Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ocklusion - Ockra - Ockult - Ockultism - Ockupation - Ockupera - O’Connell, Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
381
Ocklusion—O’Connell
382
Ocklusion (av lat. occlüdere, innesluta,
tillsluta). i) Fys., benämning på fasta kroppars
förmåga att absorbera och i sitt inre binda gaser (jfr
Adsorption). Många metaller kunna endast genom
glödgning vid förminskat tryck befrias från
oc-kluderad gas. O. upptäcktes av Th. Graham omkr.
1860.
2) Med., a) tillslutning av ett rörformigt
organ, t. ex. tarmen (pcclusio intestinalis); b)
tillslutning av ögats pupill, t. ex. genom uppkomsten
av en hinna över pupillen (pcclusio pupillae);
c) kontakten mellan tänderna i över- och
underkäkar vid sammanbitning och tuggning (occlusio
dentium).
3) Meteor. O. el. o c k 1 u s i o n s f r o n t (jfr
Lågtryck) uppstår vid sammanslagning av
kallfront och varmfront.
Ockra kallas ett flertal i naturen
förekommande jordfärger. De utgöras av porösa,
avfärgande leror (aluminiumsilikater), som på olika
sätt färgats av järnoxider el. -hydroxider.
Alltefter färgnyansen kallas de g u 1 o c k r a,
brunockra, rödockra etc. Vid
upphettning mörkna o. och kallas då brända ockror.
Ocku’lt, hemlig, se Ockultism.
Ockulti’sm (av lat. occu’ltus, dold, hemlig),
beteckning för läran om de ockulta fenomenen,
för den religiösa tro, som är baserad på dylika
fenomen (mysticism, spiritism), och för de
vetenskaper, som syssla med dessa. I sistn. hänseende
har o. använts som gemensam benämning för
sådana ”vetenskaper” som alkemi, astrologi,
kabba-listik och magi. I mera inskränkt bemärkelse har
o. därjämte begagnats som beteckning för den
vetenskapliga, kritiska utforskningen av vissa
psykiska fenomen utanför den egentliga
psykologiens område, vilken numera hänföres till den
s. k. parapsykologien. — Litt.: A. F. Ludwig och
R. Tischner, ”Geschichte der okkultistischen
(me-taphysischen) Forschung” (2 bd, 1922—24); J.
Björkhem, ”Det ockulta problemet” (2:a uppl.
I95i).
Ockupation, subst. till ockupera (lat. occupäre,
upptaga, besätta), ta i besittning; besätta el.
intaga (med härsmakt). — Folkr., krigshandling,
varigenom krigförande part tillhörigt område
ta-ges i besittning av motpartens stridskrafter.
Bestämmelser för ockuperande makts befogenheter
finnas i Haagkonventionens ”Regi. ang. lagar och
bruk i lantkrig”, avd. 3, och innehålla i huvudsak
följ.: Den ockuperande får icke av invånare
framtvinga upplysningar ang. deras egna
försvarsmedel, ej heller tvinga till avläggande av
trohetsed; familjeliv, enskildas liv och egendom
samt religion skola respekteras; plundring är
förbjuden; skatters påläggande m. m. bör ske
enl. i landet gällande former och i och för
områdets förvaltning; däutöver må
penninggärder upptagas endast för arméns behov; samfälld
bestraffning får icke ske på gr. av enskilda
handlingar; beslagtagning får ske endast av
kontanter och lösegendom, som tillhöra staten och som
äro aV karaktär att kunna användas vid
krigföring, samt av förbindelse- och transportmedel,
vapen och krigsförråd. Beslagtagande el.
avsiktligt förstörande av inrättningar för religiösa,
konstnärliga el. vetenskapliga ändamål el.
historiska minnesmärken är förbjudet. — Sådan o.,
som förekommer i fred på gr. av fördrag el.
dyl., t. ex. den o. av vissa tyska gränsområden
genom ententetrupper, som ägde rum efter 1 :a
världskriget, sker efter särskilda, för det
enskilda fallet bestämda normer. — De av
Tyskland under 2:a världskriget företagna o. voro
karakteriserade av ett hänsynslöst åsidosättande
av reglerna; i stället utnyttjades de för ett
påtvingande inom ockuperat land av nazistisk
åskådning och rättsordning. — Efter 2:a
världskriget blevo Japan, Tyskland och Österrike
ockuperade. Jfr Krig 1), sp. 797.
Ockupera, se Ockupation.
O’Connell [åukå’nl], Daniel, irländsk
folkledare (1775—1847). O. blev 1798 advokat och
vann som sådan välförtjänt rykte för grundlig
sakkunskap och
medryckande vältalighet.
Han uttalade sig
redan 1800 skarpt mot
unionen mellan Irland
och Storbritannien och
framträdde några år
senare som politisk
folkledare med syfte
att samla alla Irlands
katoliker till en stor
sammanslutning, som
skulle kunna med
lagliga medel av de
politiska partierna i
England tilltvinga sig
genomförande av katolikernas emancipation.
1824 övertog han ledningen av den året
förut bildade s. k. katolska associationen och
skapade av denna en jättelik sammanslutning. Dess
makt och inflytande visade sig tydligt i samband
med parlamentsvalet i grevsk. Clare 1828. Ehuru
O. som katolik ej kunde få säte i parlamentet,
uppställde han sig som kandidat för grevskapet
och gick genom prästernas och böndernas hjälp
med seger ur striden. I London fruktade man nu
utbrottet av ett uppror på ön och sökte avvända
stormen genom emancipationsakten av 1829, som
för katolikerna öppnade tillträde till parlamentet
och nästan alla statsämbetena. O., som 1830, efter
ett nytt val, tog plats i underhuset, började nu
agitera för upplösning (repeal) av 1800 års union.
1840 grundade han Repeal Association, som skulle
tilltvinga sig gehör genom massmöten. För några
uttalanden, som ansågos förgripliga, dömdes han
1844 till böter och ett års fängelse, en dom som
dock överhuset s. å. upphävde. Vid frigivningen
var O:s hälsa bruten, och på Irland hade allt
större inflytande bland massorna vunnits av män,
vilka förordade rent revolutionära medel. O:s
politiska roll var därför nästan utspelad, då han
avled. ”Life and speeches of Daniel D.” (2 bd,
1846) utgavs av sonen John O., O:s
”Correspon-dence” av W. J. Fitzpatrick (2 bd, 1888). —
Litt.: Biogr. av J. A. Hamilton (1888).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
