Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nors - Norsbo (Johansson), Hans - Norsborg - Norsholm - Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägar - Norsjö - Norsjö - Norsjö och Malå tingslag - Norsjö revir - Norska havet, Norskehavet - Norska hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Norsbo—Norska hästen
170
Hans Norsbo: Vår. Torrnålsgravyr, #938.
ryggen grönaktig, annars ljusgul utom en
blå-aktig strimma längs sidolinjen. Den kan bli 40
cm lång men är vanl. betydligt mindre. I
Sverige förekommer den längs ö. kusten i både sött
och salt vatten men leker alltid i sötvatten. S.
om Östergötland och på västkusten finnes den
på spridda ställen. N. är viktig framför allt
som föda åt värdefullare fiskslag.
Norsbo (före 1938 Johansson), Hans
Fredrik, konstnär (f. 1897 5/i), studerade 1915
—18 vid Konstakad. och 1917—18 för A.
Tallberg. 1920—29 gjorde han talrika resor, bl. a.
till Frankrike, Italien och Österrike. N. tillhör
de s. k. Falü-grafikerna. Han har främst
sysselsatt sig med torrnålsradering; hans stil är
detaljerat naturalistisk, mycket nyansrik och skarp
i konturerna. Sina motiv har han funnit bl. a.
i Stockholms kåkpartier och i svenska och
utländska landskap. — Litt.: R. Hoppe och G.
Jungmarker, ”Svart och vitt” (1947).
Norsborg, Stockholms stads
vattenledningsverk på N :s gårds ägor i Botkyrka sn,
Stockholms län, mellan Bornsjön och Mälaren;
invigt 1904. Gården var 1698—1762 boställe för
lagmannen i Södermanland och köptes 1778 av
J. Liljencrantz, som uppförde nuv.
huvudbyggnaden. 1900 inköptes N. av Stockholms stad.
Tätorten Norsborg har 339 inv. (1951).
Norsholm. 1) Storkommun i Östergötlands
län, Bråbygdens och Finspånga läns domsaga,
omfattar socknarna Skärkind och Kimstad; 126,50
km2, 2,966 inv. (1953). — 2) Stationssamhälle
vid Göta kanal och Ö. stambanan m. fl.
järnvägar, belägen i N.i), Kimstads sn,
Östergötland, vid ö. ändan av Roxen; 469 inv. (1951).
N. därom, vid Motala ströms utlopp ur Roxen,
ligger det gamla godset N., som redan på 11
ootalet, då kallat Munkeboda, lydde under
Linköpings biskopsstol och vid medeltidens slut
flyttades från vänstra flodstranden (där
obetydliga rester av biskopsborgen finnas) till nuv.
plats och kallades N o o r.
Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägar
ha en längd av 202 km, inkl, sidolinjen
Spånge-näs—Vimmerby. Spårvidden är o,89i m. N.
öppnades för trafik 1878—79 men hade på sträckan
Åtvidaberg—Bersbo haft en föregångare sedan
1856, näml, en smalspårig gruvbana.
Norsjö, sjö i Telemark fylke, Norge,
genom-fluten av Skienselven; 60 km2, 15 m ö. h., 176
m djup.
Norsjö. 1) Kommun i Västerbottens län, Malå
och Norsjö tingslag, v. n. v. om Skellefteå;
1,929,90 km2, 7,393 inv. (1953); delad i Norsjö
(5,485 inv.) och Bastuträsks (1,908 inv.)
kyrko-bokföringsdistrikt. N. är ett sjörikt, småkuperat
myr- och skogsland kring nedre Malåns lopp
till Skellefte älv. 3,381 har åker. I N. ligga
f. d. municipalsamhällena N.2) och Bastuträsk
(båda upplösta Vi 1953), ett par elkraftverk,
sågverk och snickerifabriker. N. har betydande
malmförekomster. Ung. halva N:s areal äges av
staten och bolag. Den nuv. kyrkan av trä
uppfördes 1917. Pastorat i Luleå stift,
Västerbottens n. kontrakt.
2) Municipalsamhälle (1935—1952) i N.i),
omfattande kyrkbyn på ö. straden av Norsjön;
13,49 km2; 1,079 inv. (1952). N. har tingshus,
kommunal mellanskola, apotek, provinsialläkare
och distriktsveterinär.
Norsjö och Malå tingslag i Västerbottens
län heter sedan 1935 Malå och Norsjö
tingslag.
Norsjö revir, adress Skellefteå, tillhör
Skellefteå distrikt och omfattar Norsjö och Bureå
samt del av Skellefteå socknar inom
Västerbottens län.
Norska havet, Norskehavet,
Nordatlantens n. ö. del, vars gränser kunna dragas på
följ, sätt: Norges v. kust
(Stad)—Shetlandsöarna—Skottlands n. v. hörn—Färöarna—Island—
Blosseville-kusten
(östgrönland)—Nordostrun-dingen (Nordöstgrönland)—Spetsbergen—Björnön—Nordkap. N. kallas också S k a n d i k (en
av G. De Geer införd benämning).
Norska hästen förekommer i två skilda typer.
Den äldre, fjordhästen el. V e s 11 an d
s-rasen, tillhör de ponnyartade hästraserna.
Storleken är omkr. 142—155 cm och färgen vanl.
black med ål efter ryggen och mittpartiet i man
och svans svart. Ryggen är ofta något lång,
benen synnerligen torra och fina med små fasta
hovar. Fjordhästen har en utomordentlig förmåga
att taga sig fram i oländig mark. — G u
d-brandsdalska hästen el. ö s 11
andsrasen är den nordligaste grenen av den tyngre
europeiska typen (se bild 9 å pl. vid
Häs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
