Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Obligation - Obligationslån - Obligationsrätt - Obligatorisk - Obligera - Obligo - Oblik - Oblikvitet, Ekliptikans - Obliteration - Oblomov - Oboe (hoboe) - Oboist - Obol - Obolenskij, Ivan Michajlovitj - Obolus - Oboluskonglomerat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
Obligationslån—Oboluskonglomerat
364
innebär, att prestationen el. en ekvivalent för
densamma uttages medelst tvång. Tvånget är enl.
denna åskådning någonting i förh. till
förpliktelsen sekundärt. Detta framgår dels därav, att
tvånget grundas på att en plikt icke blivit
uppfylld, dels därav, att man antar s. k. naturliga o.,
med vilka intet tvång är förbundet. I den nyare
rättsvetenskapen har emellertid gjorts gällande,
att denna åskådning är oriktig, därför att
förpliktelsen icke kan bestämmas som någonting
realt oberoende av tvånget. Förpliktelsen blir
enl. denna mening blott ett uttryck för att
exekutivt tvång under vissa förutsättningar (t. ex.
vid underlåtenhet att betala en utfäst
peningsum-ma) kan inträda.
2) Till innehavaren ställd skuldförbindelse,
motsvarande viss andel av ett obligation
s-1 å n, upptaget av stat, kommun, bolag el. annat
företag. En o. består av själva skuldebrevet
(manteln) och ett ark kuponger för utkvittering
av räntan. Manteln upptager o:s nr och även
seriebeteckning, i den händelse 0. äro utställda
i flera valörer, samt anger lånesumman, plan för
dess amortering, eventuell säkerhet m. m. De
flesta svenska o.-lån äro amorteringslån, och
amorteringen sker i allm. genom inlösen av de
o.-nr, som utfalla vid årl. återkommande
utlott-ningar. Möjligheten att få o. utlottad inom kort
tid inverkar på värderingen. Av betydelse för
kurssättningen blir också eventuellt förbehåll av
låntagaren att efter viss tid, ofta 10 år från
utgivandet, återbetala hela beloppet, öka
utlottning-arna el. konvertera lånet genom att erbjuda
innehavarna nya o. med lägre räntesats. Jfr Premielån.
Obligationslån, se Obligation 2).
Obligationsrätt, den del av
förmögenhetsrätten, som innehåller reglerna om
fordringsrättig-heter. I modern tid har inom o. en livlig
lag-stiftningsverksamhet ägt rum, som resulterat bl. a.
i lagarna om köp och byte, om nyttjanderätt
till fast egendom, om kommission,
handelsagentur och handelsresande, om avtal o. a.
rättshandlingar på förmögenhetsrättens område samt om
försäkringsavtal.
Obligatorisk, ovillkorligt föreskriven, tvångs-;
ej valfri. —- Motsats: fakultativ.
Obligera [-Jè’ra], förplikta, bevisa tjänst,
vänlighet. — Obligeant [-Jahjt], förbindlig.
Obligo [å’bligå], it., ansvar, förbindelse.
”Utan o.”, använt vid växelöverlåtelse, fritager
indossenten för ansvar enl. växelrätt.
Oblik (av lat. obliquus, sned),
sammanfattande benämning på nominalböjningens kasus med
undantag för nomina tiv och vokativ. I motsats
till casus obliqui talar man om casus recti. —
Om oratio obliqua, se Direkt anföring.
Oblikvitèt, astron. Ekliptikans o.,
detsamma som ekliptikans lutning el.
lut-ningsvinkeln mellan ekliptikans och ekvatorns
plan. Denna vinkel är nu för tiden 23°26’ 44".
Obliteratiön (av lat. oblitteräre, utplåna),
tillslutning av blodkärl el. andra håliga organ, ss.
tarm och urinledare.
Oblomov [ablå’maf], se Gontjarov.
Oboe [å’båe el. åbå’], fordom hoboe (av
fr. hautbois, högt trä), träblåsinstrument med
dub-beltungat rörmunstycke. O. kan följas tillbaka
till medeltiden, då Europa genom araberna fick
kännedom om skalmejan ”zurna”. Sin nuv.
gestalt fick o. på
1600-talet i
Frankrike och kom mot
1600-talets slut till
Norden. Inom
militärmusiken fick o.
så stor betydelse
som
melodiförande instrument, att
”oboist”
(hautbo-ist) blev titel på
en militärmusiker
i allm. (jfr
Hautbois). Tonomfånget är vanl. h—f3
(någon gång b—
a3). Under
1700-talet fanns en
lägre altoboe,
vilken sedan uppgick
i engelskt horn.
Man skilde på S.
Bachs tid mellan o.
d’a m o r e [-[-damå’-re]-] {+[-damå’-
re]+} (en ters lägre)
och o. da c a
c-c i a [-ka’tja]
(basinstrument i F el.
Ess). Konsertverk
för o. skrevo bl. a.
Händel, Mozart, Beethoven och Schumann. — I
orgeln finnes en åtta fots tungstämma, betecknad
oboe. — Litt.: A. Bridet, ”Aperqu historique du
hautbois” (1927).
Oboi’st, se Oboe.
Obol [åbå’l] (grek. obolo’s), forngrekiskt
mynt, urspr. ”spett”, därför att små järnspett
begagnades som skiljemynt, sedan Ve drachme,
delad i 8 chalkoi (eg. ”kopparmynt”).
Obolenskij [abaljä’nskaj], Ivan
Michaj-lovitj, furste, generalguvernör i Finland (1853
—1910). Han tjänstgjorde först vid ryska
marinen, var adelsmarskalk i Simbirsk och guvernör
i Cherson och Charkov samt utnämndes 1904
efter Bobrikov till generalguvernör i Finland. En
viss lättnad i regimen inträdde, och under
storstrejken nov. 1905 vägrade O. att ingripa med
rysk militär. Kort därpå avgick han.
O’bolus (av grek. obolo’s, obol), fossilt släkte
bland armfotingarna; skalen bestå av
hornsubstans och kalkfosfat, sakna låständer men
sammanhållas av slutmusklerna. O. förekommer i
kambrium och silur, bl. a. i Dalarna, på Öland
och i Estland.
O’boluskonglomerät, ett kalkigt konglomerat,
innehållande rikligt av skalfragment av en art
Obolus, som i Dalarne bildar den nedersta delen
av de fossilförande silurbildningarna. Man har
utan framgång försökt att tillgodogöra sig den
Oboe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
