Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olympia (Grekland) - Olympia (Washington) - Olympia (Hälsingborg) - Olympiad - Olympiamästare - Olympias - Olympisk - Olympiska eden - Olympiska eran - Olympiska ringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471 Olympia—Olympiska ringarna 472
ha visat, att bebyggelsen i O. går tillbaka
till mellersta bronsåldern (mellanhelladisk tid,
början av 2:a årtusendet f. Kr.). På platsen
låg då en by; någon stor helgedom fanns här
icke i förgrekisk tid, även om vissa kulter i det
klassiska O. ha förgrekiskt ursprung. Först
under senare delen av 2 :a årtusendet f. Kr.
uppkom den äldsta kända kultplatsen i O. Det
heliga området, som kallades Altis (dialektform
av grek. a’lsos, lund), bildar en muromgärdad
fyrkant. Det äldsta och märkligaste templet är
Heras tempel i områdets n. v. hörn, en dorisk
peripteros, vars kolonner visa starkt varierande
former; det var urspr. en träbyggnad (från 8:e
årh.), på 500-talet ersatt av en
kalkstensbygg-nad. I Heratemplet påträffades Praxiteles’
”Her-mes”. S. ö. om Heratemplet låg det stora
Zeus-altaret, och s. därom fanns ett oregelbundet,
inhägnat område, helgat åt Pelops. Ö. om
Heratemplet är en lång terrass, avslutad med
trappsteg. Nedanför dessa låg Metroon, gudamoderns
tempel, och på terrassen ovanför den byggdes
under 500-talet av ett antal grekiska städer och
kolonier s. k. skattehus, i vilka gåvor, som ej
fingo plats i templen, förvarades. Det största
templet, Zeus’ tempel, är en 64 m lång dorisk
peripteros, byggd omkr. 460 f. Kr.
Gavelskulpturerna och metoperna äro till stor del återfunna.
I östra gaveln framställdes förberedelserna till
kappkörningen mellan Pelops och Oinomaos (i
mitten Zeus), i den västra striden mellan
ken-taurer och lapiter med Apollon som mittfigur.
Endast metoperna över förhallen och
opistodo-men, tills, tolv, hade skulpturer, Herakles’
bragder. I templets inre stod Feidias’ Zeusstaty.
Utmed Altis’ ö. mur låg en nära 100 m lång portik,
Echohallen (från 300-talet). V. om Heratemplet
uppförde konung Filip av Makedonien och
fullbordade Alexander den store ett rundtempel med
18 joniska kolonner, Filippeion, i vilket statyer
av Filip, hans föräldrar, gemål och son
uppställdes. N. om denna byggnad låg Prytaneion
med statshärden och en sal, där segrarna i de
olympiska spelen bespisades. De sista
byggnaderna i Altis tillhöra romersk tid. Nero och
mecenaten Herodes Atticus (på Hadrianus’ tid)
ha här varit verksamma; den senare lät
uppföra en byggnad i form av en stor övervälvd
nisch, den s. k. Herodes Atticus’ exedra, som i
själva verket är en fontän. Det heliga området
var uppfyllt av minnesmärken och statyer, bl. a.
av segrare: den förnämsta av de återfunna är
Paionios’ ”Nike”. Utanför det inhägnade
området låg ett stort antal byggnader. I ö. var
stadion, rännarbanan, 212 m i längd och 32 m
i bredd. I s. låg Bouleuterion, rådhuset, i v. en
rad byggnader: från s. till n. Leonidaion, den
romerske ståthållarens residens; Theokoleion,
lokal för theokolerna, prästerliga ämbetsmän;
pa-lestran, en för idrottsövningar avsedd gård,
omgiven av portiker och rum; stadion, avsett för
träning i lopp.
Helgedomen i O. stängdes av Theodosius den
store i slutet av 300-talet e. Kr., Zeusstatyn
fördes till Konstantinopel, och även andra statyer
måste ha bortförts. På 500-talet e. Kr. byggdes
över ruinerna en by med en kyrka.
Omkr. 600 inträffade den slutliga katastrofen.
Kladeos, som under vinterregnen sväller till
oerhörd styrka, flyttade sin strömfåra, och hela
O. begrovs i ett 4 m djupt lager av svämsand.
Det återupptäcktes 1766 av engelsmannen Richard
Chandler och återvanns åt forskningen genom
de epokgörande utgrävningar, som 1875—81
fö-retogos av tyska arkeologiska inst.
Efterunder-sökningar gjordes 1906—29, och 1936 påbörjades
av tyskarna en ny, stort upplagd grävning, som
avbröts först 1944. Resultatet har varit
överväldigande rikt, och fynden finnas till största
delen utställda i ett museum på platsen. O. har
åter blivit, vad det en gång var, ett heligt
område, inbäddat i en lummig furulund. — Litt.:
”0.”, utg. av E. Curtius och F. Adler (9 bd,
1890—97); W. Dörpfeld, ”Alt-O.” (2 bd, 1935);
W. Hege och G. Rodenwaldt, ”0.” (1936); S.
Eitrem, ”0. Helligdommen og lek ene” (i ”Kunst
og kultur”, s. å); ”Olympische Forschungen”,
utg. av E. Kunze och H. Schleif (1944 ff.).
Olympia [åli’mpia], huvudstad i staten
Washington, U.S.A., vid innersta delen av Puget
Sound, 35 km s. v. om Tacoma; 16,000 inv.
Hamn. O. blev huvudstad 1853.
01y’mpia, idrottsplats i Hälsingborg, anlagd
1896.
Olympiad. 1) 01 y m p i a d å r, d. v. s.
perioden om 4 (attiska arkont-)år mellan 2
Zeus-fester i antikens Olympia. Från omkr. 300 f. Kr.
användes 0.-räkningen som historisk tideräkning,
olympiska eran (först av
historieskrivaren Timaios från Sicilien), med utgångspunkt
från mitten av 776 f. Kr., då de första
olympiska spelen med fullständig
förteckning över segrarna ägde rum. O. numrerades i
följd el. benämndes efter segraren i
i-stadion-(192 m-) loppet.
2) Fransmannen P. de Coubertin, som var
upphovsmannen till nutidens olympiska spel, kallade
dessa o., och denna benämning användes ännu.
Olympiamästare, segrare i någon idrottsgren
vid Olympiska spelen.
01y’mpias, dotter till konung Neoptolemos i
Epirus, gemål till Filip II i Makedonien, moder
till Alexander den store. Då Filip omkr. 340
f. Kr. tog en annan gemål, makedonskan
Kleo-patra, begav sig O. till Epirus. Efter sin sons
död invecklades hon i striderna mellan de
tävlande maktpretendenterna. Hon undanröjde
hänsynslöst sina fiender men råkade till slut i sina
motståndares våld, ställdes inför rätta och
dömdes till döden.
01y’mpisk, tillhörande de grekiska gudarnas
boning Olympen, himmelsk, präglad av upphöjd
ro; tillhörande den eliska helgedomen i Olympia
(t. ex. de olympiska spelen).
Olympiska eden, se Olympiska spelen,
sp. 482.
Olympiska eran, se Olympiad.
Olympiska ringarna, se Olympiska spelen,
sp. 482.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
