Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nederländerna - Förhistoria - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
727
Nederländerna
728
stenåldern når så långt som till prov. Drenthe
den från s. inträngande klockbägarkulturen, som
fortlever ned i bronsåldern och delvis med
nordiska element. Den så uppkomna biandkulturen
kännetecknas av gravhögar med inre
träkonstruktioner. Bronsåldern är i sitt äldre skede helt
präglad av s. inflytelser. Först mot slutet komma
dylika från ö., tolkade som tecken på germansk
invasion. Samtidigt med dessa strömningar n. om
Rhen börjar s. om floden järnåldern med
hallstattkulturens stora gravhögar med
likbränning. Denna kulturmotsättning anses markera
gränsen mellan germaner och kelter. Egendomligt
nog saknas inom det antagna keltiska området
ännu alla spår av den efterföljande La
Tène-kultu-ren. Även n. om Rhen äro dessa sparsamma men
utgöras bl. a. av nålar, ingående i de äldsta
ter-pen, på konstgjord väg uppförda ”bostadskullar”.
Från det halva årtusende, då romarna behärskade
större delen av N., finnas, dock huvudsaki. i det
längst besatta området s. om Rhen, talrika
minnen: fragmentariska byggnadsverk av olika slag
samt importvaror av metall och glas. En inhemsk
industri (läder-, ylle-, tegel-, i någon mån även
metall-) uppblomstrar, och trakten kring Rhens
mynningar får den största betydelse för den
sannolikt av friserna förmedlade handeln på
England och Skandinavien.
Historia. De landområden, som utgöra det nuv.
konungariket N., förete från äldsta tid till slutet
av 1500-talet ungefär samma historiska
utveckling som de trakter, som nu tillhöra Belgien. För
båda områdena gäller det omkr. 1200 uppkomna
namnet N., som från 1579 ingår i benämningen
på två skilda statsbildningar: den fria republiken
Förenade N. och Spanska N., sedermera
Österrikiska N. De nordliga N:s område
beboddes urspr. av keltiska stammar, som kort
före vår tideräknings början undanträngdes av el.
uppblandades med de germanska stammarna
chau-ker, friser och bataver. Vid tiden för Kr. f.
började romarna lägga under sig dessa trakter.
Under den stora folkvandringen inträngde franker
och sachsare, vilka dock icke lyckades inkräkta
på frisernas självständighet. Efter att omkr. 800
ha införlivats med Karolingiska riket kom större
delen av området efter riksdelningen 843 att som
del av Tysk-romerska riket tillhöra Lothringen
och upplöstes småningom i olika feodalstater,
bland vilka märkas grevskapen Holland och
Zeeland. Såväl de södra som norra N. införlivades
med hertigdömet Burgund och fingo av Filip
den gode (1465) en gemensam ständerförsamling,
generalstaterna, med säte i Bryssel. Som
en del av ”det burgundiska arvet” kommo de till
habsburgarna genom Maximilian I, som därav
bildade den burgundiska kretsen av Tyska riket.
Karl V införlivade med denna krets det ö. om
Zuiderzee belägna Friesland. Genom en
pragmatisk sanktion 1549 bestämdes, att alla de nu
förenade nederländska områdena, ”de 17 länderna”,
skulle utgöra en odelbar enhet, som vid Karl V: s
tillbakaträdande och hans rikes delning kom på
den spanska riksdelens lott och ärvdes av Filip
II. Under Karl V:s regering hade N. upplevat
en period av storartad materiell blomstring; icke
blott handeln och industrien utan även jordbruket
gjorde stora framsteg. Den av Luther och Zwingli
ledda reformationen vann mycket raskt insteg i
landet. De stränga förföljelser, för vilka
protestanterna redan under Karls tid utsattes,
fortsattes av Filip II, som tillika vände sig mot
ständernas hävdvunna, av bl. a. ”det stora
privilegiet” av 1477 garanterade maktställning och
strävade att upprätta en absolut monarki. Mot
den kungliga politiken, som företräddes av
Filips ståthållare i N., hans halvsyster Margareta
av Parma, till en början med kardinal Granvella
som rådgivare, opponerade sig förgäves det
undanskjutna statsrådets medl., bland vilka märktes
Vilhelm av Oranien samt grevarna Egmont och
Hoorn. Till frihetens värn bildades 1565 ett
förbund, som följ, år beseglades genom den s. k.
kompromissen. Ett calvinistiskt upplopp i
Flandern föranledde Filip att 1567 sända hertigen av
Alba till N. såsom diktator. Dennes hårda
regemente framkallade 1572 den resning, som Filip
velat undgå, nederländska
frihetskriget (1572—1648). De drivande krafterna kommo
från de n. provinsernas köpstäder och
calvinis-tiska församlingar, och ledningen övertogs av
ståthållaren i Holland och Zeeland Vilhelm av
Oranien. När efter Albas tillbakaträdande
1573 det spanska soldatväldet icke mildrades,
trädde för en tid motsättningen mellan de
protestantiska nord- och de katolska sydprovinserna
tillbaka. Genom pacifikationen i Gent (8
nov. 1576) förmåddes de senare att ansluta sig
till kampen mot spanjorerna, ehuru Filips
överhöghet fortfarande erkändes. Men när Filip
genom sin statskloke ståthållare Alessandro Farnese
lyckats förmå sydprovinserna till en separat
uppgörelse, togo nordprovinserna saken i egen hand.
Genom unionen i Utrecht (29 jan. 1579)
sammanslöto sig provinserna Holland,
Zeeland, Utrecht och Gelderland till ett
försvarsförbund, till vilket senare anslöto sig
även Groningen, Friesland och O v e
r-i j s s e 1. 1581 uppsade de Filip tro och lydnad.
De sju provinserna, nu sammanslutna till den
federativa republiken Förenade N. (holl.
Vereenichde Nederlanden1581—1795), fortsatte
med beslutsamhet kampen mot Spanien. Sedan
Vilhelm 1584 fallit för mördarhand, övertogs
den militära ledningen av hans son M o r i t s,
en man med lysande fältherreegenskaper. Den
politiska makten låg hos provinsernas
generalstater i Haag, vilkas beslut i praktiken kommo
att dirigeras av Hollands stater och deras
sekreterare (med titeln landsadvokat, senare
rådspensionär). I landsadvokaten Johan van
Olden-b a r n e v e 1 d fick den nya staten en synnerligen
framstående politisk ledare. 1609 genomdrevs en
vapenvila med Spanien på 12 år med för N.
fördelaktiga villkor.
Icke minst genom krigiska framgångar, även
till sjöss, kunde N. utveckla sina tidigt visade
merkantila intressen, och republiken blev inom
kort en kommersiell stormakt. Dess ostindiska
kompani erövrade portugisiska besittningar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
