Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nilsson, Wiwen - Nilsson-Ehle, Herman - Nilsson-Leissner, Gunnar - Nilsson-Tannér, Per - Nilssonia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
901
Nilsson-Ehle—Nilssonia
902
Vera Nilsson: Mormor och lillan, omkr. 1925.
Nationalmuseum.
poängterande av det konstruktiva. På senare tid
har N. infört en dekor, bestående av rätlinigt
pålagda ornament av monogram el. vapenbilder.
Även i fråga om smyckekonsten har N. sökt sig
fram mot en förnyelse med stenar slipade i stora
ytor och infattade i en enkel omfattning som
ringar el. som kläppar i av stavar sammansatta
kedjor. För kyrkligt bruk har N. utfört ett
stort antal nattvardskärl och bl. a. en
biskops-kräkla med kors av indiska eldtopaser. — Se bild
19 å pl. vid Guldsmedskonst.
Nilsson-Ehle, Nils Herman (före 1901
Nilsson), botanist, ärftlighetsforskare (1873
—1949), fil. dr och doc. i Lund 1909, med.
hedersdr 1918, prof, i fysiologisk botanik 1915, i
ärft-lighetslära 1917—38 (personlig professur, ord.
1936), tjänsteman vid och ledare av vete- och
havreförädlingen vid Sveriges utsädesfören.,
Sva-löv, 1900—15, chef för dess praktiskt
vetenskapliga verksamhet 1925—39. N. deltog som botanist
i J. Stadlings Andrée-efterforskningsexp. till
Sibirien 1898—99, bedrev herbariestudier i S:t
Petersburg 1900 och företog resor i
vetenskapligt och praktiskt syfte till flera länder i Europa
från 1903. Han utgav arbeten i floristik,
fysiologi, ss. över de mörka värmestrålarnas i
solljuset inverkan på växternas organisation, och
anatomi, ss. över starrarters bladstruktur och
”Spaltöffnungsstudien bei schwedischen
Sumpf-pflanzen” (1914). N. undersökte sädesslagens och
vallväxternas sjukdomar och deras ekonomiska
betydelse. Huvuddelen av N :s produktion föll
inom ärftlighetsläran. Hans förnämsta insats var
ett utbyggande av Mendels teori genom påvisande
av likverkande arvsfaktorer, vilka undersöktes
hos vete och havre betr, korn- och axfärg,
vin
terhärdighet, rostresistens och mognadstid.
Därigenom förklarades en mängd dittills dunkla
va-riationsföreteelser vid nedärvning. N:s
mutations-undersökningar rörde uppkomsten av
vildforms-liknande havre- och vetetyper och av
klorofyll-defekta korn typer samt röntgenbestrålningens
betydelse för ökad mutationsfrekvens. Hans
senaste arbeten avsågo kornförädling samt
framställning av polyploida och praktiskt nyttiga
former av skogs- och fruktträd. Av N:s genetiska
skrifter märkas ”Kreuzungsuntersuch ungen an
Hafer und Weizen” (2 bd, 1909—11) och ”Den
moderna ärftlighetsläran och dess betydelse för
växtodlingen” (1915). Hans nya vete- och
havresorter ha varit av största betydelse för
jordbrukets avkastning och ekonomi, och han torde vara
en av de allra framgångsrikaste vetenskapsmän,
som verkat inom praktisk växtförädling. Som
sådan vann han världsrykte och förde också
fram Svalövs-inst. till ett av världens främsta
på området. N., som avböjt kallelser till
professurer i Österrike-Ungern och Holland, samlade
kring sig talrika in- och utländska lärjungar och
var genom sin geniala skaparkraft och sin
medryckande entusiasm den drivande kraften vid
tillkomsten av inst., sällskap och tidskr. för
ärftlighetsforskning, rasbiologi, växt- och
husdjursförädling.
Nilsson-Leissner, Gunnar, genetiker,
jord-bruksforskare (f. 1895 26/s), son till chefen för
Sveriges utsädesfören., Svalöv, prof. Hj.
Nilsson; fil. dr 1927, e. lärare vid Alnarps
lantbruks-inst. 1917—18, förädlingsledare vid
Deutsch-Schwedische Saatzuchtanstalt i Derenburg 1920
—22, 1923—36 assistent vid Sveriges
utsädesfören :s vallväxta vd., från 1929 med betesväxter som
specialitet, 1936—44 föreståndare för nämnda
avd. samt sedan 1944 prof, och föreståndare vid
Statens centrala frökontrollanstalt och inspektör
för de officiella frökontrollanstalterna i landet.
1935—45 var han därjämte försöksledare vid
Sveriges betodlarförbund. 1950—52 var han chef för
FAO:s utsädessektion med säte i Washington,
senare Rom. N. har nedlagt ett framgångsrikt
arbete på förädlingen av de svenska vallväxterna,
särsk. betesväxterna, samt klöverarternas resistens
mot klöverröta och klöverål. N. har synnerligen
verksamt tagit del i det internationella samarbetet
och har under en lång följd av år varit sekr. i
Nordisk jordbruksforskarfören:s svenska avd.
Nilsson-Tannér, Per Emanuel, författare (f.
1904 9/2). N., som är bördig från Jämtland,
arbetade först som timmerhuggare, var 1922—27
journalist, företog 1928—31 resor i Centraleuropa
och 1938 i Ishavs-regionerna och var
krigskorrespondent i Finland 1940. Han debuterade 1926
som skönlitterär förf, med novellsaml.
”Nordan-ifrån”, där han anknöt till traditionell
norrlands-skildring, och har sedan utg. en lång rad
romaner, novellsaml. och ungdomsböcker, där han
vanl. hämtat motiv från sin hembygd.
Nilssonia, ett efter Sven Nilsson uppkallat
fossilt släkte (tillhörande underklassen
Nilssonia-les) av cykadofyterna, som först upptäcktes vid
Höör i Skåne. I mesozoisk tid (särskilt rät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
