrädd i Groschs basarer vid
domkyrkan, i stortingshuset (1861—66) av E. Langlet
och Nationaltheatret (1891—99) av H. Bull.
Funktionalism präglar bl. a. Det nye teater
(1929) av G. Blakstad och J. Dunker,
Kunstner-nes hus (1930) och Odd Fellow-byggnaden
(1934), båda av G. Blakstad och H. Munthe-Kaas,
samt Folketeatret (1935) av Chr. Morgenstierne
och A. Eide. O:s förnämsta moderna
monumentalbyggnad är Oslo rådhus, som påbörjades
1931 och invigdes 1950 vid stadens
900-årsjubileum. Det har uppförts efter ritningar av A.
Arneberg (se bild vid denne) och M.
Pouls-son, vilkas romantiskt betonade
tävlingsförslag från 1917—18 senare omarbetades till
ett strängt kubiskt byggnadsblock med
fasader i mörkrött tegel. Två tornbyggnader med
kontorslokaler ansluta sig till ett lägre parti,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
