Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orrsläktet - Orsa - Orsa finnmark - Orsak - Orsasandsten - Orsa tingslag - Orsborn, Albert - Orselj, fransk purpur - Orsi, Paolo - Orsini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
591
Orsa—Orsini
592
kuttrande läte och även kämpa inbördes. Orren
förekommer från Skåne upp till
barrskogsgränsen. Den bildar bastarder med övriga orrfåglar.
Beträffande järporre se Järpsläktet.
Bastarden mellan orrtupp och tjäderhöna kallas
räckel hane; hannen igenkännes på den
purpur-glänsande färgen och den svagt kluvna stjärten,
medan hönan mest liknar en orrhöna med rakt
skuren stjärt. Ripor ren, bastard mellan
dal-riptupp och orrhöna, är mindre vanlig och liknar
en vitbrokig orre men har fjäderklädda tår.
Orsa. i) Kommun i Kopparbergs län, Mora
och O. tingslag, mellan Orsasjön i s. v. och
Här-jedals—Hälsinglandsgränsen i n.; 1,807,30 km2,
8,061 inv. (1953), därav i Skattunge f. d.
kapelllag (upphörde 1943) 1,026 inv. Genom den
bördigaste bygden (på silurisk berggrund) flyter
Oreälven från sjön Skattungen i ö. till Orsasjön.
O. är huvudsaki. storkuperad skogsbygd med
höjder över 700 m ö. h. (Korpmäki 732 m). 3,116
har åker. — Tätorten Orsa med Trunna, Born
och Hansjö hade 1951 3,162 inv.,
Skattung-b y n 700 inv. Sedan gammalt har i O. brutits
sandsten till slipstenar. Vidsträckta
skogsdomä-ner ägas av storbolag. O. besparingsskog utgör
288,5 km2. 1886—1933 kunde socknen i regel
undgå kommunalskatt, då skogsmedelsfondens
avkastning räckte till att bestrida utskylderna. Om
sockenkyrkan se O.2). Skattunge nuv. kyrka från
1832 har två altarskåp från 1300-talet, som
räknas bland Dalarnes främsta medeltidskonstverk.
Pastorat, kallat O. och Skattunge i Rättviks
kontrakt av Västerås stift. — Litt.: ”O., en
sockenbeskrivning”, utg. under red. av J. Boèthius, 1
(i95o).
2) Municipalsamhälle (sedan 1902) i O.i),
närmast s. om Oreälvens mynning i n. delen av
Orsasjön; 2,10 km2; 1,280 inv. (1953). O. är
knutpunkt på Inlandsbanan för statsbanelinjen från
Bollnäs. Här finnas bl. a. tingshus med vacker
park, samrealskola, hembygdsgård, apotek,
provinsialläkare och distriktsveterinär. Mindre
smi-des- och metallvarufabriker, sågverk och
snickerifabriker. Kyrkan av sten från 1200-talets
början utvidgades bl. a. på 1300- och 1400-talen;
(tornet är från 1850-talet).
Orsa finnmark, urspr. benämning på den av
finnar koloniserade n. delen av Orsa sn, numera
liktydigt med Hamra församling, till vilken de
flesta av Orsas finnbygder äro lokaliserade.
Orsak (lat. caHsa’), filos., varje i tiden
föregående led (ting, tillstånd el. förändring), varpå
ett annat led (ting, tillstånd el. förändring) på ett
lagbundet och oundvikligt sätt följer. Det senare
ledet betecknas därvid som verkan (effectum),
sambandet dem emellan som orsaksförhållande
el. kausalitet (kausalsammanhang). Vanl.
menar man dock med o. endast närmast
föregående led (causa proxima), men i varje fullödigt
o.-förhållande ingå i själva verket samtliga
tidigare led (causae remotae) och i sista hand
verklighetens totala sammanhang. — Att intet sker
utan o., är en sats (k a u s a 1 s a t s e n), som den
västerländska filosofien tidigt uppställde. Inom
fi
losofiens äldre historia har sambandet mellan o.
och verkan, som alltid innebär ett tidsförhållande,
ofta förväxlats med förhållandet mellan grund
och följd, vilket är ett tidlöst, rent logiskt
förhållande. Därför menade man sig utan vidare
kunna härleda verkan ur o. och fattade
kausaliteten som ett insiktsmässigt, strängt rationellt
förhållande. En sådan tydning avvisas dock med
skärpa av åtskilliga skeptiker, vilka med Sextus
Empiricus och Hume i o.-förhållandet endast se
ett successionsförhållande och hävda, att det
egentliga ”bandet” mellan leden aldrig uppleves
utan endast tänkes till. Gentemot
erfarenhetsfilosofien och skepticismen å ena sidan, rationalismen
å andra, sökte Kant i o.-begreppet påvisa en
apriorisk förutsättning för erfarenhet och gav
det plats bland förståndets ”stambegrepp” el.
kategorier. Hos senare tänkare som Münsterberg
och Meyerson framträder en strävan att uppfatta
o. och verkan som identiska led, medan åter hos
andra kausalförhållandet avlöses av
funktionsför-hållandet i matematisk bemärkelse (Cassirer
m. fl.). Inom senaste naturforskning (atomfysik
och kvantummekanik) ha t. o. m. röster höjts
för att helt avskriva o.-begreppet. Som ett första
krav el. grundpostulat för allt vetenskapligt
arbete måste det dock kvarstå, och med denna
innebörd har det inom nordisk filosofi även
hävdats av bl. a. H. Höffding. — Litt.: H.
Höff-ding, ”Den menneskelige tanke” (1910); A.
Van-nérus, ”Kunskapslära” (2:a uppl. 1917); E.
Cassirer, ”Determinismus und Indeterminismus in
der modernen Physik” (1937). Jfr Teleologi.
Orsasandsten, den översta delen av den
pa-leozoiska lagerserien i Dalarne, en finkornig,
röd-aktig sandsten, trol. tillhörande yngsta silur. O.
förekommer i n. ö. delen av Orsa socken och har
fått användning till slipstenar och för
byggnads-ändamål.
Orsa tingslag, se Mora och Orsa tingslag.
Orsborn [å’sban], Albert William
Thomas, engelsk salvationist (f. 1886). O., som
tillhört Frälsningsarmén sedan 1906, har huvudsaki.
varit verksam inom Storbritannien, 1940—46 som
ledare för hela evangelisationsarbetet på de
brittiska öarna. 1946 valdes O. till Frälsningsarméns
general efter George Carpenter. Han har även
gjort sig känd som andlig diktare.
Orse’lj, fransk purpur, ett naturligt, i
lavar förekommande färgämne. Det är en
esterar-tad förening, innehållande o r c e i n, en
oxida-tionsprodukt av o r c i n, metylresorcin.
Orsi [å’rsi], P a o 1 o, italiensk arkeolog (1859
—1935), dir. för arkeologiska museet i Syrakusa.
O. verkställde en rad viktiga utgrävningar i
Ka-labrien och på Sicilien samt utgav monogr. över
Syrakusa, Gela, Lokri m. fl. syditalienska städer
under den klassiska och förklassiska forntiden.
Orsini [årsi’ni], berömd romersk adelssläkt,
känd sedan omkr. 1000. Ättens besittningar lågo
i Kyrkostaten, Neapel och Toscana. Huset O.
var ledande inom guelfiska partiet och stred mot
den ghibellinska ätten Colonna. Till släkten O.
hörde påvarna Celestinus III, Nikolaus III och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
