Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nervvävnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
781
Nervvävnad
782
utskotten från skilda neuron ingå en
kontaktförbindelse men ej kontinuerligt övergå i
varandra. De fysiologiska processerna försiggå i
varje neuron för sig men kunna som retningar
överföras från ett neuron till andra genom
kontaktförbindelserna dem emellan. Denna
uppfattning har kallats neuronteorien
till skillnad från en annan, den s. k. ko
n-tinuitetsteorien, som antager, att
direkt kontinuerlig övergång finnes mella olika
neuron. Allteftersom nervcellerna ha ett, två
el. flera utskott, skiljer man mellan uni-, bi- och
multipolara celler. De unipolara ha inga
dendriter, endast en neurit, de b i p o 1 a r a en
dendrit och en neurit, vilka lämna cellen vid
motsatta poler, de multipolara ha utom
neu-riten talrika, runtom cellen utgående dendriter
(fig. 2). Spinalgangliecellen, som har en neurit och
en dendrit, utsänder dessa genom ett gemensamt
utskott, som dock snart uppdelas i två, en dendrit
och en neurit. Dessa celler benämnas därför
pseudounipolara. Nervcellens cytoplasma,
som även kallas neuroplasma, innesluter
vanl. en stor, blåsformig, kromatinfattig kärna
med särsk. i yngre celler skarpt framträdande
kärnkroppar. Utom övriga cellbeståndsdelar
finner man här i cytoplasman egendomliga, basiskt
färgbara korn el. skållor, den s. k. n i s s 1 s u
b-stansen. I vissa nervceller kan anordningen av
dessa skållor bli sådan, att cellen får ett
tiger-fläckigt utseende, varför de också benämnas
tigroidsubstans. Denna uppfattas som en
högvärdig näringssubstans, vilken minskas el.
försvinner, då cellen tvingas till kraftig
verksamhet el. under vissa sjukdomar samt vid
åldrandet. Nervcellens viktigaste beståndsdel är n e
u-rofibrillerna, fina, först vid speciella
färgningar iakttagbara trådar, vilka korsa
varandra i alla riktningar och ge intryck av
ett fint nätverk inom nervcellen. Dessa
fib-riller (fig. 3) fortsätta ut i såväl dendriter
som neuriter och uppfattas som
ledningstrådar inom neuronet. De komma från dendriterna,
genomkorsa cellkroppen
och samlas i neuriten
men kunna också komma
från en dendrit och gå
ut genom en annan
dendrit. —
Dendriter-n a äro i regel ganska
korta och gå då ofta
som rikliga stråk- el.
trädformiga
förgreningar ut från cellen. Ej
sällan bli dock dessa
förgreningar mycket
kraftiga; så finner man dem
t. ex. hos purkinjecellen
i lillhjärnan ordnade
som ett förgrenat
spal-jéträd (se fig. 4).
Dessa dendriter innehålla
mer el. mindre
neuroplasma, i vilken
neuro-fibrillerna ligga inlagra-
Fig. 3. Nervcell med
neurofibriller.
X ytliga fibriller, som
övergå från en dendrit
till en annan.
Fig. 4. Purkinjecell i lillhjärnan.
Dendriter i form av spaljéträd.
de. De äro icke
omgivna av
särskilda skidor
utan förgrena
sig i den
gliö-sa stödjevävnaden. De
dendriter åter, som
bilda
oförgrenade, långa
trådar, ss. hos
spi-nalgangliecel-lerna, komma i
sin byggnad
och utsträckning att överensstämma med de långa
neuriterna och ingå i nerverna. Neuriten
utgår oftast från ett konformigt parti av cellen,
begynnelsekäglan, som saknar nisslkroppar.
Sedan neuriten lämnat cellkroppen, kan den nästan
omedelbart uppdela sig buskformigt i cellens
närhet. Neuronet får då en mycket kort
utsträckning, blir ett associationsneuron el.
ett neuron av G o 1 g i s typ. Sådana celler
finnas rikligt i stor- och lillhjärna. I flertalet fall
utvecklas dock neuriten till en lång, av särskilda
skidor omgiven nervtråd, som först då den
framkommit till sin bestämmelseort grenar upp sig
till ett s. k. telodendrion. Under sin gång avger
den dock en och annan vinkelrätt utgående
bigren, kollateral. Ett neuron med denna
byggnad säges vara av D e i t e r s typ. —
Nervcellerna ligga som regel hopade i n., vilken på
dylika platser makroskopiskt får en gråare
färgton, än där den utgöres enbart av nervtrådar.
I centrala nervsystemet kallas de förstn. ”grå”
och de senare ”vit substans”. Om
sinnesnerv-cellernas art och utseende se art. om de särskilda
sinnesorganen. — En nerv utgöres av
hopbun-tade nervtrådar, d. v. s. de långa utskotten
från nervcellerna. Nerverna utgå från det
centrala nervsystemet och från ganglierna. Deras
utgångsdelar bruka betecknas som
nervrötter, vilka fortsätta utåt i perifera nerver.
Allteftersom nervtrådarna föra retningarna inåt till
(centripetalt) el. utåt från (centrifugalt) hjärnan
och ryggmärgen, benämnas de sensitiva
(känselnervtrådar) el. motoriska
(rörelsenervtrådar), resp, sekretoriska, om de gå till
körtlar. De flesta nerver föra i regel såväl
motoriska som sensitiva nervtrådar, vilka således
ant. äro neuriter el. långa dendriter. Nervens
längd är beroende på avståndet mellan nervrotens
ursprung ur det centrala nervsystemet, resp, de
perifera ganglierna och den plats, där
slutförgreningen sker. Kroppens längsta nerv, som går
från lumbalregionen av ryggmärgen till
fotspetsen, är omkr. meterlång. Tjockleken avtar
perifert och ökas centralt, beroende på att nerven
under sitt förlopp dels avger motoriska grenar till
närliggande muskelområden, dels upptar centralt
gående sensitiva nervbanor från närliggande
kroppsområden. En del av hjärnnerverna göra
undantag härifrån; de föra endast nervtrådar av
ett slag och till en i stort sett bestämd plats. De
sympatiska och parasympatiska nervtrådarna gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
