Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olga (drottning av Grekland) - Olga (furstinna av Ryssland) - Olibanum - Olifant - Olifants River - Oligarki - Oligocen - Oligochaeta - Oligofreni - Oligoklas - Oligomeri - Oligotrofa växter - Olikformig lagring - Olin, Elisabeth - Olin, Gunnar - Oliv - Oliva - Olivárez, Gaspar de Guzmán - Olivecrantz - Olivecrona, ätt - Olivecrona, 1. Knut - Olivecrona, 2. Herbert - Olivecrona, 3. Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
Olga—Olivecrona
438
Olga, furstinnor.
Grekland. Olga, drottning (1851—1926),
dotter till kejsar Alexander II :s yngre bror,
storfurst Konstantin Nikolajevitj, och stor furstinnan
Alexandra Josefovna; 1867 g. m. Georg I av
Grekland. Med denne hade hon 5 söner, bl. a.
Konstantin I.
Ryssland. Olga, furstinna (d. 969) av
skandinavisk ätt. Hennes make Igor stupade 945,
överfallen av drevljaner. Under sonen
Svjato-slavs minderårighet styrde O. ett decennium med
stor kraft och duglighet varjagernas rike i
Ryssland. 957 mottog O. i Konstantinopel det kristna
dopet och erhöll då namnet Helena. O. blev
efter sin död förklarad för helgon.
01i’banum (mlat. o’leum Lübani,
Libanon-harts), rökelse, se Virak.
Olifa’nt, fnfr., ”elfenben” (en form av ordet
éléphant), av elfenben snidat medeltida stridshorn
för signaler; även jakthorn. O. omnämnes i
Ro-landsången. — Olifantpapper, urspr.
papper i mycket stort format, nu glättat och färgat
sulfitpapper för affischer, biljetter m. m.
Olifants River [å’lifants ri’va],
”Elefantfloden”, fyra floder i Sydafrika. De viktigaste äro:
1) Limpopos största biflod, upprinner ö. om
Johannesburg, genombryter Drakbergen och
förenar sig med Limpopo på port, område. Längd
omkr. 700 km. — 2) Flod i s. v. Kapprovinsen,
rinner mellan Olifant- och Cedarbergen och
faller ut i Atlanten; längd 240 km.
Oligarki (av grek. oli’goi, några få, och
a’rchein, härska), fåvälde. — 01 i g a’r k i s k,
styrd (utövad etc.) av ett fåtal.
Oligocèn, geol., den yngsta underavd. av
pa-leogen.
Oligochae’ta [-k-], zool., se Ringmaskar.
Oligofreni (av grek. oli’gos, liten, ringa, och
frèn, förstånd), dets. som sinnesslöhet.
Oligokläs, miner., se Fältspat.
Oligomeri, se Isomeri.
Oligotrofa växter [-å’fa], bot., se Eutrof.
Olikformig lagring, geol., se Diskordans.
Olin, Elisabeth, f. Lillström,
operasångerska (1740—1828). Redan som barn sjöng hon i
teaterstycken och fick sångundervisning av F.
Zellbell d. y. Hon gifte sig 1760 med hovsekr.
Gabriel Olin (d. 1794). På 1760-talet medverkade
hon ofta på konserter och lät på 1770-talet enl.
konungens önskan engagera sig vid Kungl. teatern,
där hon vid premiären av Uttinis ”Thetis och
Pelée” 1773 glänsande kreerade Thetis’ roll. Hon
var sedan Kungl. scenens främsta kraft. Särskilt
prisas hennes klangfriska, omfångsrika röst och
smidiga koloratur. — Litt.: J. Flodmark, ”E. O.
och Carl Stenborg” (1903).
Olin, Gunnar Carl Oscar, läkare (f. 1902
23/s), med. lic. i Stockholm 1930, med. dr och
doc. i bakteriologi och epidemiologi vid
Karolinska inst. 1936, laborator vid Statens
bakteriologiska laboratorium 1936, avd.-föreståndare där
1937, prof, och föreståndare där sedan 1945, led.
av Försvarets sjukvårdsförvaltnings vetenskapliga
råd sedan 1946. O. har utg. arbeten om bl. a.
undulantfeber, tularemi, barnförlamning, difteri
och tyfus.
Oliv, bot., se Olivolja och Olivträd.
Oliva [åli’va], f. d. köping på staden Danzigs
område, nära Östersjön, 1926 inkorporerad med
Danzig. I det under 2:a världskriget förstörda
cisterciensklostret slöts 3 maj (23 april g. st.)
1660 freden mellan Sverige å ena sidan, Polen,
kejsaren och Brandenburg å den andra. Konung
Johan Kasimir avstod där för sig och
efterkommande från alla anspråk på Sverige samt avträdde
n. Livland, Estland och ösel. De mellan Sverige
och Brandenburg ingångna fördragen upphävdes,
varigenom Sverige erkände kurfurstens
suveränitet som hertig av Ostpreussen.
Olivårez [åliæa’rät>], Gaspar de G u
z-m å n, greve och hertig d e, spansk statsman
(1587—1645). Då Filip IV besteg tronen 1621,
blev O. hans allrådande minister. O. sökte
förbättra finanserna och reformera förvaltningen
men kunde ej hindra, att landet indrogs i en
rad av krig. Striden mot Nederländerna 1621
ledde ej till framgång, s. å. förklarade sig
Portugal oberoende. Dessa förhållanden, kriget med
Frankrike och allmän ovilja mot O. vållade hans
fall jan. 1643.
Olivecrantz, se Olivekrans.
Olivecrona, ätt, härstammande från
handlanden och rådmannen i Stockholm Tomas Perman
(d. 1693), vars söner adlades O. 1719.
1) Samuel Detlof Rudolf Knut O., jurist
(1817—1905), doc. i straffrätt 1847, jur. lic. 1851,
prof, i civil- och romersk rätt 1852—67, allt i
Uppsala, jur. dr 1863, justitieråd 1868—89. O.
utgav ”Om dödsstraffet” (1866, 2:a uppl. 1891)
men bör främst ihågkommas för sina
civilrättsliga monogr. ”Om lagbestämd giftorätt i bo”
(1851, 5:e uppl. 1882) och ”Testamentsrätten”
(1880, 2:a uppl. 1898).
2) Axel Herbert O., den föreg:s sonson,
kirurg (f. 1891 11/t), med. dr vid Karolinska inst.
1922, doc. i kirurgi 1924, prof, i neurokirurgi
sedan 1935. O., som
är lärjunge till H.
Cushing, har
specialiserat sig på
hjärnkirurgi och blivit en av
samtidens främsta
hjärnkirurger, särsk.
som framgångsrik
operatör av hjärntumörer.
O. har även
intresserat sig för andra
områden inom
neurokirurgien, bl. a. operativ
behandling av
kärlmissbildningar. Bland hans
skrifter märkas ”Die
chirurgische Behandlung der Gehirntumoren”
(1927), ”Die parasagittalen Meningeome” (1934)
och ”Gefässmissbildungen und Gefässgeschwülste
des Gehirns” (1936; tills, m. H. Bergstrand och
W. Tönnis).
3) Knut Hans Karl O., den föreg:s bror,
rättslärd (f. 1897 25/io), jur. kand. 1920, doc. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
