Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oisans - Oise (flod) - Oise (departement) - Oite, Öta - Ojetti, Ugo - Ojrotområdet - Ojävig - Ok - O. K. - Oka (mått) - Oka (flod) - Okapi - Okavango - Okayama - Okbenen, Okbågen - Oke, oka - Okeanos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
419
Oise—Okeanos
420
Frankrike, ö. s. ö. om Grenoble, genomflutet
av Isères biflod Romanche.
Oise [<oä’z], högerbiflod till Seine i n.
Frankrike, rinner upp i belgiska Ardennerna, och
mynnar i Seine nedanför Paris; 300 km lång.
Största biflod är Aisne från v. Genom kanaler är O.
förbunden med Somme, Sambre och Aisne. Detta
trafiksystem bildar en betydelsefull vattenväg
mellan Parisområdet och industribältet i n.
Oise [coä’z], dep. i n. Frankrike, omfattande
delar av de gamla prov. tle-de-France och
Pi-cardie; 5,887 km2, 397,000 inv. O. är ett till
Parisbäckenet hörande fruktbart slättland. Någon
industri. Huvudstad Beauvais.
Oite [ai’te, nygrek. utt. i’ti] (grek., lat. Oe’ta),
ö t a, bergmassiv i Grekland, innanför
Atalanti-kanalen, på gränsen mellan Thessalien och mell.
Grekland. Högsta toppen, Katavothra, når en
höjd av 2,152 m ö. h. Mellan O. och havet
leder passet Thermopylai. Enl. sagan skall
He-rakles på O. ha bestigit bålet.
Oje’tti [å-], Ugo, italiensk författare och
publicist (1871—1946). O. var på sin tid en av
Italiens främste kulturjournalister; ett urval av
hans artiklar utgör serien ”Cose viste” (6 bd,
1923—34). O. gjorde en viktig insats i italienskt
konstliv som red. för tidskr. Delado och med
en rad arbeten om konst, bl. a. ”Ritratti d’artisti
italiani” (2 bd, 1911—23), ”Tintoretto” (1928)
och ”Bello e brutto” (1930). O. försökte sig
också som skönlitterär förf.; hans enda mera
betydande verk är romanen ”Mio figlio
ferro-viere” (1922), en inträngande skildring av livet
i Italien under åren efter 1 :a världskriget.
Ojrotområdet [-rå’-], autonomt område i
RSFSR, vid Obs källfloder Bia och Katunj, på
n. v. sluttningen av Altai; 93,100 km2, 161,431 inv.
(1939), därav c:a 55%) ryssar och c:a 35%
oj-roter. Större delen av O. utgöres av skogsmarker
och alpängar. Genom bergsbrukets utveckling i
Altai är inflyttningen av ryssar stor och dessa
bilda nu befolkningens majoritet, varför O.
sedan 1948 benämnes G o r n o-a 11 a i s k a
autonoma området. Huvudstad är
Gorno-Al-taisk, som förut kallades Oj rot-Tura.
O jävig, jur., ej jävig (se Jäv); opartisk.
Ok. 1) Bär ok för människor, efter axlar
och hals format trästycke, vid vars båda ändar
bördan hänges. — 2) Dragok för oxar fästes
vid dragarnas horn medelst horntömmar och
vilar på manken (m a n k o k) el. mot pannan
(pann o k). Mankok är ofta gemensamt för ett
dragarpar (p a r o k) och uppbär mellan dem
redskapets dragstång; enhetsok är inrättat
för anspänning av draglinor el. skaklar.
O. K. [åu’ kéi’], amerikansk uttryck, som
ersatt all right: bra!, klart!, uträttat! o. s. v.
Etymologien är omtvistad.
Oka [åka’], metr., se Oke.
Oka [aka’], högerbiflod till Volga, i mell.
Ryssland, rinner i omväxlande ö. och n. riktning,
förbindande svartaj ordsområdet med den
centrala industriregionen och inmynnande i Volga vid
Gorkij; en av Rysslands viktigaste vattenvägar.
Okapi.
Längd 1,520 km, flodområde 239,000 km2;
segelbar omkr. 1,340 km. Isbelagd 225—240 dagar
årl. Biflod: Moskva.
Okäpi, Okäpia, släkte av fam. giraffdjur,
omfattar endast en art, O. Johnstoni från Belgiska
Kongo. O. blir 1,5 m lång, är täml. grovt byggd
med bogpartiet något högre än bakdelen,
medellång hals pch spetsigt huvud, som hos hannen
bär ett par korta, hos yngre djur helt
hud-klädda horn. Lättklövar saknas, och djuret är
passgångare. Kroppen är brunröd med benen
tvärstrimmiga i svart och vitt. O. bebor n.
delen av Belgiska Kongo och vistas i de täta
urskogarna. Ur systematisk synpunkt är o. av stort
intresse, emedan den intager en mellanställning
mellan de nutida girafferna och utdöda, miocena
former.
Okava’ngo, i övre loppet kallad K u b a n g o,
flod i s. v. Afrika, upprinner i Angola, delvis
bildande gräns mot britt, område. O. upplöser
sig i flera, i sumptrakter utmynnande armar, av
vilka en vid högvatten når Ngami (jfr d. o.).
Längd omkr. 1,200 km.
Okayama, hamnstad i Japan på s. v. Hondo,
v. om Kobe; c:a 93,000 inv. Stor bomullsindustri.
Berömt daimyo-palats.
Okbenen, Okbågen, anat., se Huvudskål.
Oke [åke’], oka, mått i Levanten: 1)
viktmått på Balkan och Cypern = c:a 1,28 kg, i
Egypten = 1,248 kg; en ny o. i Turkiet = 1 kg,
i Grekland = 1,25 kg; 2) rymdmått i Grekland =
1,34 1, i Jugoslavien = 1,415 1, i Turkiet = 1,133 1.
Oke’anos (grek. Okeano’s, lat. Oce’anus), enl.
forngrekisk föreställning en ström, som omger
jorden och från vilken flodernas och källornas
vatten kommer. Ur O. stiga solen och
morgonrod-naden upp, och i den dyka stjärnorna ned.
Hero-dotos betraktade O. som det yttre havet. Sedan
jordens klotform upptäckts, ansågs O. allmänt
som världshavet kring kontinenterna. — I
mytologien personifierades O. Homeros kallar O.
gu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
