Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ormesberga - Ormgift - Ormhalsfåglar - Ormkaktus el. paradisorm - Ormkarlen - Ormkult (ofiolatri) - Ormkung - Ormonde - Ormrot - Ormserum - Ormsjön - Ormskinn - Ormslå el. kopparorm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
581 Ormesberga—Ormslå 582
Ormesberga, sn i Kronobergs län,
Norrvi-dinge hd, n. om Växjö; 22,46 km2, 265 inv.
(1953). Småkuperad skogsbygd. 344 har åker.
Kyrkan (utom tornet) är medeltida. Ingår i Bergs
och O. pastorat i Växjö stift,
Kinnevalds-Norr-vidinge kontrakt; tillhör storkommunen Moheda.
Ormgift. De giftiga ormarna utveckla i sina
giftkörtlar (se Ormar) ett sekret, som
innehåller ett för de flesta andra djur mer el. mindre
häftigt, ej sällan dödande gift. Detta utgjutes i
bettsåret. O. är en blekgul, tjockflytande, starkt
klibbig vätska, rik på äggvita. I glasögonormens
gift har giftämnet kallats o f i o t o x i n, i
skal-lerormens gift heter det krotalotoxin. O.
förorsaka dels lokala symtom, ss. stark
retning, svullnad i den bitna kroppsdelen och ofta
i andra delar av kroppen, blödningar,
blod-proppsbildning i blodkärlen, missfärgning och
brand, utgående från bettstället i hud o. a.
vävnader, dels allmänsymtom, särskilt från
centrala nervsystemet (förlamning med el. utan
kramp). Bett av den vanliga huggormen
framkalla symtom av båda slagen. Förgiftningen
är ytterst sällan livsfarlig. Den bitne erfar
ögonblicklingen stark smärta. Mycket snart
svullnar den bitna kroppsdelen, och svullnaden
sprider sig småningom under stark spänning och
svåra smärtor samt kan på några timmar omfatta
halva kroppen el. mera. Bettstället och dess
omgivning bli snart missfärgade, blåröda till
violettbruna — tecken till börjande brand —, och röda
strimmor och fläckar under huden ange större
el. mindre blödningar. Stor svaghet och ångest
samt känsla av stark kyla, blekhet och kallsvett,
stark törst, svårighet att svälja och tala angripa
den sjuke, som kan bli medvetslös. Även lokal el.
allmän kramp förekommer. Döden inträder mest
genom förlamning av andningscentrum. I svåra
fall, som gå till hälsa, kan en del symtom
kvarstå i flera veckor. — Vid behandling av ormbett
brukar man i regel hårt ombinda den bitna
kroppsdelen för att försvåra giftets spridning.
Viktigast är behandlingen av den åtföljande
chocken. Även ormserum har kommit till
användning.
Ormhalsfåglar, Anhinginae, underfam. av
skarvfåglarna, omfattande ett enda släkte,
An-hinga. Kroppen är långsträckt, huvudet litet med
lång, spetsig näbb, halsen mycket lång och smal.
O. förekomma i alla varma världsdelar vid
vattendrag, sjöar och träsk, där träd finnas, och
leva av fisk. Längden uppgår till 80—90 cm.
Ormkaktus el. p a r a d i s o r m, Cèréus
(Apo-roca’ctus) flagelliförmis, bot., se kaktusväxter,
sp. 783.
Ormkarlen, astron., se Ophiuchus.
Ormkult (o f i o 1 a t r i), dyrkan av verkliga
el. mytiska ormar. Ormens till synes mystiska
egenskaper ha ingivit den uppfattningen, att den
är ett gudomligt väsen, vars farliga inflytande
måste avvändas genom dyrkan och offer. Man
har också ansett ormen som det visaste av alla
djur (jfr den bibliska syndafallshistorien m. m.)
och trott, att man genom förtärande av dess kött
el. fett kunde vinna övernaturlig kunskap. Man
trodde, att de dödas andar hade sitt hemvist i de
under jorden boende ormarna. Dessa förfäder i
ormgestalt kommo ofta att betraktas som husets
skyddsandar, bevakare av dolda skatter m. m.
Även med medicinen förband man ormen och
tillskrev den helande egenskaper. En läkedomsgud
som den grekiska Asklepios står i nära samband
med o. Ur o. utbildades här och var myter om
en gigantisk orm, som ringlar sig kring hela
jorden (se Midgårdsormen). I fornreligionerna
fanns o. bäst utvecklad i Egypten och Grekland.
Ormkung, orm, som tros härska över de andra
ormarna inom ett visst område och leda de
sammankomster, ”ormting”, som ormarna förmenas
hålla åtm. en gång varje åi. Han anses vanl,
besitta en undergörande sten, o r m s t e n, el. bära
en gyllene krona el. också en röd kam.
Ormonde [ä’mand], earl- och hertigtitel inom
irländska adliga ätten Butler (se d. o.).
James Butler, 1 :e hertig av O. (1610—
88). Han var under 1640-talet ett av Karl I:s
starkaste stöd på Irland, flydde 1650 till
Frankrike, där han slöt sig till kretsen kring Karl II.
O. tog aktiv del i de underhandlingar, som
föreginge restaurationen, blev 1661 hertig samt
lordlöjtnant för Irland. 1669 råkade han i onåd,
avskedades men blev ånyo lordlöjtnant 1677. —
O:s sonson James Butler, hertig av O.
(1665—1745), tog 1702 verksam del i erövringen
av spanska silverflottan i Vigos hamn samt var
lordlöjtnant på Irland 1703—05 och 1710—11.
O. blev 1712 överbefälhavare över de engelska
trupperna i Nederländerna efter Marlborough.
Han förlorade 1714 under Georg I sina ämbeten,
flydde 1715 till Frankrike och blev där de
landsflyktiga Stuartarnas minister. Bl. a.
underhandlade han om Stuartarnas resturationsplaner med
Alberoni och svenske ministern i Paris, Sparre.
Ormrot, bot., se Polygonum.
Ormserum (fr. séru-m antivenimeux) el. a
n-t i v e n i n framställdes först av fransmannen A.
C a 1 m e 11 e. Man insprutar på hästar
småningom stigande doser ormgift, t. ex. från
glasögonorm. I hästarnas blod bildas därvid ett motgift
(antitoxin) mot ormgiftet. När hästarna fördraga
stora doser ormgift, tappas från dem blod, som
befrias från blodkroppar. Det härvid erhållna
serum innehåller då rikliga mängder antitoxin.
Insprutas sådant o. under huden på ormbitna,
nås ofta goda resultat.
Ormsjön, i Dorotea sn, s. Lappland; 24 km2,
263 m ö. h. Reglerades från 1952.
Ormskinn, garveritekn., beredes till läder för
skor och damväskor. För att bevara den
naturliga färgteckningen garvas skinnen med alun,
kromsalter el. syntetiska garvämnen.
Berednings-värde ha endast större skinn, t. ex. pyton, boa,
anakonda etc.
Ormslå el. kopparorm, A’nguis fra’gilis,
ödla av fam. ormslår. Kroppen är långsträckt,
trind, huvudet litet, lemmar saknas Den långa
stjärten brytes lätt av men kan återbildas. O.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
