Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nederbörd - Nederbördsmätare, ombrometer - Mederbördsområde - Nederbördsutlösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
711 Nederbördsmätare—Nederbördsutlösning 712
nebär, att luften på gr. av olika förhållanden
tvingas att stiga och därigenom avkylas och
utfälla den fuktighet, som den ej längre kan
behålla i gasform. Genom kondensationen bildas
då talrika mycket små vattendroppar, som, om
de ligga tillräckligt tätt, bilda moln. Om
kondensationen fortsätter, växa vattendropparna, tills de
ej längre kunna hållas svävande utan nedfalla
och bilda regn el., vid låg temp. på
kondensa-tionsnivån, snö el. hagel. Ibland nå molnen
upp över den nivå, där temp. är o°, utan att
vattendropparna stelna till is. Observationer i
fria atmosfären visa, att de i gynnsamma fall
kunna avkylas ända till —350, beroende på bl. a.
bristen på kondensationskärnor. Regn, bestående
av sådana droppar, kallas underkylt regn.
Då det når marken el. träffar fasta föremål,
stelnar vattnet snabbt och bildar ett glasklart
lager, g 1 a 11 i s. Den dynamiska avkylningen
uppstår genom konvektion, inom lågtryck el. genom
att en luftström tvingas stiga mot ett hinder.
Konvektionsströmmar bildas varma och lugna
sommardagar, då jordytan och därpå de lägsta
luftlagren starkt överhettas. Luftmassorna bli
genom uppvärmningen lättare och tvingas att
stiga, tills de nå sin kondensationsnivå. På så
sätt uppstå ofta starka regnskurar (k o n v e
k-tionsregn). I tropikerna är detta den
vanligaste formen för n. (z e n i t a 1 r e g n). I de
tempererade zonerna härrör den i stället ur de
barometriska lågtrycken. Den varma och fuktiga
luften i dessa tvingas att glida uppför gränsytan
mot en kall luftmassa, som tränger sig kilformigt
under den varma. Denna undergår en våldsam
avkylning genom beröringen med den kalla och
genom stigningen, och härigenom uppstår ofta
riklig n. Slutl. kan en horisontell luftström
tvingas att stiga uppför en bergsluttning, och
genom den med stigningen förbundna
avkylningen framkallas då s. k. o r o g r a f i s k n. T. o. m.
relativt torra vindar, ss. passaderna, kunna
sålunda genom tillräckligt stark stigning förvandlas
till regnvindar. Europa har den största n. i
bergiga kusttrakter, exponerade för starka
havsvindar. Så har v. Skottland upp till 4,700 mm
årlig n., Wales’ bergland 5,100 och Dalmatiens
kustberg över 4,600 mm. I tropikerna blir
effekten ännu större, när med fuktighet mättade
havsvindar tvingas uppför höga berg. Så har
Cherrapunji på Khasi Hills s. sluttning i n.
Indien 11,627 mm årlig n., Waialealeberget på
ön Kauai (Hawaii) 12,500 mm och Kameruns
pik över 10,000 mm. Den största hittills kända
dygnsnederbörden är 1,036 mm i Cherrapunji och
1,168 mm i Baguio på Filippinerna. Som en
motsats till den tropiska och de tempererade
zonernas stora nederbördsmängd stå de subtropiska
bältena. De uppvisa högt lufttryck och sjunkande
luftströmmar, i vilka luftmassorna på gr. härav
uppvärmas, d. v. s. deras förmåga att hålla
vatten i gasform växer, och den relativa
fuktigheten avtager. Dessa zoner bli därför
neder-bördsfattiga. Här ligga också större delen av
världens öknar. För att luften över huvud skall
kunna avgiva n., måste den vara fuktig, d. v. s.
ha genom avdunstning upptagit vatten i gasform.
För att kunna göra detta måste luften, innan
den stiger, stryka över vatten el. fuktig mark.
På gr. härav avtager i regel n. från kusterna
mot det inre av kontinenterna. Emellertid
kommer en stor del av fastlandets n. från landet
självt, i det att detta i medeltal täcker 67 °/o av
sin n. genom avdunstning. 33 °/o av fastlandets
n. kommer således från havet och återbördas dit
genom floderna. Emedan stark avdunstning
alltså är ett huvudvillkor för rikligt n. och
avdunst-ningen växer med temp., kan man vänta, att
sommarhalvåret skall vara rikare på n. än
vinterhalvåret. Så är också förhållandet på fastlandet,
emedan den starka uppvärmningen där förorsakar
konvektion och kondensation. Även på havet är
visserligen uppvärmningen och därmed också
av-dunstningen större under sommaren än under
vintern, men under den senare är särsk. på högre
breddgrader lågtrycksbildningen och därmed
kondensationen betydligt starkare. Flavet har därför
övervägande vinter- och fastlandet
sommarnederbörd. — N:s mängd brukar anges i den höjd
över markytan, till vilken vattnet skulle stiga,
om det varken bortrunne el. avdunstade. Betr,
snö och hagel beräknas den höjd, till vilken
smältvattnet skulle stiga. N. mätes i
nederbördsmätare. — Ang. konstgjord n. se
Nederbördsutlösning.
Nederbördsmätare, ombromèter, apparat,
med vilken mängden av regn el. snö mätes. Dessa
mängder mätas i den vattenhöj d, uttryckt i mm
el. delar därav, som nederbörden skulle bilda på
ett plant underlag, om ingen avrinning el.
avdunstning ägde rum. Mätapparaten består av ett
i allm. cylindriskt format kärl med känd
genom-skärningsyta. Vid de flesta svenska
meteorologiska stationer begagnas numera antingen den
äldre typen med 1,000 cm2 upptagningsyta el.
den nyare, mindre modellen med en
genomskär-ningsyta av 200 cm2. För att hindra avdunstning
finnes en uttagbar tratt i cylindern. Är
nederbörden snö, användes icke denna tratt.
Vattenmängden mätes i ett glas, som är graderat så,
att avståndet mellan två streck motsvarar en
nederbörd av 0,1 mm. I många fall låter man
nederbörden rinna ned i ett kärl, försett med
en flottör, som står i förbindelse med en
regist-reringspenna, el. man låter den genom kärlet falla
på en våg, som genom en penna registrerar
ne-derbördsmängden (ombrogräf).
Nederbördsområde. 1) Ett område, inom
vilket nederbörd för tillfället faller. N. står oftast
i samband med varmfront el. kallfront och rör
sig med dessa. — 2) Inom hydrologien
förekommer benämningen n. i samma betydelse som
flodområde, avrinningsområde, då den inom området
fallna nederbörden avflyter genom ett visst
flodsystem.
Nederbördsutlösning kallas den fysikaliska
process, varvid ett molns vattendroppar el.
iskristaller växa till en sådan storlek (diam.
> 50/z), att de ej längre kunna hållas svävande,
utan deras fallhastighet överstiger molnluftens
stighastighet. De falla då ut ur molnet som ne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
