Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrman, Herman - Norrman, Lars - Norrsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
N orrman—N orrsken
162
Herman Norrman: När dimman stiger, 1904.
Waldemarsudde.
fattning av naturens former. Detta drag
skärptes ytterligare, då han (från 1890) var bosatt
i sin hembygd Tranås i Småland. — Litt.:
Mo-nogr. av U. Hård af Segerstad (1948).
Norrman, Lars Arvid, målare (f. 1915 13/n),
studerade vid Otte Skölds målarskola 1931—33
och därefter för Fernand Léger i Paris. N. var
huvudsaki. bosatt i Paris intill 1939 men
gjorde även studieresor till Spanien,
Sovjetunionen, Nordafrika och Italien samt Grönland (1937
och 1939). Efter 2:a världskriget har N. rest
i Franska Västafrika (1946—47). Han erhöll
1943 Leander-Engström-stipendiet (”Unga
tecknare”). N. har icke endast hämtat motiv från
främmande och exotiska miljöer utan har även
i Sverige funnit konstnärligt outnyttjade
motivfält, bl. a. från glasbruk och operationssalar. I
en av Manufaktur-ab:s i Malmö matsalar
utförde N. 1946 en stor freskomålning. N. målar
även stilleben, framför allt med fiskredskap.
Stilistiskt utmärkes N :s konst av skärpa i konturen
och balans i kompositionen och av en ganska
torr och kylig färghållning. Intryck och
upp
levelser från sina vistelser på Grönland och i
Afrika har N. utg. i bokform med egna ill.
(”Inok”, 1949, och ”Tubab”, 1950). Han är
representerad i bl. a. Nationalmuseum,
Stockholm.
Norrsken (lat. auröra boreäHs), egenartat
självlysande fenomen hos större el. mindre delar
av natthimlen, på Sveriges breddgrader mest i n.,
därav namnet. På s. halvklotet benämnes skenet
sydsken; gemensamt namn är polarsken.
1881 publicerade tysken H. Fritz sin berömda
karta över polarskenets frekvens över n.
halvklotet. Linjer, som sammanbinda orter med
samma frekvens, kallas isochasmer, och dessa
linjer bilda slutna kurvor runt den
jordmagnetiska axelns skärningspunkt med jordytan.
Denna punkt ligger enl. beräkningar av V.
Carl-heim-Gyllenskiöld och A. Schmidt vid 78° 30’
n. br. och 68° 38’ v. Igd, under det den
magnetiska nordpolen har sitt läge s. och v. därom
el. omkr. 700 30’ n. br. och 950 30’ v. Igd. Zonen
för maximal frekvens går över n. Norge. N.
och s. därom avtager frekvensen. Därför synas
de flesta polarsken av personer norr om detta
bälte mot s. men av personer s. om bältet mot
norr. En liknande fördelning av polarskenen
måste förefinnas runt den jordmagnetiska axelns
skärningspunkt med s. halvklotet.
Olika typer av polarsken finnas. — 1)
Bågar äro oftast orörliga, bågformiga ljusbälten
med en underliggande mörk zon. Deras färg är
vit el. något gulaktig. I allm. ligga de 20 å 150
över horisonten el. höja sig knappast över
denna. — 2) D r a p e r i e r. Stundom uppträda
strålar i bågarna, de bilda stråliga bågar. Dessa
polarsken äro övergångsstadier till ännu rörligare
ljusfenomen, draperier, vilkas utseende framgår
av namnet. De bestå av nedåt riktade spetsar,
som oftast äro rödfärgade och som röra sig ’
draperiernas längsriktning och nedåt-uppåt. De
liksom skjuta ned från ett ovanför böljande
ljusbälte av grön och gröngul färg. — 3)
Polar-skenskrona, strålar, som konvergera mot
magnetiskt zenit. Även dessa äro vackert
färgade. — 4) Strålar, oftast gula, som snabbt
skjuta upp över himlen och lika snabbt försvinna.
NF XVI — 6
Norrskensdraperier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
