Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norska litteraturen - Norska rännan - Norska Skogsbygden - Norska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175 Norska rännan-
cialt inriktad. På landsmål skriver Inge K r
o-kann (f. 1893), som gjort sig uppskattad för
ett par skildringar ur brytningstiden mellan
medeltid och reformation i en norsk bygd. På
landsmål skrevo också en rad lyriker, som
framträdde omkr. 1930, bl. a. Jacob Sande (f.
1906) och Åsmund Sveen (f. 1910), som
delvis anknöto till mera moderna strömningar,
under det att Han s-H e n r i k Holm (f.
1896) i sin väldiga diktcykel ”Jonsoknatt” (1933)
helt inspirerats av nationella motiv och folkliga
föreställningar. En starkt personlig ton ljuder
i den lyrik, som skrivits på landsmål av
Halldis Moren Vesaas (f. 1907). Av lyriker
på riksmål, som framträdde på 1930-talet,
märkas Louis Kvalstad (f. 1905), som lärt
av modernt måleri, och Emil B o y s en (f.
1900), reflektor och kräsen artist.
2:a världskriget med den tyska ockupationen
av Norge fick djupgående verkningar för den
norska litteraturen. Bland ”krigsdiktarna”
märkas främst lyrikerna Nordahl Grieg, A.
överland, G. Reiss-Andersen och Inger Hagerup
(f. 1905). Av prosaböcker, som vuxit fram ur
kriget, märkas Ödd Nansens (f. 1901)
dagbok från Grini och Sachsenhausen, ”Fra dag til
dag” (3 bd, 1946—47), och Peter Moens
(1901—44) från Möllergaten (postumt utg. 1949),
Knut Hamsuns ”Paa gjengrodde Stier” (1949),
där förf, sökte försvara och förklara sin
hållning under kriget, S. Hoels essäbok ”Tanker
i mörketid” (1945) och H. Krogs ”Meninger”
(1947). Motiv från kriget varieras i S. Hoels
roman ”Möte ved milepelen” (1947), J. Borgens
”Ingen sommer” (1946), Sigurd Evensmos
(f. 1912) romaner ”Englandsfarere” (1945) och
”Oppbrudd etter midnatt” (1946), R. Fangens
roman ”En lysets engel” (1945), T. Vesaas’
”Huset i mörkret” (s. å.), O dd
Bang-Han-sens (f. 1908) romaner ”Ringen rundt
brön-nen” (1946), ”1 denne natt” (1947) och ”Möllen
og lyset” (1949), A. Sandemoses roman ”Alice
Atkinson og hennes elskere” (1949), Gunnar
Larsens ”Sneen som falt ifjor” (1948), N. J.
Ruds romantrilogi ”Fredens sönner” (1947),
”Kvinner i advent” (1948) och ”Vi var jordens
elskere” (1949), Kåre Holts roman ”Det store
veiskillet” (1949), Synnöve Christensens
(f. 1919) på svenska först utgivna romaner ”Ja,
jag är en norsk kvinna” (1943) och ”Det
kommer dagar efter dessa” (s. å.), Cora Sandels
novellsaml. ”Figurer på mörk bunn” (1949) och
Hans Heibergs skådespel ”Broen” (1945) och
”Minnesfesten” (1946). Mer el. mindre märkta
av den stora brytningen i det norska folkets
historia äro en rad yngre norska förf., ss. Finn
Havrevold (f. 1905), som slog igenom efter
kriget med tre inträngande romaner, bl. a.
”Skre-det” (1949), Arne Skouen (f. 1913) och
Torborg Nedreås (f. 1906). Inom lyriken
ha under 1940-talet framträtt en rad begåvade
diktare, utom den redan nämnda Inger Hagerup
bl. a. André Bjerke (f. 1918), Paal
Brekke (f. 1923), Carl Keilhau (f.
1918), Per Arneberg (f. 1901), Claes
-Norska språket 176
Gill (f. 1910; debut 1939), Gunvor Hofmo
(f. 1921), Einar Skjæraasen (f. 1900),
Tormod Skagestad (f. 1920), Tor
Jonsson (1916—51) och Astrid T o 11 e
f-sen (f. 1898).
Litt.: F. Bull, F. Paasche och A. H. Winsnes,
”Norsk litteraturhistorie” (5 bd, 1924—37); Ph.
Houm, ”Modern norsk litteratur” (1951).
Norska rännan, se Nordsjön.
Norska Skogsbygden [nö’-], sn i
Västergötland, se Skogsbygden.
Norska språket framträder som särskilt språk
under vikingatiden. Efter Islands kolonisering
avsöndrades isländskan som en egen dialekt, först
föga skild från n. I n. har h fallit framför
l, n, r, t. ex. (hjlaupa, löpa, (hjniga, böja,
(hjriöta, ryta, i isl. övergick øy till ey och
senare 0 till æ. Från danska och svenska skiljer
sig n. i samma mån som västnordiskt språk
skiljer sig från östnordiskt, bl. a. genom bevarade
diftonger: au, ei, øy. De äldsta bevarade
handskrifterna äro från omkr. 1150. I äldsta tid
framträda dialektskillnader: västnorska
handskrifter ha s. k. u-omljud i former som
mpn-nom, åt männen, vér kgllom, vi kalla, vilka i
östnorskan liksom sv. och da. hette mannum,
kalium. På noo-talet skönjas tendenser till norskt
riksspråk, på 1200-talet framträder tydligt
ett gemensamt officiellt språk, som mest
bygger på tröndska och västnorska. Detta språk
är ännu mycket fornartat, med rikt
böjnings-system, fyra kasusformer etc. Efter den
politiska föreningen med Sverige från 1319 och
senare med Danmark upplöses detta fornnorska
skriftspråk, dels genom talspråkets egen
utveckling, dels genom det starka inflytandet från
grannländernas språk och, framför allt i
köpstäderna, inverkan från lågtyskan. Litteraturspråket
färgas i hög grad av de främmande mönstren.
Talspråket utvecklades i samma riktning som i
de övriga nordiska språken och i allm. de nyare
europeiska språken: mångfalden av
böjningsformer minskas, och ordställningen blir mera
bunden; kasusformer och verbformer ersättas av
småord, särskilt prepositioner och modala
hjälpverb; ändelsevokalerna försvagas, i synnerhet i
ö. Norge (som nu får större betydelse) i tydligt
samband med de svenska dialekternas utveckling.
Det fornnorska skriftspråket, ännu stundom
brukat i urkunder, blir småningom halvt
obegripligt. Mot medeltidens slut blev danskan Norges
off. språk och med reformationen också
kyrko-och skolspråk (vid sidan av latinet). Talspråket
var dock alltjämt rent norskt, om också mycket
moderniserat; blott i städerna, särskilt i
ämbets-mannakretsar, var det starkare uppblandat med
danska ord och former. — Det danska
skriftspråkets välde i Norge varade ända till
1800-talet. De norskfödda författarna skrevo i
huvudsak danska, dock mer el. mindre norskfärgat.
Först efter Norges politiska frigörelse (1814)
framträdde de nationella språksträvandena
starkare och ha senare lett till fullständig
frigörelse från beroendet av danskan. Ännu på
1820-talet utlästes litteraturspråket i nära anslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
