Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Näckrosväxter, nymfeacéer - Näckten - Näf, Jacob - Nägeli, Carl von - Näktergalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
Näckten—Näktergalen
304
Gul näckros, Nuphar luteum, (t. v.) och vit näckros, Nymphaea alba.
ra arter benämnas lotus), är n:s artrikaste
släkte med omkr. 335 arter i varma och
tempererade länder. Bladen äro glänsande, och de
undersittande fyra foderbladen äro lika stora som de
rosettställda kronbladen, vilka, liksom ståndarna
äro fästa på fruktämnet. Frukten är ett bär. Vit
näckros, N. alba, som allmänt förekommer vid
sjöstränder och i sakta rinnande vatten, har stora,
vita, 10—15 cm vida blommor och klotrunt el.
uppåt tjockare fruktämne. N. alba forma rosea
är en numera ofta odlad Tivedsform med
rosenröda kronblad. Nordnäckros, N. candida, har en
nordligare utbredning, mindre blommor och
ägg-formigt fruktämne. Röd lotus, N. rubra, från
Indien, är nära släkt med Nilens vita lotus, N.
lotus. Båda dessa arter odlas liksom blå lotus,
N. coerulea, och st järnlotus, N. stellata. De båda
sista växa i Afrika, avbildas på de egyptiska
monumenten och ha genom fortgående stilisering
utvecklats till palmettornamentet. Den
blåblommiga N. gigantea, som tillhör en australisk grupp
om tre arter, odlas ofta i växthus.
Jättenäckrosorna, Victoria, härstamma från Amasonf lodens
vattenområde och ha de 2—4 m breda, sköldlika
bladen försedda med uppvikta kanter. Vattnens
drottning, Victoria regia, har närmare 40 cm
vida blommor, som, när de först öppna sig, äro
rent vita och sedan bli rosenröda. Blommornas
livslängd är blott två dagar. Victoria Cruzianas
blommor äro i början krämfärgade. Euryale
ferox, från tropiska och subtropiska Östasien,
är liksom Fmtona-arterna en starkt taggig växt
med stora blad och oansenliga vanl. kleistogama
blommor.
Näckten, långsträckt sjö i s. Jämtland, av-
Jättenäckros, Victoria regia.
rinner genom Billstaån till
Storsjön. 324 m ö. h.; 83
km2; djup 44 m; längd 38
km; största bredd 4 km.
Näf, Jacob, ämbetsman
(d. 1598), av en skotsk släkt
Naif. Han kom 1579 till
Sverige. N. tog parti för
Sigismund mot hertig Karl,
varigenom han ådrog sig
allmogens hat. Då N. som
kunglig kommissarie drog upp till
Tuna, nedhöggs han 1598 av
de förbittrade Dalabönderna. Denna N:s
ödesdigra färd är känd som Näftåget.
Nägeli, Carl Wilhelm von, schweizisk
botanist (1817—91), prof, i Freiburg 1852, i
München 1857. N. var en av 1800-talets främsta och
mångsidigaste biologer. Störst var han som
cellforskare. I en avh. 1842 skildrar han
celldelningen i pollenkorn och beskriver bl. a.
kromo-somerna. Han undersökte kryptogamernas
köns-fortplantning, likaså tillväxten inom växtriket,
båda med betydande
resultat, han utredde
stärkelsekornens
tillväxt och utbildade den
mikroskopiska
tekniken. Som systematiker
bearbetade han främst
släktet Hieracium, vars
invecklade
artförhål-landen han utredde. I
ungdomen påverkad av
Hegels filosofi, sökte
N. bevisa arternas
oföränderlighet
genom att definiera
dem som ”absoluta
begrepp”; på gamla dagar utvecklade han en
egen descendenslära. Som namnet anger, sökte
han förklara livsföreteelserna rent mekaniskt:
organismerna (celler) äro sammansatta av
kristalliserade smådelar, ”miceller” (micellarteori),
uralstring pågår även i vår tid, encelliga
organismer sakna artkonstans, äro ”pleomorfa”.
Darwins teori om variationer underkännes;
utvecklingen går i bestämd riktning; en särskild
ärft-lighetssubstans, ”idioplasma”, uppbär och
fortplantar organismens specifika egenskaper.
Näktergalen, Aedon (Luscmia) luscinia,
tillhör fam. trastfåglar av ordn. tättingar. Den är
ovan gråbrun med mörkbruna vingpennor och
rödbrun stjärt, under vi taktig. Längden uppgår
till 18 cm. I Sverige förekommer n. i Skåne,
Blekinge, s. ö. Småland, på Öland samt s. och
mell. Gotland. Vid åtskilliga tillfällen har den
dock iakttagits ända upp i Stockholmstrakten och
synes under de senare åren vara stadd i
spridning norrut. Den trives bäst i täta snår o. dyl.
och lever av insekter. Boet bygges av torra löv,
grässtrån etc. på el. nära marken, och äggens
antal är vanl. fem. N. kommer till Sverige i maj
och flyttar åter i sept. Sången är utomordentligt
omväxlande, fyllig och klangskön och höres nät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
