Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orkestral - Orekstrering - Orkestrion - Orkhan (Orhan) - Orkhon-inskrifterna - Orkidéer - Orkla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
569
Orkestral—Orkla
570
Orkesträl, komponerad för orkester; även
or-kesterliknande.
Orkeströring, instrumentation.
Orke’strion, olika äldre musikinstrument:
or-gelharmonium, piano och orgel tillsammans i ett
instrument, mekanisk orgel.
Orkhän (Or han), turkisk sultan (1288—
1359). Han efterträdde 1326 sin fader, Osman I,
och f.ullföljde det nya väldets uppbyggande. O.
ordnade rättskipningen, organiserade armén och
upprättade j anitscharkåren, vidgade rikets
gränser i Mindre Asien och skaffade 1356 på
Gallipolihalvön turkarna en operationsbas i
Europa.
Orkhon-inskrifterna, de 1889 i närheten av
Orkhonfloden i n. Mongoliet funna, på två
stenblock inhuggna minnesrunorna över två turkiska
furstar från 732 och 735 e. Kr. De däri
förekommande runliknande skrivtecknen hade
visserligen varit kända ända sedan början av 1700-talet,
då en svensk yngling, den 15-årige Carl
Schul-man, hade avtecknat samma slags tecken från
stenar i s. Sibirien, men de tolkades först 1893
av V. Thomsen. Härvid uppdagades ett utdött, i
den nyare tiden okänt turkspråk,
kökturkiskan.
Orkidéer, Orchidäceae, växtfamilj, hörande
till monokotyledonerna. Blommorna äro
ensymmetriska. Hyllet består av två tretaliga kransar.
Det mot axeln vända bladet i den inre kransen
är vanl. större än de övriga och olikt dessa
(läppen, labellum). Ofta finnas honungsgömmen i
form av sporrar. De flesta ha endast e n ståndare.
Hos det stora flertalet är pollenet i vart och ett
av ståndarknappens vanl. två rum förenat till en
enda, sammanhängande massa, pollinium.
Pistillen är alltid en, bildad av tre fruktblad.
Fruktämnet är enrummigt, sällan trerummigt, och
sitter under hyllet samt är ofta vridet ett halft
varv, så att blommans inre del blir vänd utåt.
Ståndare och märken sitta fästa på en
pelarfor-rhigt förlängd del av blomaxeln (columna,
gyno-stegium). Frukten är en kapsel med talrika,
ytterst små frön.
Samtliga o. äro örter. Av tropiska arter äro
de flesta epifyter, medan alla extratropiska och
många tropiska växa på marken. Markformerna
ha rotstockar av växlande byggnad el.
underjordiska rot- el. stamknölar; bland epifyterna äro
stamknölar av olika slag vanliga. Klättrande
arter (med klätterrötter) finnas, t. ex. vanilj. Bland
epifyterna märkas åtskilliga arter med gröna,
assimilerande luftrötter. Luftrötterna ha ofta ett
yttre hölje av tomma celler (velamen), vilket
tjänstgör som vattenuppsugande organ. Bland
markorkidéerna förekomma åtskilliga icke gröna,
saprofytiska arter, t. ex. Neottia. Bladen äro hos
många epifyter tj ocka och köttiga, hos
saprofy-terna oftast reducerade till fjäll. O. ha
mykor-rhiza, och de synas icke kunna utvecklas till
färdiga plantor utan infektion av
mykorrhizasvam-parna.
O. bilda växtrikets kanske största fam. och
beräknas till mer än 15,000 arter. De finnas över
hela världen, de flesta dock i tropikerna. I
Sverige förekomma 40 arter. För människan ha de
ringa betydelse. De omogna frukterna av Panilla
planifolia ge efter jäsning kryddan vanilj.
Rotknölarna av Orchis-arter o. a. ge drogen salep.
Talrika tropiska arter odlas i växthus som
prydnadsväxter. Även en del kallj ordsarter
odlas.
Vanl. indelas Orchidaceae i två underfam.,
Pleonandrae med två, sällan tre, ståndare och
tre lika, för pollination mottagliga märken, samt
Monandrae med en ståndare och två pollinerbara
märken samt ett tredje märke, rostellum, som är
ombildat till ett fästorgan för pollinierna. Till den
förra gruppen höra Cypripedium (se Guckusko)
med omkr. 30 arter i n. tempererade zonen och
Paphiopedilum (se bild 5 å färgpl.) med ett
femtiotal arter i indomalajiska området. Av båda
släktena odlas många arter och hybrider. Till
Monandrae höra bl. a. släktena Ophrys, Orchis,
Gymnadenia (se Brudsporre) och Platanthera
(se Nattviol), som alla växa på norra halvklotet
och även tillhöra Sveriges flora. Orchis,
nyckelblomsläktet, nyckelblomster, är det artrikaste
släktet i Sverige. Av de omkr. 80 arterna
finnas 11 i Sverige, däribland O. militaris,
Johan-nesnycklar (se bild 2 å färgpl.), som växer i
Skåne och Blekinge samt på
Öland och Gotland, och O.
ma-culata, Jungfru Marie hand,
som är spridd över hela landet.
Coelogyne (odlade bl. a. C.
cri-stata och C. speciosa) är utbrett
över det indomalajiska
området. Till samma område och
Australien höra Dendrobium
med över 1,000 arter (ofta
odlad är D. nobile; se bild 1 å
färgpl.) och Randa (vanliga i
kultur V. tricolor och V.
cae-rulea). I tropiska och
subtropiska Amerika finnas talrika
släkten. Epidendrum räknar
omkr. 800 arter. Cattleya har
mycket stora blommor och är
ett av de mest odlade släktena.
Vanliga arter äro bl. a. C.
la-biata och C. Trianae (se bild
4 å färgpl.). Även Laelia odlas mycket, främst
L. anceps. Catasetum har enkönade blommor;
han- och honblommor äro varandra ofta mycket
olika. Av Oncidium, som räknar omkr. 500 arter,
äro många, t. ex. O. Papilio och O. crispum, i
kultur, likaså av Odontoglossum. Av övriga
odlade amerikanska släkten må nämnas Sobralia,
Zygopetalum och Stanhopea. — Litt.: A.
Holz-hausen, ”Orchidéer” (1916; ny uppl. 1928); C.
H. Curtis, ”Orchids” (1950; med bibliogr.); A.
Ohlsson, ”Svenska o.” (1951); S. Rosvall och
B. Pettersson, ”Gotlands o.” (s. å.).
Orkla [å’r-], älv i Sör-Tröndelag och Hedmark
fylke, Norge, kommer från Store Orkelsjö, s. v.
om Opdal (1,064 m ö. h.), och flyter genom
Kvikne och Orkdalen till Trondheimsfjorden.
Längd c:a 150 km; flodområde 3,053 km2.
Orchis maculata,
Jungfru Marie
hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
