Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orizaba - Orkadiska öarna - Orkan - Orkdal - Orkesta - Orkester - Orkesterföreningar - Orkestik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
567
Orizaba—Orkestik
568
Orizaba [årisa’æa]. i) Stad i mexik. staten
Veracruz, omkr. 1,200 m ö. h.; c:a 48,000 inv.
Järnvägsverkstäder, textil- och pappersfabriker.
— 2) Pico de O., vulkan, se Citlaltépetl.
Orkädiska öarna, dets. som Orkneyöarna.
Orkän, storm med en vindhastighet
överstigande 33 m/sek. ( = 12 å 15 Beaufort).
Orkdal [å’r-], dal i Norge, se Orkla.
Orkesta, sn i Stockholms län, Seminghundra
hd, på en s. ö. utlöpare av Upplandsslätten; 22,39
km2, 447 inv. (1953). 872 har åker. Egendom:
Lindholmen (se d. o.). Kyrkan härstammar från
11 oo-talet. Ingår i Markims och O. pastorat i
Ärkestiftet, Seminghundra och Ärlinghundra
kontrakt; tillhör storkommunen Vallentuna.
Orke’ster (av grek, orchéstra), sedan
1600-ta-let den plats framför (opera-)scenen, där
instru-mentalisterna ha sin plats. Benämningen o. har
sedermera kommit att användas även på själva
instrumentensemblen, även utanför teatern. O.
kallas numera varje större ensemble, särsk. då
vissa stämmor äro besatta med flera instrument
(koriskt). Man skiljer mellan
stråkorkester (endast stråkinstrument), blås- el.
militärorkester (med åtm. delvis koriskt besatt
trä- och bleckbiåsar- samt slagverksgrupp),
bleckbiåsar- (med bleckblåsinstrument och
slagverk) och j anitscharorkester (med
flöjter, oboer, bleckblåsare och välbesatt
slagverksgrupp), symfoni- och
operaorkester (med koriskt besatt stråkorkester, solistiskt
besatta trä- och bleckblåsargrupper, slaginstrument
samt stundom knäpp- och tangentinstrument). O.
kallas oegentligt även en rad ensembletyper med
piano och solistiska stråk- och biåsinstrument med
starkt växlande besättning (kammar-,
salongs- och jazzorkester).
Medeltidens mer el. mindre improvisatoriska
ensemblespel i instrumentkörer med likartade
instrument i olika register organiserades under
renässansen till flerköriga orkesterartade
sammanslutningar. Under barockepoken (generalbastiden)
togo dessa bestämdare form med en stråkorkester
som huvudgrupp, till vilken kunde fogas en
trä-blåsargrupp, i likhet med stråkarna i korisk
besättning, vilket icke hindrade, att grupper av
solistiskt besatta stråk- el. biåsinstrument
(concer-tino) kunde införas som klanglig kontrast mot
det koriska orkestertuttit (concerto grosso). Till
stråk- och träblåsargrupperna kunde även sluta
sig en trumpet- el. basungrupp jämte pukor. För
att utfylla orkestersatsens rytmik och harmonik
var vid denna tid ett generalbasinstrument (cembalo
el. orgel) oundgängligt. — I den wienklassiska o.
(Haydn, Mozart) ersattes generalbasen med
rytmiska ackompanjemangfigurer el. tematiskt
arbete i stråkorkesterns mellanstämmor och
liggande stämmor i horn och trumpeter (vardera parvis
besatta). De nu solistiska träbiåsarna (1 el. 2
flöjter, 2 oboer och 1 el. 2 fagotter) förstärkte
orkestertuttit men kunde också framträda
solistiskt el. i på skilda sätt sammansatta grupper.
Från slutet av 1700-talet tillfördes
symfoniorkestern successivt instrument ur operaorkestern (2
Vanlig orkesterplacering. Många dirigenter föredra nu
mera att placera både i:a och 2:a violiner på vänster
sida, medan altvioliner, violonceller och kontrabasar
flyttas till höger om dirigenten.
klarinetter, senare även 3 basuner och ytterligare
1 hornpar, varjämte efter behov till de
obligatoriska pukorna slöto sig även andra
slaginstrument, ibland också piccoloflöjt och kontrafagott).
Medan denna, ”den stora Beethoven-orkestern”,
sällan överskreds av romantikerna fram till
Brahms och (med tuba) Tjajkovskij, införde
högromantikerna engelskt horn, basklarinett och
(senare) saxofon, harpa etc. Hos Berlioz, Wagner,
Bruckner, Mahler, Richard Strauss och Schönberg
utökades denna apparat ännu mera (fyr- el.
fler-faldig träblåsarbesättning, upp till 8 horn,
valt-hornstubor, klockspel, celesta etc. och en ökning
av stråkorkesterns numerär i proportion därtill:
16—24 1 :a violiner). Som en reaktion mot den
högromantiska jätteorkestern uppkom vid
1900-talets början kammarorkestern med ett mindre
antal solistiskt behandlade instrument och
växlande sammansättning. — Omkr. 1920 spred sig
jazzorkestern från U.S.A. och har sedan dess
uppträtt i en rad besättningsformer (med
saxofon-, trumpet-, trombone-, knäpp- och
slagverks-grupper jämte stråkinstrument och piano). Med
denna infördes delvis nya el. åtm. tidigare mindre
vanliga instrumentbehandlingsmaner
(blåsarglis-sando, kontrabaspizzicato etc.).
Bland de märkligaste symfoniorkestrarna i
Europa må nämnas Wiens, Berlins och Londons
filharmoniska o. samt Amsterdams
Concertge-bouw-Orkest. Jämbördiga med dessa äro i U.S.A.
bl. a. New Yorks filharmoniska o. och
Philadel-phias symfoniorkester. Sverige har en stor
operaorkester (Hovkapellet) samt fyra större
symfoniorkestrar: i Stockholm (Konsertföreningen och
Radiotjänsts symfoniorkester), Göteborg och
Malmö, därjämte ett flertal smärre
orkesterförening-ar, de flesta sammanslutna till Sveriges
orkesterföreningars riksförbund. — Litt.: P. Bekker,
”The story of the orchestra” (1936); S. E.
Svensson, ”O. och dess instrument” (1942).
Orkesterföreningar, föreningar för
upprätthållande av stående orkestrar, finnas numera i
de flesta större svenska städer, t. ex. i
Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Gävle,
Norrköping och Uppsala. De åtnjuta anslag av
stat och kommun.
Orkestik, danskonst och läran därom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
