Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nightingale, Florence - Nigritella - Nigritien - Nihil - Nihilism - Nihilister - Niigata - Niilivaara - Niininen, Margit - Nijinsky, Vaslav - Nijmegen - Nikaia - Nikander, Gabriel - Nikaupproret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
873
Nigritella—N ikauppr oret
874
2 %. För soldaternas välbefinnande i allm.
uträttade hon även mycket. I flera
skrifter (bl. a. ”Notes on nursing”, 1858; sv.
övers. 1861) meddelade hon sina rika
erfaren-hetsrön om sjukvård. — Litt.: Biogr. av E. Cook
(2 bd, 1913) och C. Woodham-Smith (1950; sv.
övers. 1952); L. Strachey, ”Eminent Victorians”
(1918; sv. övers. ”Tre gestalter”, 1932).
Nigrite’lla, bot., se Brunkulla.
Nigritien, äldre namn på Sudan.
Ni’hil, lat., intet. — N i’h i 1 humäni a me
a 1 i è n u m p u’t o, se Homo. — N i’h il v u’l g o
i n c e’r t i u s, ”intet är obeständigare än hopen
(massan)”, förk. citat från Cicero.
Nihili’sm. 1) (Filos.) Den åsikten, att
ingenting verkligt existerar; upphävande av moraliska
el. religiösa värden (etisk, resp, religiös n.); i
allm. förnekande el. motarbetande av en sak,
t. ex. försvaret (försvarsnihilism) el.
allmängiltiga värden (värdenihilism).
2) Eg. en intellektuell strömning i Ryssland
från 1860-talet, vilken ställde sig avvisande mot
den hävdvunna åskådningen inom filosofi,
religion och samhällslära m. m. Namnet härrör från
Turgenjevs roman ”Fäder och söner” (1862). —
I Västeuropa kallades länge allsköns ryska
revolutionära, terrorister, anarkister etc., för n
i-h i 1 i s t e r.
Nihili’ster, anhängare av nihilism (se d. o.).
Niigata, hamnstad i Japan, vid Japanska
havets kust, n. n. v. om Tokyo, nära Shinangos
mynning; 174,740 inv. (1945). Stora oljedepåer och
-raffinaderier, metall- och maskinindustrier.
Niilivaara [ni’livära], kyrkobokföringsdistrikt
i Gällivare kommun i Lappland.
Niininen [nFn-], Helena Margaretha
(Margit), finländsk författarinna (f. 1905), född i
Åbo, fil. kand, där 1930, lärarexamen och
skol-tjänstgöring, anställd vid Helsingfors stads
barn-skyddsverk 1939, byråföreståndare, ordf, i
Finlands svenska socialarbetares riksförb. 1946.
Avgörande för N. som förf, var det crime
passion-nel, där hon var den kvinnliga huvudparten och
som medförde, att hon för dråp dömdes till
fängelse 1928; hon frigavs 1929. Upplevelser
under fängelsetiden utnyttjade N. för sin
debutbok ”Bakom gallret” (1930). Hon har sedan utg.
novellsaml. ”Sökare och syndare” (1931),
”Ensammas ansikten” (1942) och ”Sin egen
verklighet” (1949) samt romanerna ”Tora Markman
och hennes syster” (1936) och ”Huset med den
gröna gardinen” (1944). — G. 1930 m. fil. mag.
Allan Törnudd.
Niji’nsky (ry. Nizjinskij [nji^nskaj ]), V a
s-1 a v, polsk-rysk danskonstnär (1890—1950). N.
var 1900—08 elev vid balettskolan i Petersburg
och tillhörde Djagilevs ryska balettrupp 1910—14,
då han vann världsrykte. Han reste kring med
egen trupp under 1 :a världskriget och hade som
solodansör en oerhörd framgång. N. var en rikt
begåvad dansör. Han ägde en ouppnådd teknik,
och hans scenframställning var intensivt
dramatisk och fascinerande uttrycksfull. Största
framgången hade han i Fokins baletter ”Karneval”,
”Rosendrömmen” och ”Petroushka”. 1919
stäck
tes N:s konstnärsbana av sinnessjukdom. — ”The
diary of Vaslav N.” utgavs 1936 av N:s hustru,
Romola N., som 1947 även utgav ”N. A
collec-tion of artides”. — Litt.: C. Beamont, ”Vaslav
N.” (1932); Romola Nijinsky, ”N.” (1933; sv.
övers. 1934); A. Bourman och D. Lyman, ”The
tragedy of N.” (1936).
Nijmegen [néi’meka], ty. Nimwegen, stad i
prov. Gelderland i Nederländerna på Waals v.
strand 5 km från tyska gränsen; 110,600 inv.
N., det romerska N aviomagus Batavorum, var
fri riksstad och medl. av Hansan. Det besattes
1672 av Turenne. Här hölls 1678—79 en stor
fredskongress, varvid “/s 1678 fred slöts mellan
Frankrike och Nederländerna, 17/g mellan
Frankrike och Spanien, 5/2 1679 mellan Tyska riket,
Frankrike och Sverige samt 12/10 mellan Sverige
och Nederländerna. Omfattande skador vållades
under 2:a världskriget i N:s centrala delar. På
Valkhof ser man byggnadsrester från
karoling-isk tid och äldre medeltid, från den förra ett
kapell, från den senare (Fredrik Barbarossas tid)
ruiner av kejsarpalatset med kapell. I gamla
staden ligger den gotiska Stefanskyrkan, nu till stor
del förstörd. Rådhuset, ett mästerverk i
senrenässans, är förstört, likaså våghuset (1612) och
en stadsport från 1545. N. har katolskt univ., gr.
1923, och två arkeol. museer. Mångsidig industri:
stora bryggerier och mejerier, maskin- och
bilfabrikation samt skeppsvarv. N. har två
flodhamnar.
Nfkäia, stad, se Nicaea.
Nika’nder, Johan Gabriel, finländsk
kulturhistoriker (f. 1884), fil. lic. 1915, doc. i nordisk
kulturhistoria vid Helsingfors univ. 1917, prof, i
nordisk kulturhistoria och folklivsforskning vid
Åbo akad. 1921. N:s forskningar ha främst gällt
folklig sedvanerätt samt bebyggelse och bostad
med lokalhistorisk utgångspunkt. Bland hans
talrika publ. märkas ”Jacob Tengström såsom
akademisk lärare och biskop intill 1808” (dr-avh.
1913), ”Fruktbarhetsriter under årshögtiderna hos
svenskarna i Finland” (i ”Folkloristiska och
etnografiska studier”, 1, 1916), ”Byar och gårdar i
Helsinge från 1750 till 1865” (1916), ”Fiskars
bruks historia” (1929), ”Lovisa stads historia” (2
bd, 1930—32) och ”Det gamla byggnadsskicket i
Kronoby” (i ”Folklivsstudier”, 2, 1950). N. har
varit red. för samlingsverken ”Herrgårdar i
Finland” (3 bd, 1920—29), ”Det svenska Finland” (3
bd, 1919—23), ”Säterier och storgårdar i Finland”
(2 bd, 1939—43; tills, m. E. Jutikkala) och
”Ki-mitobygdens historia” (1942 ff.). N. tillägnades
1934 en festskrift, ”Kulturhistoria och
folklivsforskning”, med bibliogr. (ingår även i
”Bud-kaveln”).
Nikaupproret, namn på ett våldsamt uppror i
Konstantinopel i jan. 532 av tävlande
sammanslutningar i hippodromen, där motsättningarna på
cirkus fingo även politisk och religiös betydelse.
Då kejsar lustinianus sökte bestraffa
cirkuspartiernas övergrepp och laglöshet, slogo sig ”de
blå” och ”de gröna” samman under lösensropet
”nika” (segra!). Upprorets mål blev slutligen att
insätta kejsar Anastasius’ brorson Hypatius som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
