Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrbotten - Klimatet - Växtvärld - Djurvärld - Befolkning och bebyggelse - Ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
Norrbotten
144
lägger sig vid Luleå omkr. 3 nov. och blir isfritt
där omkr. 26 maj. Den årliga nederbörden
uppgår i N :s nedre delar till 500—600 mm
(Haparanda 532 mm). Längst i n. understiger den 400
mm. I kustlandet ha juli—okt. den största
neder-bördsmängden.
Växtvärld. N. tillhör helt och hållet
barrskogs-regionen. Den härskande vegetationen är en
enformig tallskog på torr sandmark och granskog
på fuktigare jordar. Egendomligt för kustlandets
tallhedar är att skvattram där är karaktärsväxt.
I nedre Tornedalen anträffas Chamaedaphne
ca-lyculata, en halvbuske med ö. utbredning och som
f. ö. saknas i Sverige. På strandängarna vid
Tor-neälv och Bottniska viken finnas andra ö. arter,
som för Sveriges vidkommande äro begränsade
till dessa trakter, näml. Moehringia lateriflora,
Arctophila fulva, Primula sibirica,
Chaerophyl-lum Prescottii, Polemonium acutiflorum, Hip
puris tetraphylla och Ranunculus auricomus v.
sibi-ricus.
Djurvärld. Med hänsyn till djurvärlden
överensstämmer N. med de lappländska
skogsområdena och tillhör den högboreala regionen.
Lodjuret förekommer i en fåtalig stam, och i
Bottniska viken äro gråsälen och vikarsälen vanliga.
Skedand, vigg, grågås och gråhakedopping, vilka
även förekomma i landets s. delar, ha här ett n.
häckningsområde, och i kustlandet finnes
storspoven. Av från ö. invandrade arter må nämnas
videsparven och mosnäppan. Bland fiskarna äro
lax, sik, siklöja, harr och strömming allmänna.
Myskoxen förekommer f. n. (1953) i
Norrbottens län, invandrad från Norge.
Befolkning och bebyggelse. N. hade Vi 1952
173,709 inv. 1805 var inv.-antalet 27,895, 1865
58,109 och 1900 106,793. Bebyggelsen är mycket
ojämnt fördelad och är företrädesvis förlagd till
älvdalarnas nedre delar, där den ofta är samlad
i byar av betydande storlek. Särsk. i n. finnas
stora fullständiga ödemarker. Luleå vid
Lule-fjärden, övre Norrlands ledande stad, erhöll
stads-privilegier 1621. Inv.-antalet har vuxit snabbt
under 1940-talet, vartill icke minst tillkomsten
av Norrbottens järnverk bidragit. Piteå, beläget
mellan N. och S. Stadsfjärdarna, anlades även
1621. Haparanda vid Torne älvs mynning i en
bördig jordbruksbygd blev stad 1842. Boden,
stad 1901, är garnisonsstad och
kommunikations-knut. övriga administrativa tätorter äro Älvsbyn,
köping 1948, kommunikationsknut, och Kalix vid
Kalixälvens mynning, viktig handelsplats. —
Inom Torneå, Paj ala och Korpilombolo tingslag,
d. v. s. Torneå domsaga (1953; 36,223 inv.) bor
huvudsaki. finsktalande befolkning.
Ekonomisk geografi. Folkmängden fördelade
sig 1945 på de olika yrkesgrupperna sålunda:
j ordbruk med binäringar 42,3 °/o, industri och
hantverk 27,2%, samfärdsel och handel 15,2%,
allmän tjänst och fria yrken 9,4 % samt husligt
arbete och ospecificerad verksamhet 5,9 °/o.
Jordbruk med boskapsskötsel.
Åkerbrukets huvuduppgift är höproduktion. N.
hade 1944 66,512 har åker, 36,854 har slåtteräng,
20,714 har betesäng, 1,720,408 har skogsmark och
799,894 har övrig mark. Endast 68 brukningsdelar
överstego 20 har (1944). Nyodlingar ökade
åkerarealen under tiden 1927—49 med 20,404 har. Men
ännu finnas stora arealer odlingsbar jord
obrukade. Trots den korta vegetationstiden, 150 dagar
i Tornedalen, kan den bördiga och lättbearbetade
jorden för vissa grödor ge verkliga
rekordskördar på gr. av det gynnsamma temp.- och
ljusklimatet. Även trädgårdsodlingen ger goda
resultat. Det dominerande sädesslaget är korn.
Saltsjöfisket sysselsatte 1948 i
Norrbottens län 325 yrkesfiskare och 449 personer med
fiske som binäring. De ekonomiskt viktigaste
fiskslagen äro lax, strömming och sik, varav
sammanlagda värdet var 1,9 mkr el. 90% av
fiskets avkastning i länet. Laxfiskets värde var
19,9 % av hela rikets. Torne och Lule älvar äro
jämte Mörrumsån i Blekinge Sveriges bästa
laxälvar.
Skogen. Vid riksskogstaxeringen 1941 täckte
den skogsprodukti va marken 65,9% av hela
landarealen och myr 26,7 °/o. Betr, barrskogens
fördelning dominera tallskogar i N:s n. del, medan
barrblandskogar överväga i den s. Den
sammanlagda kubikmassan inom bark för träd med minst
10 cm diam, i brösthöjd uppskattades till 77,449
mill. m3 (1926; 79,455 mill. m3), varav tall
utgjorde 57,4%, gran 24,9%, björk 15,7% och
övriga trädslag 2,9 °/o. Det s. k. virkeskapitalet
utgjorde 24,4 m3 tall, 10,1 m3 gran, 6,3 m3 björk
och 1,1 m3 övriga trädslag per har skogsproduktiv
mark. Skogsmarkens fördelning på
skogsägar-grupper var: kronoskogar 40,5 °/o, övriga allmänna
skogar 4,9%, aktiebolagsskogar 13,2% och
övriga enskilda skogar 42,3 °/o.
Industri. Sedan Lavers koppargruva
nedla-des 1946, bedrivs f. n. icke någon malmbrytning
i N. Järn- och metallindustrien har gamla anor
i N. De mest bekanta bruken äro Kengisverken,
gr. 1646, med masugn, stångjärnssmide och
kopparmyntsmedja, samt Gällivareverken (1745), med
bl. a. masugn i Strömsund, Råneå; samtliga
nedlagda under 1800-talet. De hade förädlat
lapp-landsmalmer, och som ett led i denna gamla
strävan får man betrakta anläggandet av Norrbottens
järnverk i Luleå. Det drives av staten och består
av elektriskt tackjärnsverk och elektrostålverk.
Mekaniska verkstäder finnas i Luleå, Boden och
Piteå. — Tegelindustri finns i Luleå och Boden.
— Trä- och pappersmasseindustrierna äro mest
betydelsefulla, ab. Statens skogsindustrier driver
sågverk på Seskarö och Båtskärsnäs, i Karlsborg
och på Lövholmen, där även Piteåverken ligga,
med tillverkning av bl. a. trähus, träkol och tjära,
samt sulfatfabrik i Karlsborg; Munksunds ab.
har sågverk, snickerifabrik och sulfatfabrik
(ingår i Svenska cellulosa ab.) på Pitholmen samt
träsliperi vid Luleå; Törefors ab. har sågverk
med wallboardfabrik vid Töre.
Kommunikationer. N. genomdrages av
stambanan genom övre Norrland och från Boden
av dess förlängning till Karungi, varifrån linjer
utgå till Haparanda och övertorneå. Luleå är
ändpunkt för malmbanan, som skär stambanan
i Boden; från Älvsbyn utgår en linje till Piteå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
