Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nicaraguakanalen - Nicaraguasjön - Nice - Nicenska bekännelsen - Nichols, Beverley - Nicholson, Reynold - Nicholson, William (kemist) - Nicholson, Sir William (konstnär) - Nicka (krigsväsen) - Nicka, nickning - Nick Carterlitteratur - Nickel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
845
Nicaraguasj ön—N ickel
846
town) vid Karibiska havet, längs Rio San Juan
till Nicaraguasjön (34 m ö.h.) och därifrån över
den blott 46 m ö. h. belägna vattendelaren till
Brito vid Stilla havet. Nivåskillnaden skulle
övervinnas medelst 8 dubbelslussar, vardera om 225
m längd och 25,8 m bottenbredd. Hela längden
blir 300 km. Genom Nicaragua-sänkan gick
under den spanska tiden all trafik mellan
Mellanamerikas v. kust och Spanien. 1903 erhöll U.S.A.
koncession på Panamåkanalen, och därmed
för-föllo t. v. planerna på en Nicaraguakanal. 1916
avslöts ett fördrag med Nicaraguas regering,
varigenom U.S.A. erhöll alla koncessioner, som voro
nödvändiga för byggandet av en kanal, bl. a.
plats för flottbaser nära kanalens båda
mynningar. Som skäl för byggandet av den nya kanalen
har även anförts, att trafiken i Panamåkanalen
växer så hastigt, att denna snart blir otillräcklig.
En officiell utredning, som 1931 framlades för
kongressen, visade emellertid, att den föreslagna
kanalen skulle kosta 722 mill. $, medan en ny
uppsättning dockor i Panamåkanalen blott skulle
kosta 140 mill $.
Nicara’guasjön, Mellanamerikas största sjö,
7,705 km2, 160 km lång, 34 m ö. h., mottar
Ma-naguasjöns avlopp och avrinner genom Rio San
Juan; största djup 100 m.
Nice [ni’s], franskt namn på Nizza.
Nicenska bekännelsen. Rent historiskt sett är
n. (lat. nicaenum) den bekännelse, som antogs av
Nicaeamötet 325, närmast som en utvidgning av
symbolum apostolicum, avsedd som en formel för
biskopar och lärare till kontroll mot falsk lära.
Den bekännelse, som i våra bekännelseskrifter
förekommer under namnet den nicenska
(symbolum nicaenum), dyker upp först efter mitten av
300-talet som en av de orientaliska
dopbekännelserna. I denna upptogos några nicenska termer,
och vid mötet i Chalkedon 451 kom den oriktigt
att anses som en på mötet i Konstantinopel 381
gjord utvidgning av den egentliga nicenska. På
så vis fick den auktoritet som allmän kyrklig
symbol för den grekiska kristenheten, under
namnet symbolum nicaeno-constantinopolitanum (vanl.
förk. symbolum nicaenum). Den är alltjämt den
grekisk-ortodoxa kyrkans enda verkliga
symbolum. Den inträngde även i Västerlandet och fick
där småningom plats som det andra av de
ekumeniska symbola men i Västern med tillägget, att
anden utgår ”även av Sonen” (lat. filioque).
Nichols [ni’kalz], Beverley, engelsk
författare (f. 1899), har besökt världens flesta
länder och gett ut ett stort antal böcker, berättelser,
reseskildringar, intervjuer o. s. v., fyllda av gott
humör och goda iakttagelser. Flera av hans
arbeten äro övers, till sv.
Nicholson [ni’kalsn], Reynold Alleyne,
engelsk orientalist (1868—-1945), prof, i Cambridge
1926—33. N. var nutidens förnämste kännare av
sufismen, och praktiskt taget hela hans rika
produktion är ägnad åt islams mystik. Bland hans
arbeten äro de viktigaste ”Studies in Islamic
mysticism” (1921), ”Studies in Islamic poetry” (s. å.)
och flera utgåvor av sufiska texter, framför allt
den monumentala, med övers, och kommentar
för
sedda uppl. av mystikern Djalaluddin Rumi’s verk
”Mathnawi” (8 bd, 1925—40).
Nicholson [ni’kalsn], William, engelsk
kemist (1753—1815), praktiserande ingenjör,
konstruerade 1787 en efter honom benämnd
aerome-ter (se d. o.) och upptäckte 1800 tills, m. A.
Carlisle den elektrolytiska sönderdelningen av
vatten och saltlösningar.
Nicholson [ni’kalsn], Sir William,
engelsk konstnär (1872—1949). Han vann sitt namn
och rykte genom de affischer han i början av
1890-talet utförde i samarbete med J. Pryde. N.
utgav sedan en följd album med teckningar i en
högst originell förenklad stil, en förening av
träsnitt och litografi med ett par lätta, sparsamma
färgtoner och personkarakteristiken i regel
genialiskt uttryckt i få drag. N:s målningar i friskt
impressionistisk stil omfatta landskap, stilleben
och aktstudier.
Nicka, krigsv., se Nickor.
Nicka, n i c k n i n g, spelande av bollen med
huvudet vid fotboll (vanl. benämnt s k a 11 n i n g),
handboll m. fl. spel.
Nick Carterlitteratur [nik kä’ta-] (av Nick
C a r t e r, pseud. för en amerikansk förf., F r
e-derickvanRennselaerDey, d. 1922),
förströelselitteratur, som ockrar på läsarens
sen-sationslystnad och sinnlighet. Denna litteratur
utkolporterades i Sverige i början av igoo-talet
men hejdades i sin spridning, då den ansågs
skadlig för ungdomen.
Nickel, ett metalliskt grundämne, upptäckt 1751
av svensken A. F. Cronstedt i malm (med
gers-dorffit) från Los’ koboltgruvor i Hälsingland.
Namnet n. gav Cronstedt metallen 1754 på grund
av dess förekomst i mineralet Kupfernickel
(nic-kelin). Det viktigaste nickelmalmsmineralet är
pentlandit (Ni, Fe)S, som dock ej brukar
uppträda i rent tillstånd utan som små korn i
mag-netkis. I denna ”nickelhaltiga magnetkis” ingår
gärna även kopparkis. Kismalmer av detta slag
(med 2—4% Ni) lämna c:a 90% av
världspro-duktionen av n. Ett annat nickelmineral av
betydelse är det vattenhaltiga
nickelmagnesiumsili-katet garnierit, bildat vid vittring av bergarter,
vilkas ursprungliga mineral varit något
nickelhaltiga. Garnieritmalmerna på Nya Kaledonien hålla
i genomsnitt 4—8°/o Ni. Övriga nickelmineral
äro av ringa betydelse ur ekonomisk synpunkt.
N. är en nästan silvervit, glänsande metall med
spec. v. 8,90; den är täml. hård och hållfast, kan
smidas, svetsas och valsas till tunna blad. Den
är ferromagnetisk och leder elektricitet och
värme ung. 8 ggr sämre än koppar; dess smpt är
1,452°. Dess kemiska tecken är Ni, atomvikten
58,09, atomnumret 28. N. är i luft ganska
beständig; något oädlare än väte, löses den, ehuru
långsamt, av salt- och svavelsyra.
För framställning av n. ur silikatmalm
tillföres svavel i form av gips, pyrit m. m., varefter
man smälter reducerande för erhållande av en
nickelskärsten (nickeljärnsulfid). Sulfidmalmen
rostas för avlägsnande av en del av svavlet,
varefter man smälter rostgodset i stora
kolpul-vereldade flamugnar och får en nickelkoppar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
