Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Numerus clausus - Numerär - Numida, Numidinae - Numidia, Numidien - Numidien - Numismatik - Nummerhäst - Nummerlotteri, genuesiskt lotteri - Nummuliter - Nummulitkalksten - Nummus - Nunatak(k)er - Nunc est bibendum - Nunes (Nonius, Nunnius), Pedro - Nunna - Nunnan - Nunnefjärilar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Numerus clausus—Nunnefjärilar
220
Nu’merus clau’sus, lat., ”slutet antal”, en
term, som betecknar, att till ett visst yrke el.
ämbete blott ett på förhand bestämt antal får
tillträde. N. brukas särsk. om strävanden att
begränsa den judiska ungdomens tillträde till univ.
och högskolor till en proportion, motsv. judarnas
andel i landets befolkningssiffra.
Numerär, antal.
Nu’mida, Numidinae, zool., se Pärlhöns.
Numfdia, Numidien, forntida landskap i
n. Afrika, gränsande i ö. till Kartagos område,
ung. motsv. det nuv. Algeriet. Befolkningen av
berberras, urspr. kringströvande (lat. nu’midae,
av grek. noma’des, nomader). De inhemska
furstarna (se Masinissa, Jugurtha och Juba)
betraktades efter hand som romerska vasaller. Efter
slaget vid Thapsus (46 f. Kr.) blev landet
romersk provins. Från 200-talet förekommo i
provinsen häftiga religionsstrider. Huvudort: C i
r-ta; av särskilt intresse Timgad, med väl
bevarade ruiner.
Numidien, se Numidia.
Numismatik (av grek. no’misma, mynt),
myntkunskap; läran om mynt och medaljer. Det
vetenskapliga bearbetandet av i synnerhet äldre tiders
och mindre kända kulturområdens mynt är till stor
nytta för den historiska forskningen i allm. N. som
hjälpvetenskap bidrager således till att ge en
fylligare bild av politiska, geografiska, ekonomiska,
religiösa, konstnärliga o. a. förhållanden samt
lämnar upplysningar om personer, klädedräkt,
vapen etc. Redan under medeltiden lade man upp
mynt- och medalj samlingar samt skrev
avhandlingar om dem, men det var först på 1800-talet,
som n. blev en vetenskap med kritisk
forskningsmetod. Bland framstående forskare märkas på
det antika området Th. E. Mionnet, H. Cohen,
E. Babelon, B. V. Head, G. F. Hill, Th.
Momm-sen, K. Regling, Fr. Imhoof-Blumer, H.
Mat-tingly och E. T. Newell, på det medeltida och
nyare M. Prou, C. F. Keary, H. Grote, H.
Dan-nenberg, E. Bahrfeldt, M. v. Bahrfeldt, F. v.
Schrötter, A. Luschin v. Ebengreuth, A.
Dieu-donné och A. Blanchet. Den svenska n:s
dominerande ämne var länge de äldre medeltida mynten,
vilkas kronologiska fördelning av E. Brenner i
hans typbeskrivande huvudarbete (i:a uppl. 1691)
för långa tider fastlåstes efter ovetenskapliga
linjer, vilka i praktiken ej rubbades av den
kritiske C. R. Berch utan först — sedan de kritiskt
debatterats av J. v. Engeström (hans verk förblev
opublicerat till våra dagar), J. H. Schröder och
B. E. Hildebrand — av H. Hildebrand ersattes
med vetenskapliga normer, vilket arbete senare
fullföljts av bl. a. B. Thordeman. Nyare tidens
svenska mynt ha behandlats av bl. a. Berch, A.
W. Stiernstedt, H. Forssell och T. G. Appelgren.
För utländsk n. ha från Sverige viktiga bidrag
lämnats av J. Hallenberg och C. J. Tornberg
rörande orientaliska, av N. Keder och B. E.
Hildebrand rörande angelsaxiska m. fl. samt av S.
Bolin rörande romerska mynt. I Danmark har
under senare tid den medeltida n. bearbetats av
P. Hauberg och G. Galster, den nyare av J.
Wilcke. — Litt.: A. Luschin v. Ebengreuth, ”All-
gemeine Münzkunde und Geldgeschichte” (2: a
uppl. 1926).
Nummerhäst, äldre benämning för stamhäst
(se d. o.).
Nummerlotteri, genuesiskt lotteri,
penninglotteri, där den spelande äger att göra
en insats på nummer mellan 1 och 90. Insatsens
storlek bestämmer spelaren inom vissa stadgade
gränser själv, och vinst utgår i förhållande
därtill. Genom dragning uttagas 5 nr som vinstnr,
och har insats stått på något el. några av dessa
5, utbetalas vinst. Oegentligt benämndes ett
svenskt statslotteri 1771—1841 Kungl. n.
Nummuliter, Nummulltes (av lat. mdmmus,
penning, och grek. li’thos, sten), huvudsaki.
ter-tiärt släkte av
fossila foraminiferer.
N. äro runda, vanl.
tillplattade, ganska
stora, flertalet över
1 cm i diam.,
enstaka arter 6—10 cm i
diam.; deras skal är
bildat av en i spiral
kring skalets
kortare axel upprullad
kalkskiva, och
mellanrummet mellan
vindlingarna är
genom tvärväggar
delat i ett stort antal
kammare. — N. förekomma mest i kalkstenar;
pyramiderna vid Giza äro mest uppbyggda av
nummulitkalksten.
Nummulitkalksten, se Nummuliter.
Nu’mmus, lat., mynt, särskilt myntet sestertie.
Nunata’k(k)er (eskimåiska), över landisen el.
en glaciär uppstickande isfria partier av den
underliggande berggrunden. — Se bild 1 å pl. vid
Antarktis och bild 2 vid Grönland.
Nunc est bibe’ndum, lat., ”nu skall man
dricka” ; citat från Horatius’ ode 1137.
Nunes [no’ni/] (Nonius, Nunnius),
Pedro, portugisisk astronom (1492—1577), prof,
i Coimbra 1544. N :s arbeten omfatta geometri,
kartprojektioner och nautisk astronomi. Han
införde även vissa förbättringar av astronomiska
instrument. Den efter N. uppkallade nonien är
emellertid ej uppfunnen av honom.
Nunna, kvinnlig medlem av ett kloster.
Nunnan, Lyma’ ntria, insektsläkte, se
Löv-skogsnunnan och Nunnefjärilar.
Nunnefjärilar, i vidsträckt mening benämning
på spinnarfjärilar, tillhörande fam.
Lymantri’i-dae. De egentliga n. äro dock blott 1 ö
v-s k o g s n u n n a n (se d. o.) och vanliga
nunnan el. b a r
r-skogsnunnan, Ly-mantria monacha. Den
senare förekommer i
Europa och Asien och
anses som en av
barrskogarnas svåraste
fiender. I Sverige, där den
Barrskogsnunna, hanne.
Nummuliter i kalksten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
