Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olsson, Anders, i Mora - Olsson, Bror (skådespelare) - Olsson, Bror (biblioteksman) - Olsson, Cissi - Olsson, Emil - Olsson, Hagar - Olsson, Henry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
Olsson
464
litiker (f. 1885 5/i), sedan 1902 medarbetare i
Mora Tidning, dess chefred. 1913—48, led. (för
Folkpartiet) av A. K. 1918—36 och sedan 1949,
2:e v. talman sedan sistn. år, ordf, i 1 :a
tillfälliga utskottet 1921—23, led. av
Konstitutionsutskottet 1933—36 och sedan 1949. O. har
energiskt deltagit i nykterhets- och
folkbildningsarbetet samt riksdagsarbetet, där han bl. a. sysslat
med skol- och lörfattningsfrågor. Han har
vidare varit led. av flera statliga utredningar, bl. a.
ang. kommunsammanslagningen, 1951 ordf, för
utredningen ang. televisionens införande i
Sverige och v. ordf, i landstinget och dess
förvaltningsutskott. O. har utg. ”Mora” (i ”Dalarna
i ord och bild”, 6, 1910).
Olsson, Bror August Leopold, skådespelare
(1860—1945). O. började sin teaterbana 1877
och tillhörde olika teatrar, bl. a. 1894—96, 1908
—11 och 1914—30 Dramatiska teatern. Under
de fem decennier O. var verksam som
skådespelare framträdde han i mer än 500 roller, och
bland mycket annat var han under denna tid den
svenska scenens mest lyckade och mest bemärkte
Napoleon-tolkare. Hans Strindbergs-roller
omfattade bl. a. Gustaf Trolle i ”Siste riddaren”, en
gestalt av sällsynt mäktig resning, som han
senare fördjupade i ”Riksföreståndaren”, och Måns
Nilsson i ”Gustaf Vasa”. Som en diametral
motsats till sistn. scenskapelse kunna nämnas
hans både fina och karakteristiska Henrik Percy
i ”Konung Henrik IV”, Henrik III i ”Henrik
III och hans hov”, Rizzio i ”Maria Stuart i
Skottland”, Vladimir Danicheff i ”Familjen
Da-nicheff” och Don Alonso i ”Preciösa”.
Olsson, Bror Hjalmar, biblioteksman (f.
1894 «/8), fil. dr i Uppsala 1925 (”Papyrusbriefe
aus der frühesten Römerzeit”), teol. heders-dr
i Lund 1950, amanuens
vid Kungl. bibi. 1927,
2:e bibliotekarie vid
Lunds univ.-bibl. 1933,
1 :e bibliotekarie där
sedan 1939. O. har
utg. bl. a. ”De
grekiska papyrusfynden i
Egypten” (1929),
”Fynd vid vägen”
(1941), ”Psalmboken
som folkbok” (1942),
”Från Martin Luther
till Sven Lidman”
(1943), ”Anders
Elf-ving” (1944), ”Den
nya psalmboken” (1945; tills, m. A. Werin),
”Kalmar stifts herdaminne”, 1—4 (1947—51),
”Arvet från Wallin” (1949), ”Erasmus” (1950),
”Småländskt” (1952) och ”Editiones principes”
(1954). Han har medarbetat i olika verk om
Lund, Lunds stift, Skåne och Småland. Han är
medl. av red. för Nordisk Familjeboks 4:e uppl.
Olsson, Cissi, se Olsson-Åhrberg.
Olsson, Emil Johan, målare (f. 1890 14/s),
var 1909—12 elev vid Konsthögsk., studerade
därefter i Paris 1914, Köpenhamn 1916—17 samt
i Frankrike och Italien 1920—22. Vid debuten
i Lund 1919 var O. en av de ledande
representanterna för den skånska expressionismen; han
blev också medl. av den avancerade gruppen ”De
tolv”. O. har målat landskap, porträtt och
stilleben, där färgen har en saft och must, som väl
harmonierar med det yppiga sommarskåne han
med förkärlek skildrar. O. är representerad i
bl. a. Nationalmuseum, Stockholm,
Nasjonalgalle-riet, Oslo, samt i museerna i Malmö, Lund och
Norrköping.
Olsson, Hagar, finländsk författarinna (f.
1893). O. är den finlandssvenska
expressionismens främsta teoretiker och propagandist men
har också gjort sig
gällande som
skönlitterär förf, med rik
fantasi och ypperlig
stilkonst. Redan
hennes första
skönlitterära arbeten, ”Lars
Thorman och döden”
(1916), ”Själarnas
ansikten” (1917) samt
”Kvinnan och nåden”
(1919), gå vo uttryck
för hennes personligt
färgade livssyn.
Radikal kosmopolitism
och social kollekti-
vism prägla hennes arbeten från 1920- och
1930-talen: romanerna ”Mr Jeremias söker en illusion”
(1926), ”På Kanaanexpressen” (1929), ”Det
blåser upp till storm” (1930) och ”Chitambo” (1933)
samt skådespelen ”Hjärtats pantomim” (1927),
”S. O. S.” (1928) och ”Det blåa undret” (1932).
I berättelsen ”Träsnidaren och döden” (1940)
skänker det lyriska uppgåendet i naturens
stämningar och den panteistiska dödsmystiken henne
den befrielse från individens isolering, som hon
har sökt som förkunnare av kollektivismens ideal.
Från allt det aktuella vänder sig O. kärleksfullt
mot det förgångna i ”Kinesisk utflykt” (1949).
— Till O:s 50-årsdag utkom hyllningsskriften
”Hård höst” (1943). — Litt: O. Enckell, ”Den
unga H. O.” (1949).
Olsson, Karl Henry, litteraturhistoriker (f.
1896 18/4), fil. lic. i Uppsala 1921, fil. dr och
doc. i litteraturhistoria med poetik vid
Stockholms högsk. 1927, prof:s titel 1937, prof, där
sedan 1945; medl. av Svenska akad. 1952. O.
blev amanuens vid
Svenska akad:s arkiv
1930, var chef för
akad:s Nobelbibi. 1935
—45 och sekr. i
Svenska vitterhetssamfundet
1935—51- Han har
bl. a. ägnat Almqvist
och Fröding
monografier, som räknas till
det bästa i nyare
svensk
litteraturhistoria. O. har bl. a:
publicerat ”C. J. L.
Almqvist före Törnrosens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
