Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge - Klimat - Växtvärld - Djurvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Norge
86
I dessa delar av landet har
sommaren den största
dim-frekvensen liksom i de
arktiska områdena, medan
sydöstkusten har de flesta
dim-dagarna under vintern.
Nederbörden har en
maximalzon, som går längs hela
kusten ett stycke innanför
densamma. Inom denna zon
stiger den årliga
nederbörds-mängden i vissa delar av
Vestlandet till 2,000—3,000
mm. Nederbördsmängden
avtar från maximalzonen
hastigt österut och håller sig i
östlandet i allm. omkr. 600
mm. Inom
Gudbrandsdalslå-gens översta
dräneringsområ-de avtar den dock ända till
något under 300 mm.
Vestlandet och Nordnorge ha
ne-derbördsmax. under hösten
och vintern, östlandet under
sommaren. Våren är i hela landet den torraste
årstiden. Snögränsen ligger i det nederbördsrika
Vestlandet betydligt lägre (1,000 m ö. h. el. ännu
lägre) än i östlandet (i Dovre 1,600 m ö. h.).
I östlandet förekommer åska huvudsaki. som
värmeåskväder under sommaren, medan i Vestlandet
åska kan uppträda under alla årstider i samband
med lågtryckspassager.
Växtvärld. N:s växtvärld är på gr. av landets
nordliga läge relativt fattig, och mer än 2/s av
landets areal består av skoglösa fjällvidder. Av
fanerogamer finnas c:a 1,500 arter, övervägande
tvåhjärtbladiga växter. N:s stora utsträckning i
n.-s., de olika klimatiska, topografiska och
geologiska förhållandena förorsaka stora variationer
i vegetationsbilden. Oslotraktens och västkustens
silurområden ha den rikaste floran. Inom
urbergsområdena är den betydligt fattigare, och där
jordtäcket är tunt, uppträda ljunghedar. Medan
floran på de sydligaste låglandsområdena har en
mellan- el. västeuropeisk karaktär, får den i de
nordligaste delarna, i Troms och Finnmark
fyl-ken, närmast en arktisk prägel. Västkustens
milda vintrar tillåta kristtorn att växa vilt till
Kristiansund, murgröna till Bergen, samtidigt
som flera fjällväxter, t. ex. purpurbräcka och
fjällkåpa, gå ned till havet. De värmeälskande
lövträden, ek, bok m. fl., finnas från oslotrakten
runt kusten till 6o° n. br. men aldrig över 300
m ö. h. I dalgångarna i Östlandet växa
gran-och furuskogar. På Vestlandet växer granen
endast här och var inne i fjordarna, men från
Nord-möre till Helgeland dominerar den åter över
furen. Granens nordgräns ligger på 69° 30’,
furens på 70° 21’ n. br. Barrskogen går i
östlandet upp till c:a 1,000 m ö. h. Frånsett de
sydligaste kustområdena äro björkarter de
dominerande lövträden, och Betula tortuosa bildar
överallt den övre skogsgränsen. Denna faller
från omkr. 1,150 m ö. h. i de centrala
fjällområdena till omkr. 500 m på västkusten och un-
Skogsgränsen i norr, i närheten av Hammerfest.
der 100 m ö. h. vid finnmarkskusten. Björkens
nordgräns ligger på 710 10’ n. br., d. v. s. nära
N:s nordligaste punkt. Ovan skogsgränsen äro
högfjällen i den nedre zonen ofta beväxta med
videarter samt med dvärgbjörk och en. Högre
upp växa ljungarter, ännu högre en del örter,
gräs, halvgräs och ormbunkar. Högst av alla
fanerogamer går renblomman (Ranunculus
glacia-lis), till 2,370 m ö. h. på Galdhöpiggen. Mossor
och framför allt lavar täcka stora fjällvidder.
Särsk. rik fjällflora erbjuda de av skiffer
uppbyggda fjällen i Dovre-trakten och i Helgeland.
I dessa två, från varandra helt skilda
fjällområden finnas flera västarktisk-amerikanska arter av
fanerogamer, vilka anses vara relikter från sista
interglacialtiden.
Djurvärld. I N:s djurvärld finner man ett
utpräglat arktiskt element, som är talrikast i
landets nordligaste delar och här når helt ned till
de lågt liggande områdena. Som de mest
typiska representanterna räknas ren och fjällräv. I
landets sydligaste delar finna vi även detta
element, men det är här inskränkt till högfjället
ovan trädgränsen. I de lågt liggande sydligare
områdena av N. finna vi en utpräglad skillnad i
ö. och v. Barrskogens djurvärld i landets ö.
delar visar stark likhet med den mellansvenska. Dock
fattas de sydligaste formerna, t. ex. rådjuret.
Inom Vestlandets lägst liggande områden saknas
ett flertal av de ö. formerna. I gengäld finner
man här representanter för det milda atlantiska
klimatet, t. ex. kronhjorten. Sötvattensfaunan i
N. är delvis mycket fattig. Så är det blott ett
fåtal av de rena europeisk-asiatiska
sötvattensfis-karna (särsk. karpar), som förmått tränga in i
landet efter sista istiden. I en rad av N :s
vattendrag är laxöringen enda fiskarten.
Havsfau-nan är på gr. av tillströmningen av vatten från
Golfströmmen rik på s. och atlantiska former.
Arktiska former finnas dock så långt i s. som
till Oslofjorden, och deras antal tilltar betydligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
