- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 16. Nomader - Payen /
215-216

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nuevitas - Nuevo León - Nuffield, William Richard Morris - Nugget, pepit - Nuits, Nuits-S:t-Georges - Nukleas - Nuklein - Nukleinsyror - Nukleoalbuminer - Nukleol, kärnkropp - Nukleon - Nukualofa - Nuku-Hiva - Nulla dies sine linea - Nulla regula sine exceptione - Nullifikation

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

215

N uevitas—N ullifikation

216

Nuevitas [noäcoi’tas], hamnstad på n. kusten
av Cuba; c:a 11,000 inv.; öns främsta
sockerexporthamn.

Nuevo Leon [noä’<uå läå’n], stat i n. ö.
Mexico; 65,103 km2, 743,000 inv.; genomdrages från
n. v. till s. ö. av Sierra Madre oriental. Jordbruk.
Bergsbruk (blygruvor). Huvudstad: Monterrey.

Nuffield [na’fild], William Richard
Morris, sedan 1938 1 :e Viscount of N.,
brittisk industriman och filantrop (f. 1877), har från
att urspr. ha varit verkstadsarbetare arbetat sig
upp till ställningen som Storbritanniens ledande
företagare inom automobil- och motorbranschen
(Morris Motors Ltd). N. är en av landets rikaste
män och har donerat flera hundra mkr, främst i
form av aktier i sina olika företag i Europa och
U.S.A., till vid dessa anställda tjänstemän och
arbetare samt till univ. (bl. a. Oxford Univ.),
andra läroanstalter och sjukhus. 1947 gjorde N. en
ny stor donation att användas för att främja
Storbritanniens utrikeshandel och hjälpa landet
över den ekonomiska efterkrigskrisen.

Nugget [na’git] (eng., guldklimp), pep i t,
benämning på naturligen förekommande större
klumpar av gediget guld från c:a 30 g vikt,
såväl i bergguld som i vaskguld.

Nuits [nyi’], N.-S :t-G e o r g e s [nyi’ sa
$å’r$], stad i Bourgogne, s. ö. Frankrike, 20 km
s. s. v. om Dijon; c:a 3,000 inv. Berömd
vinodling (särsk. röda viner).

Nukleäs (av lat. nu’cleus, kärna), kem., enzym,
som spjälkar nukleinsyror.

Nuklein, fosforrika ämnen, vilka bildas vid
vissa äggviteämnens denaturering med svag syra
el. magsaft.

Nukleinsyror äro komplicerade organiska
syror, i vilkas molekyl ingå fosforsyra, kolhydrat
samt purin- el. pyrimidinderivat. Vanl. ingå
dessa byggnadsstenar i n. med endast 1 molekyl
vardera. Kolhydratet är oftast pentosen ribos.
Pu-rinämnena äro de fyra nukleinbaserna
adenin, guanin, hypoxantin och xantin; p y r
i-midinbaserna äro tymin, cytosin och
ura-cil. Sålunda utgöres guanylsyran från
bukspotts-körteln av kombinationen
guanin—ribos—fosforsyra, inosinsyran i musklerna av
hypoxantin—ribos—fosforsyra, vilken vid upptagande av
ammoniak (aminering) övergår i adenosinf os forsyra
(adenin—ribos—fosforsyra). Denna senare synes
kunna upptaga ännu 2 molekyler fosforsyra och
bilda adenosintrifosforsyra, vilken förening anses
utgöra ett för muskelns ämnesomsättning och vid
alkohol jäsningen nödvändigt koenzym. Alla
pen-toshaltiga n. kunna genom hydrolys sönderdelas
i fosforsyra och n u k 1 e o s i d, varmed förstås
en glykosidartad förening av ribos med en
purin-el. pyrimidinbas. Man erhåller sålunda av t. ex.
guanylsyran nukleosiden guanosin (guanin-ribos),
som är identisk med den i växter förekommande
basen vernin. Adenosinfosforsyrorna ge vid
hydrolys adenosin (adenin-ribos). — N. äro dels
enkla, av den nu skildrade byggnaden och kallas då
(m o n o-)n u k 1 e o t i d e r. Dessa kunna
emellertid sammansluta sig och bilda då
polynuk-1 e o t i d e r. Sådana sammansatta n. äro t y m o-

nukleinsyra el. desoxiribonukleinsyra från
bukspottskörteln och brässen, j
ästnuklein-syra el. ribonukleinsyra från jäst. Dessa två
kunna anses vara bildade av vardera 4
mononuk-leotider. Man har även iakttagit polynukleotider
sammansatta av 5 n. — N. kunna förekomma fria
i celler och vävnader. Vanl. ingå de förening med
basiska äggvitekomponenter, och déssa föreningar
kallas då nukleoproteider. De olika
slagen av dessa sammansatta äggviteämnen
karakteriseras i första hand av de i dem ingående olika
n. Nukleoproteiderna förekomma huvudsaki. i
cellkärnorna, där de utgöra en huvudbeståndsdel
av kromosomerna. Ju cellkärnerikare ett organ
är, desto större plägar dess halt av
nukleoproteider vara. De i dessa äggviteämnen ingående n.
äro av särskild vikt i vår ämnesomsättning,
emedan purinämnena äro modersubstanser till
urinsyran. Alla 4 nukleinbaserna övergå näml, genom
oxidation och desaminering i urinsyra. Urinsyran
bildas sålunda dels av våra egna nukleoproteider,
dels av födans nukleoproteider. Vid förtäring av
t. ex. den cellrika brässen ökas
urinsyrautsöndringen.

Nu’kleoalbuminer äro enkla äggviteämnen,
vilka i molekylen hålla fast bundet fosfor. De ha
karaktären av syror, äro olösliga i vatten i fri
form men lättlösliga efter tillsättning av små
mängder alkali. I neutral lösning koagulera de
ej vid kokning men väl i svagt sur. N. likna
globulinerna men skiljas från dessa genom sin
fosforhalt samt därigenom, att de vid inverkan
av magsaft giva en olöslig rest, pseudonuklein;
den viktigaste representanten är kaseinet i mjölk.

Nukleol [-å’l], kärnkropp, se Cell, sp. 563.

Nukleon [-å’n] (av lat. nu’cleus, kärna), fys.,
gemensam benämning på de partiklar, som
sammansätta atomkärnorna, d. v. s. protoner och
neutroner. Då dessa kunna övergå i varandra, kunna
de betraktas som olika tillstånd hos en och
samma elementarpartikel, nukleonen.

Nukualofa [-lå’fa], huvudstad på Tongaöarna.
Nuku-Hiva, se Marquesasöarna.

Nülla di’es si’ne linea, lat., ”ingen dag utan
ett penseldrag” (eller: ”en rad”); maning till
flit, av Plinius d. ä. tillagd Apelles.

Nülla régula si’ne exceptiöne, lat., ”ingen
regel utan undantag”.

Nullifikatiön, ”försättande ur kraft”,
unions-rättslig term i U.S.A., innebärande krav på viss
vetorätt för enskild stat mot
unionsmyndigheter-nas beslut. Den starkt protektionistiska tulltariff,
som 1828 antogs av kongressen, väckte häftig
opposition i de frihandelsvänliga sydstaterna.
Förenta staternas dåv. vice president John C.
Calhoun formulerade och utvidgade då den i hans
hemstat, South Carolina, redan tidigare hyllade
nullifikationsteorien. Då 1828 års tariff akt
enligt Calhoun var orättvis och författningsstridig,
ansåg han en enskild stat ha rätt att förklara den
kraftlös och ogiltig inom sitt eget område.
Calhoun motiverade lagligheten av en dylik
”nulli-fikation” med läran om de enskilda staternas
suveränitet och unionsförfattningens
fördragskarak-tär. Flera av sydstaterna slöto sig till Calhouns

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffp/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free