Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orvar Odd (sagohjälte) - Orvar Odd (pseudonym) - Orwell, George (Eric Blair) - Orvieto - Orvil, Ernst - Orycteropus - Oryx, oryxantiloper el. spetsbockar - Oryza - Orzeszkowa, Orzeszko, Eliza - Os (kemi) - Os (ben) - Os (älvmynning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
605
Orvar Odd—Os
606
Katedralen i Orvieto. Se även bild 14 å pl. vid Italien.
Orvar Odd [å’r- å’d] (d. v. s. ”pil-Udd”), norsk
sagohjälte, tidigast omtalad i Bråvallakvädet
(omkr. 1066) som ”Odd den vittbereste” från
Jæderen. Om O. och Hjalmar den hugstore se
Hjalmar. I slutet av 1200-talet författades av en
okänd islänning en romantisk saga om O., som
på Island varit mycket populär. ”Orvar-Odds
saga” är utg. av R. C. Boer (1892).
Orvar Odd, pseud. för O. P. Sturzen-Becker.
Orwell [å’(oal], George, pseud. för Eric
B 1 a i r, engelsk författare (1903—50). O.
framträdde först med en rad socialt betonade
reportageböcker, rika på fakta och bestämda av hans
radikala politiska inställning, och några romaner,
där han gärna använde självupplevt. Han slog
igenom som förf, med ”Animal farm” (1945;
sv. övers. 1946), en internationellt observerad frän
politisk satir, riktad mot Sovjetunionen, och
skapade sitt förnämsta verk med
”Nineteen-eighty-four” (1949; sv. övers. 1950), en intensivt utförd
framtidsskildring, vars huvudtes är, att total
kol-lektivism leder till despoti.
Orvieto [årviä’tå], stad i Umbrien i Italien,
helt nära Tiber och vid järnvägen Rom—Florens;
c:a 10,000 inv. O., efterträdare till det etruskiska
Volsinii, ligger på en 195 m hög tuffplatå, dit
en linbana leder upp. Stadens största sevärdhet
är den vid slutet av 1200-talet grundade och i
början på 1600-talet fullbordade katedralen, ett
av Italiens förnämsta byggnadsverk i gotik. Det
forna påvepalatset (omkr. 1300) inrymmer ett
museum. Sami, från bl. a. etruskisk och romersk
Oryx algazel, sabelantilop.
tid finnas även i Opera del Duomo. O. är även
bekant för sitt vin (Colli d’Orvieto).
Orvil [å’r-], Ernst, norsk författare (f. 1898).
O., som är född i Oslo av värmländska föräldrar,
försökte sig först som lyriker men har gjort
sin förnämsta insats som prosaberättare. Han
har utformat en starkt personlig stil, på en gång
koncentrerad och mjuk. Bland hans romaner
märkas ”Inspirasjon” (1938) och ”Synnöve selv”
(1946). O. har också med framgång framträtt
som dramatiker, bl. a. med ”Befrielse” (1948).
Orycte’ropus, zool., se Jordsvinsläktet.
O’ryx, oryxantiloper el.
spetsbockar, antilopsläkte av underfam. hästantiloper,
som bebor alla öppna trakter i Afrika och s.
Arabien.
Hithörande former
äro något
klumpigt byggda
dj ur med en
lång svans, som
slutar med en
yvig hårtofs; de
ha stora ögon
och ofantligt
långa, smala
horn. G e m
s-bocken el.
passanen, O.
gasella, har en
mankhöjd av 1,2
m och horn av
samma längd.
Den finnes i s.
v. Afrika.
Bei-s a n, O. beisa,
från n. ö. Afrika, den mest bekanta arten,
omtalades redan av de gamla egypterna. Detta
gäller även sabelantilopen, O. algazel, från
det inre av Nordafrika, med bågböjda horn.
Oryza, bot., se Ris.
Orzeszkowa [å$ä/kå’va], Orzeszko,
Eliza, polsk författarinna (1842—1910), på sin tid
mycket populär. Hon skrev en lång rad romaner,
som skärskådade olika samhällsproblem i Polen
under senare hälften av 1800-talet och början av
1900-talet. Hennes episkt starkaste verk är ”Vid
Niemen” (1887). Hennes romaner präglas av
ädel medkänsla med mänskligt armod och kärlek
till nästan. Positivistiska tendenser i hennes
arbeten få småningom vika för tron på andens seger.
Många av hennes romaner ha översatts till sv.
av E. Weer.
Os, kemiskt tecken för en atom osmium.
Os [å’s], lat., ben (plur. o’ssa). — O.
ethmoi-deum, silbenet. — O. frontale, pannbenet. —
Ossa maxillaria, överkäksbenen. — Ossa nasalia,
näsbenen. — O. occipitale, nackbenet. — Ossa
palatina, gombenen. — Ossa parietalia,
hjässbenen. — O. pubis, blygdbenet. — O. sacrum,
kors-benet. — O. sphenoideum, kilbenet. — Ossa
tem-poralia, tinningbenen. — Jfr Huvudskål (även
fig. 1—5).
Os (isl. öss), älvmynning, ingår i många
nor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
