Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norsk konst - Medeltidens konst - Nyare tidens konst - 1700-talet - Efter 1800
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
Norsk konst
182
rektangulära kyrkor utan särskilt markerat kor.
Ung. vid denna tid började man bygga med
tegelsten i östlandet. Bland profana byggnader
från medeltiden märkas främst slotten Akershus
och Bergenhus; den förnämsta återstoden är
den under 2:a världskriget (1944) skadade, omkr.
1250 uppförda Håkonshallen i Bergen.
Den medeltida skulpturen. Vid medeltidens
början härskade djurornamentiken med kämpande
lejon och drakar, t. ex. på Urnesportalen (1060
—80), och djurstriderna fortsätta på
stavkyrko-portalerna ännu in på 1200-talet. Ett annat
nationellt motiv, som fortlever, är
figurframställningarna av Sigurd Favnesbanes saga på en grupp
portaler från 1200-talet. Den
allmäneuropeisk-romanska ornamentiken och skulptursmyckningen
infördes med den kristna konsten. Från mitten
av 1100-talet finnes friskulptur i trä med
bysan-tiniserande drag: Olavsbilden från Værnes kyrka,
korsfästelsegruppen från Giske (omkr. 1200)
0. a. Under engelskt inflytande skapades under
1200-talets förra hälft en egenartad unggotisk
skulptur med hög konstnärlig kvalitet: krucifixet
och Mikaelsstatyn från Mosvik, Olavsstatyn från
Fresvik och Paulusstatyn från Gausdal,
korsfästelsegruppen från Balke m. fl. Huvudverken i
den franskinfluerade höggotiken finnas först och
främst i Trondheims domkyrka, t. ex.
Johannes-statyn, Dionysiosstatyn och en del huvuden.
Omkr. 1300 arbetade i Trondheim ett flertal
konstnärer med utpräglat realistisk läggning.
Olavsbilderna från Bö i Vesterålen och Ekne
i Tröndelagen från 1300-talets senare hälft visa
trots utländska paralleller tydlig norsk egenart.
Senare påverkas skulpturen av tyska
stilinflytel-ser.
Medeltida måleri. Mycket litet romanskt
måleri är bevarat. Från unggotik och höggotik
däremot finnas många arbeten i behåll:
antemen-saler från Heddals, Ulviks, Kinsarviks, Hauges
m. fl. kyrkor från förra hälften och mitten av
1200-talet, från Nes, Dale, Ärdals och öye m. fl.
kyrkor från 1200-talets senare hälft och början
av 1300-talet, vidare de målade framställningarna
av Margaretalegenden i valvet i Torpe kyrka
(omkr. 1250) och takmålningarna från Åls kyrka
(något yngre).
Nyare tidens konst. Från reformationen till
1700. Den nya tidens arkitektur spåras i
utformningen av fasaden till Rosenkranstornet på
Bergenhus (1560-talet). På Akershus om- el.
nybyggdes på 1620—30-talen de flesta husen
omkring borggården, då Kristian IV
ämnade göra slottet till residens (se bild vid
Akershus fästning). De intressantaste
anläggningarna från detta årh. äro östråt (1654—56;
ödelagt av eld 1916) och Rosendal (1661—65). På
bondgårdarna började det medeltida eldhuset
ersättas av stugor med öppen murad spis och
fönster. Sedan den murade spisen kommit i bruk,
uppfördes mera allmänt boningshus i två
våningar, vilkas svalgångar på gammalt sätt vanligtvis
rikt utsmyckades med skuren ornering. De
landskyrkor, som uppfördes under denna period, voro
i allm. knuttimrade. — Skulpturen efter
re
formationen inskränkte sig till utsmyckning av
altaruppsatser, predikstolar o. a. kyrkomöbler;
profan arkitekturskulptur förekom mera
sparsamt. — Måleriet hade två huvudområden:
kyrkodekoration och porträttmåleri. Altartavlor
o. dyl. utfördes gärna efter utländska
kopparstick, varför den originella konsten möter nästan
uteslutande i porträttet, vanl. av nordtysk och
holländsk stilriktning. — Vävningen av
billed-tepper rönte påverkan av de nya
stilströmningarna på kontinenten.
1700-talet. Arkitekturen under detta
årh. gynnades av det ekonomiska uppsvinget.
Särskilt träbyggnaderna äro talangfulla
översättningar av den utländska monumentala
stenar-kitekturen. Stiftsgården i Bergen är ett typiskt
ex. på en väl avbalanserad pilasterarkitektur
(1704—08). Rokokons huvudverk är Kongsbergs
kyrka (1740—61). I stiftsgården i Trondheim
(1174—78) möter man vid sidan av kraftig
rokoko fin, tidig Ludvig XVI:s stil. —
Skulpturen tjänade liksom under föreg. skede
väsentligen till utsmyckning av kyrkor och, i
stigande grad, av privathus. I början av årh., då
akantusbarocken spelade huvudrollen, låg
ledningen hos Oslos bildhuggare. — Måleri.
Även under detta årh. voro porträtten de
förnämsta, men det målades också en mängd
väggdekorationer. Bekanta namn äro Eggert Munch
(omkr. 1685—1764), M. Blumenthal (1719—63),
H. C. F. Hosenfeller (omkr. 1722—1801) och
den egendomligt begåvade bondemålaren P.
Od-nes (i739—92).
Efter 1800. Arkitektur. Efter 1814 kom
den officiella arkitekturen i förgrunden; staten
behövde nya representativa byggnader. Stilen
präglades av den empire, som under C. F.
Han-sens tid rådde vid Köpenhamns akad. Därifrån
kommo J. G. Löser (1777—1829), H. D. F.
Linstow (1788—1851; slottet, 1824—48, och
Karl Johans gates reglering, Oslo) och Chr. H.
Grosch (1801—65), vars byggnadskonst visar
klar enkelhet och manlig kraft (börsen, Norges
banks gamla byggnad och observatoriet m. fl. i
Oslo, Haldens kyrka o. a.). Samtidigt som
Grosch efter sina planer, som korrigerats av
tysken C. F. Schinkel, byggde univ. i Oslo (1841
—53; se bild vid Grosch), det mäktigaste
monumentet över klassicismens byggnadskonst i
Norge, uppförde han slaktarbodarna vid Vor
Frelsers kirke i Oslo (1840—59) i romansk
stil av oputsat tegel. Han inledde därmed
den romantiska epok, som fick en
framträdande representant i den tyskfödde H. E.
Schirmer. Till samma riktning hörde f. ö.
dansken J. H. Nebelong (1817—71) och svensken E.
V. Langlet (1824—98; stortingsbyggnaden, 1861
—66). Oskar II :s epok var här som i Sverige
stilupplösningens och pastischens tid. Arkitekterna
voro mest norrmän men med tysk utbildning,
och det tyska inflytandet var mycket starkt.
Norge fick på 1890-talet genom Holm Munthe
(1848—98) även den s. k. drakstilen, ett uppkok
på stavkyrkornas dekorationsmotiv. Kring
sekelskiftet 1900 erhöll Norges arkitektur åter en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
