Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oelreich, von, släkt - Oelreich, Niclas von - Oels, Öls - Oenothera - Oenotheraceae, Onagraceae - Oertel, Hanns - Oesch, Lennart - Oesophagus - Oestrogena hormoner - Oestron - Oetztalalperna, Ötztalalperna - Œuf - Œuvre - Œuvre, L’ (tidning) - Oeynhausen, Bad - O’Faoláin, Seán - Ofelbarhet (infallibilitet) - Ofen - Offa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
Oels—Offa
402
nes sonson Niclas Oelreich adlades 1749 med
namnet von O. (se nedan).
Niclas von O., ämbetsman, politiker (1699
—1770), fil. mag. 1726, universitetsbibliotekarie
1732, prof, i litteraturhistoria 1737 och i teoretisk
filosofi 1739, allt i Lund, samt censor librorum
1746. Som censor råkade O. i oupphörliga strider
med andra myndigheter, särskilt Stockholms
konsistorium, och med sina egna överordnade i
Kanslikollegium. I början stod han till det
härskande hattpartiets tjänst, och då det gällde att
i den häftiga konflikten mellan rådet och
konungen bearbeta opinionen till förmån för rådets
uppfattning, utgav han 1755 Sveriges första
politiska tidskrift, En Ärlig Swensk. Tidningen, som
utkom 1755—56, väckte stor uppmärksamhet och
vann en för sin tid betydande spridning. O.
belönades efter riksdagens slut med en gåva av
20,000 dal. smt. Icke nöjd med denna belöning,
skilde han sig under de följ, åren från hattpartiet
och närmade sig dess motståndare. 1767 blev han
president i Kommerskollegium. — Jfr monogr.
av O. Sylwan i Hist. Tidskr. 1893.
Oels [öls], öls (ty.), po. Olesnica, stad i
Nie-derschlesien, 25 km ö. n. ö. om Breslau; 4,200
inv. (1946). O., som blev stad 1255, var till 1809
huvudstad i det 1321 upprättade
furstendö-met Oels, som 1884 tillföll Preussen och
förlänades åt dess kronprins.
Oenothèra [en-], bot., se Gulltrav.
Oenotheräceae [en-]( Onagräceae, fam.,
närbesläktad med myrtenväxterna, kännetecknad
av oftast fyrtaliga, tvåkönade blommor,
undersittande, flerrummigt fruktämne, vanl. 8
ståndare och kapselfrukt, mera sällan bär el. nöt. Bortåt
500 arter, ett- el. fleråriga örter, mera sällan
buskar, de flesta i tempererade länder,
huvudmassan i Amerika. I Sverige växa vilda släktena
Epilobium och Circaea, förvildat Oenothera.
Talrika amerikanska arter av släktena Clarkia,
Godetia, Lopezia m. fl. odlas för de vackra
blommorna som ettåriga prydnadsväxter på kalljord;
Fuchsia odlas i boningsrum och växthus.
Oertel [ö’r-], Hanns, tysk indolog (f. 1868),
prof, vid univ. i München 1901—33, har främst
sysslat med olika sidor av indisk syntax.
Oesch [Ö’/J, Karl Lennart, finländsk
militär (f. 1892), generallöjtnant 1936. O. anslöt
sig till jägarrörelsen 1915 och deltog i Finlands
frihetskrig 1918. Han var generalstabschef 1930
—40, fick under slutet av finsk-ryska vinterkriget
frontbefäl och hejdade i mars 1940 ryssarna efter
deras framträngande över Viborgska viken. I
andra finsk-ryska kriget var O. först chef för
4æ armékåren på Karelska näset, blev därefter
i febr. 1942 chef för Karelska armén och i mars
s. å. chef för Aunusgruppen. Efter det ryska
genombrottet på Karelska näset i juni 1944 blev
han chef för ”Näsets trupper” och lyckades
slutligt hejda ryssarnas framträngande i höjd med
Viborg. O. dömdes i juli 1946 till 12 års fängelse,
anklagad för att ha beordrat skärpt behandling av
krigsfångar. Straffet nedsattes i maj 1947 till 3
års fängelse.
Oesophagus [eså’fa~], se Matstrupe.
Oestrogena hormoner [estråjé’-], hormoner,
som hos försöksdjur framkalla brunst (6è’strus).
O. bildas i ovariernas graafska folliklar, därav
även namnet f o 11 i k u 1 i n, i vilket dock ingå
tre hormoner: oestradiol, oestron och
o e s t r i o 1. Under graviditet bildas o. i placenta
och kunna påvisas i bl. a. blodet och urinen, i
särsk. stora mängder i urin från dräktiga ston.
O. framkalla den honliga organismens sexuella
mognad genom utveckling av könsorgan,
mjölkkörtlar och sekundära könskaraktärer samt
förbereda livmodern för graviditet och utöva
dessutom en betydande verkan på psyket.
Oestron [estrå’n], se Oestrogena hormoner.
Oetztalalpema [ö’tstäl-], ötztalalperna,
se Alperna, sp. 368.
CEuf [ö’f], plur. æufs [ö], fr., ägg;
äggrätt.
CEuvre [övr] (plur. ceuvres), fr., verk (skrift
el. konstverk); en persons hela alstring.
CEuvre, L’ [lövr], daglig tidning i Paris, 1914
—15 utg. som tidskr., i politiskt avseende
radikal-socialistisk. Under den tyska ockupationen av
Frankrike blev O. organ för tysksympatisören M.
Déat och förbjöds efter ockupationen. Bland
medarbetare märkes Geneviève Tabouis, som 1933
—40 skrev över hela världen uppmärksammade
utrikespolitiska artiklar.
Oeynhausen, Bad O. [bät ö’nhåuzan], stad
och badort i Westfalen, Tyskland, mitt emellan
Herford och Minden; c:a 12,000 inv.; starkt
kol-syrehaltiga saltkällor (25—350), av vilka den
förnämsta är 725 m djup och sprutar 42 m högt
(en av jordens högsta springkällor). Staden är
säte för militärregeringen i den brittiska
ockupationszonen.
O’Faolåin [åféi’lan], S e å n, irländsk
författare (f. 1900), gjorde en uppmärksammad och
framgångsrik debut med ”Midsummemight madness”
(1932), berättelser från inbördeskriget på Irland,
och har sedan skrivit ”A nest of simple folk”
(1933), ”Bird alone” (1936) m. m. Kraftfull och
originell, har O. särskilt lyckats som novellist.
Han har även skrivit biografier, ss. ”De Valera”
(1939) och ”The great O’Neill” (1942).
Ofelbarhet (infallibilitét), uttryck för
den katolska tron, att det kyrkliga läroämbetet
(de allm. konsilierna, påven, kyrkans hela med
påven eniga episkopat), när det avgör tros- eller
sedefrågor att gälla hela kyrkan, genom Kristi
och den Helige Andes bistånd är bevarat för att
förkunna falsk lära; personerna äro icke
ofelbara, men Gud som är verksam i dem.
Uppfattningen är uråldrig men fick, närmast för påvens
vidkommande (när han talar ex cathedra Petri,
”från Petri stol”), sin slutliga kodifiering som
kyrklig dogm på Vatikankonsiliet 1870 och har
hittills för hans del åberopats uttryckligen två
gånger, vid proklamationerna av dogmen om
Marias obefläckade avlelse på det nämnda
mötet 1870 och av dogmen om hennes
himmelsfärd (1950).
Ofen [å’fan], tyska namnet på Buda (se
Budapest).
Offa [å’fa], angelsaxisk konung (d. 796), blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
