Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge - Ekonomisk geografi - Finanser - Mått och vikt - Mynt - Bankväsen - Kyrklig förhållanden - Undervisningsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Norge
96
byggena; se bild 6 å pl.) mycket dyrbara, och
järnvägarna måste konkurrera med
kustfarten och biltrafiken. Järnvägarna hade 1949 en
sammanlagd längd av 4,472 km. De flesta
viktiga statsbanorna utgå mer el. mindre direkt från
Oslo (till Charlottenberg, Kornsjö m. fl.). Under
byggnad är Nordlandsbanan. Elektrifieringen
fortsätter, och 1951 voro Oslos båda förbindelser
med Sverige, över Kornsjö och Charlottenberg,
ombyggda för elektrisk drift. Även vägnätet är
mycket ofullständigt. Nordnorge n. om Bodö
(Sörfold) samt Bergen äro beroende av färjor
för sina förbindelser med det övriga landets
vägnät. De viktigaste tvärförbindelsevägarna äro:
vägens längs Sörlandskusten till Stavanger, vägen
från Telemark över Haukeli till Hardanger,
vägen från Hallingdal till Hardanger, vägen från
Hemsedal och från Valdres över Fillefjell till
Sogn samt vägen genom Ottadalen till Nordfjord
och Sunnmöre (Geiranger). Av dessa
vägförbin-delser till Vestlandet över fjällen hålles vägen
Valdres—Fillefjell—Sogn öppen för trafik
också om vintern, de övriga endast en del av året.
N. förbindes med Sverige genom 4 järnvägar samt
ett flertal landsvägar. Trafiken längs kusten
ombesörj es av talrika ångbåtslinjer, av vilka de
viktigaste, t. ex. hurtigruten mellan
Bergen—Trondheim och Kirkenes, men även fjordroutelinjerna
äro statsunderstödda. Under sommaren finnes även
flygförbindelse Oslo—Kirkenes längs kusten.
Flyglinjerna Oslo—Stavanger och
Oslo—Kristiansand trafikeras året runt. Oslo har från
flygplatsen Fornebu förbindelse med Europa och från
Gardemoen med Nordamerika. N. hade 1952
r33,899 bilar och 27,017 motorcyklar.
Turistväsen. Den storslagna naturen har
gjort N. till ett mycket besökt turistland.
Inkomsten av turisttrafiken 1950 beräknades av
Landslaget for reiselivet i Norge till 173 mill.
norska kr. Antalet utländska turister uppgick s. å.
till c:a 545,000, därav c:a 346,000 svenskar, c:a
100,000 danskar, 30,600 engelsmän och 28,800 från
U.S.A. och Canada. Av de inresta utlänningarna
kommo 308,000 med landsvägsfordon (därav
254,000 svenskar), 143,100 med järnväg, 76,000
med linjefartyg och 14,700 med flyg. De senaste
åren ha svenskars kortvariga besök med bil ökat
starkt. För svenska turister varade uppehållen i
N. 1950 i genomsnitt c:a 7 dygn, för danskar c:a
10 och för icke-skandinaviska utlänningar c:a 20
dygn.
Finanser. N. har alltid haft en relativt hög
skattebörda samt tidigare även en starkt
progressiv skattefördelning. Efter 2:a världskriget har
man dock i syfte att nå samhällsekonomisk
balans infört bl. a. en allmän omsättningsskatt, som
hårt träffar de breda lagren. Den norska
inkomstskatten är starkt progressiv och
kompletteras med en progressiv förmögenhetsskatt. Båda
äro till sin rättsliga konstruktion lika motsvarande
svenska skatter. Dessutom utgår en
egendoms-skatt, krigsskadeavgift, som finansierar
ersättningen till personer, vilka lidit krigsskador. Bortsett
från den allmänna omsättningsskatten vilar
kon-sumtionsbeskattningen främst å alkoholdrycker
och tobak. Till kommunerna erlägges en
proportionell inkomstskatt, en proportionell
fastighetsskatt, en proportionell förmögenhetsskatt samt en
särskild avgift för folkpensionering.
Mått och vikt. Metersystemet infördes 1875 och
blev obligatoriskt från lh 1882.
Mynt. N. övergick 1873 från silver- (1
specie-daler å 5 ort = 120 skilling) till guldmyntfot (1
krone å 0,4032258 g guld = 100 öre) men
biträdde först 1875 den 1873 bildade skandinaviska
myntunionen. Guldmyntfoten har sedan 1931
varit suspenderad.
Bankväsen. Från 1816 och fram till 1848 var
Norges bank (se d. o.) den enda allmänna
bankinrättningen i N. med undantag av
sparbankerna. 1848 grundades Christiania bank
og kreditkasse, som ännu i dag är en av
de ledande bankerna. Den är en ren lokalbank
med 10 avd.-kontor i huvudstadens olika delar.
Den har de senaste åren distanserats av D e n
norske Creditbank. Som Norges tredje
storbank kommer Bergens privatbank,
Bergen. Antalet affärsbanker uppgick 31/i2 1950
till 91, och deras sammanlagda inlåning från
allmänheten till 3,932 mill. norska kr. — S p a
r-banksväsendet är väl utvecklat, och även
på mycket små platser finnas sparbankskontor.
De första sparbankerna anses ha tillkommit strax
efter 1814, och 1950 räknades 606 sparbanker med
en samlad inlåning på 4,566 mill. norska kr.
Landets största sparbank är Oslo s p a r
e-bank. Hypotekskrediten har sitt
främsta stöd hos den 1851 grundade Kongeriket
Norges hypotekbank i Oslo. Den
andra mera betydande hypoteksinrättningen är
Norges kommunalbank.
Kyrkliga förhållanden. Den evangelisk-luterska
religionen är enl. grundlagen statens officiella.
Av rikets 3,156,950 inv. 1946 tillhörde c:a 3 mill.
statskyrkan, katolikerna uppgingo till 4,905,
metodister, baptister o. dyl. till 55,000, judar till 559;
23,058 tillhörde icke något religionssamfund. Full
religionsfrihet råder. Landet indelas i 9
bispe-dömmen med tills. 91 prosterier med 533 pastorat
(prestegjeld). Den högsta andliga myndigheten
inom vart bispedömme tillkommer dels biskopen
och dels ”stiftsdireksjonen”, bestående av biskopen
och den i stiftsstaden residerande fylkesmannen.
1933 upprättades s. k. bispedömmeråd. Från 1920
är varje prestegjeld en egen organisation. Dess
organ är kyrkostämman (menighet smö t et), som
väljer ett kyrkoråd (menighetsråd). Detta skall
bl. a. avge förslag vid tillsättandet av lediga
prästämbeten. — Lekmannarörelsen spelar en
betydande roll, medan de universitetsbildade ”liberala”
prästerna särskilt av lantbefolkningen betraktas
med misstro, vilket har lett till upprättandet av
en privat prästskola på ortodox grund (se
Me-nighetsfakultet). N:s kyrkfolk underhåller en
betydande missionsverksamhet.
Undervisningsväsen. Den allmänna
undervisningen är obligatorisk. Folkskolan är bottenskola.
Undervisningen är fri (kostnaderna delas mellan
stat och kommun), eleverna få fri skolmaterial,
fria läseböcker och mångenstädes fri tandvård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
