Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge - Förvaltning - Rättskipningen - Vapen och flagga - Förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Norge
102
tillsammans fylkeskommunen, till vars viktigaste
angelägenheter höra vägväsen, lantbruks- och
folkhögskolor, sjuk- och hälsovård samt i vissa
fall el-kraftförsörjning och kommunikationer.
Dess rättslige representant är den av regeringen
utsedde fylkesmannen, till vars viktigaste
uppgifter hör att framlägga budgetförslag. Rätten att
pålägga skatter och bevilja anslag utövas av
fylkestinget, som består av ordf, i fylkets
herreder. Dessutom skall finnas ett fylkesudvalg, som
träder i verksamhet, när fylkestinget är avslutat.
Det består av fylkesmannen som ordf, och 4
andra av fylkestinget valda medl. Enl. lagen om
kommunestyre i byene skola inom varj e bykommun
på liknande sätt utses bystyre, formannskap och
ordf. Till bykommunerna räknas icke blott
köpstäder utan också ladesteder, i den mån de använt
den dem 1837 medgivna rätten att upprätta egen
kommunstyrelse. Bykommunerna äro ej företrädda
i fylkestingen, om de också kunna samverka med
dem. En viss statsuppsikt över kommunerna
utövas dels av regeringen, dels av fylkesmannen.
Utan godkännande av den förra få vissa
finansiella transaktioner ej rättskraft. Kommunala
beslut skola underställas fylkesmannen.
Rättskipningen är modern och har numera
gemensam organisation för tvistemål (lag 1915, i
kraft 1926) och för brottmål (lag 1887, med
ändringar 1935). För medling i civila tvister finns
i varje kommun ett förlikningsråd om 3 lekmän,
valda av kommunernas fullmäktige. De egentliga
underdomstolarna utgöras av 87 herreds- och 4
byretter, bestående av en yrkesdomare, stundom
jämväl 2 lekmannadomare, genom lottning utvalda
från en lista, som uppgjorts av
kommunalfullmäktige. I byretterna, i Oslo, Bergen,
Trondheim och Stavanger, finnas dock flera
juristdomare. I andra instans, för både tviste- och
brottmål, döma 5 lagmansretter. Varje avd. av dessa
består av 1 lagman som ordf, och 2 lagdomare
samt 2 (el. i vissa mål 4) lekmannadomare,
utsedda på ovan angivet sätt. I brottmål ersättas
de sistn. av en jury om 10 medl., kallad lagretten.
Vart och ett av landets 5 lagdö-men är uppdelat
i smärre distrikt, kallade lagsokn, dit resp,
lag-mansrett reser ut för att hålla sammanträden,
överstiger tvistens värde 5,000 norska kr, kan
vädjas till Höy ester ett (se d. o.). Liksom i
Sverige finns här även särsk. avd. för meddelande av
prövningstillstånd (kjäremålsutvalgj om 3 medl.
För avdömande av brottmål ombildas
herreds-och byretterna till meddomsretter, bestående av 1
fackdomare och 2 lekmän som domsmän. Grövre
brottmål (om fängelse i över 5 år ingår i
straffskalan) prövas i 1 :a instans på lagmansting av
lagmansretten. Från lagmansretten kan sedan i
vissa fall klagas i Höyesterett.
Vapen och flagga. Vapen: sedan 1937, i
sköld, röd, lejon, guld, med krona, guld, hållande
yxa med bladet i silver och skaftet i guld. —
Flaggan är röd, belagd med blått kors med
vita kanter; örlogsflaggan är tretungad. 1814—21
användes den danska flaggan, i övre inre hörnet
belagd med det norska då hillebardbärande
vapenlejonet i gul färg, som handelsflagga, varefter
den nuv. infördes. Som för
N. och Sverige gemensam
örlogsflagga bestämdes
1815 den svenska, i övre
inre hörnet belagd med rött
fält, varpå vitt diagonalt
kors. 1844 blev
handelsflaggan, försedd med tre
tungor, örlogsflagga, och
både den och
handelsflaggan försågos med det s. k.
unionsmärket i rött, blått, vitt och gult, vilket
1898 utan konungens sanktion borttogs från
handelsflaggan och efter skilsmässan från Sverige
1905 även från örlogsflaggan.
Förhistoria. De äldsta påvisbara spåren av
mänsklig verksamhet i N. härröra från den äldre
stenålderns mesolitiska kulturgrupper: komsa-,
fosna- och den något yngre nöstvetkul turen.
Fyndorterna äro vanligtvis mycket fattiga. Boplatser
från komsakulturen finnas i Nordnorge och
karakteriseras av mycket ålderdomliga stenredskap. Man
har antagit, att de representera den första
invandringen till N. för över 10,000 år sedan av
senpaleolitiska folk från n. ö. Europa. Ungefär
jämngammal torde fosnakulturen på n. v. kusten
och i Oslofjordsområdet vara. Nöstvetkulturen
framträder särskilt typiskt i s. ö. N. men är
också spridd längs hela v. kusten. Dessa
grupper representera rena fångstkulturer och
efterlämna intressanta minnesmärken i form av de
naturalistiska hällristningar (fångsthällristningar),
som finnas särsk. i de n. delarna av N. Äldre
stenålderns fångstkultur förblev oförändrad fram till
och delvis under yngre stenåldern. Motsvarande
fynd på boplatserna bli därefter rikare, och de
väst- och nordnorska grott- och hällfynden (vid
Viste och Ruskeneset) ha lämnat ett rikt
material av horn- och benredskap. I de n. och
delvis i de v. delarna av landet sätter den
”arktiska” skifferkulturen sin prägel på fångst- och
boplatskulturen från mitten av yngre stenåldern,
medan de s. delarna påverkas av de syd- och
mellanskandinaviska kulturströmningarna.
Bronsålder skulturen i s. Norge betecknar en utveckling
av de neolitiska åkerbrukskulturerna. Fynden från
äldre bronsåldern äro rikast i och kring
Roga-land, medan yngre bronsåldern lämnat stora
offer- och skattfynd i ö. N. och i Tröndélag. I
n. N. har stenålderns fångstkultur levt kvar,
men på västkusten har det av allt att döma
funnits en bronsålderpåverkad blandkultur.
Bronsålderns gravrösen och starkt stiliserade
hällristningar (åkerbrukshällristningar) äro spridda över
stora delar av N. Som eljest i Norden inledes
även i N. järnåldern med en fyndfattig period.
På 200-talet e. Kr. inträder en blomstringstid,
som möjl. har samband med en expansion inom
landet. Från omkr. 200—600 e. Kr. infaller en
storhetstid för keramikproduktionen, och
importen av glas och brons från Europa är betydande.
Småningom utvecklas ett fast gravskick med rikt
gravgods, vilket medfört många och värdefulla
fynd. Samtidigt blir också särsk. Västnorge
centrum för den äldsta nordiska dj urornamentikens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
